25 november 2015

"världens största dvärgschnauzer"

Flicka i ca. 10 års ålder kommer fram och frågar; Är det där en dvärgschnauzer? 
 - nä, svarar jag det är en riesenschnauzer. Det är den största utav schnauzrarna. 
Pojke ca. 10 år kommer fram och frågar om han får klappa och flickan säger då; "detta är världens största dvärgschnauzer"



Röja testar

Testning av Purina Adventuros Nuggets via Smartson.

Skägget älskade dem men kommer inte köpa dem igen på grund av ingredienser som socker, glycerol och mängden spannmål

Bitarna var även väldigt stora men som tur var så var de lätta att dela.

Hög smakrikhet är både på gott och ont. Nackdelen är att hjärnkontoret checkar ut det blir svårt att träna. Dessutom hade jag hellre sett att den goda smaken kom från kött och inte socker och glycerol.

22 november 2015

Tävling x 2

I lördags beträdde vi tävlingsplanen efter mer än ett års uppehåll och wow vilken härlig känsla!
Tävlingen var på Göteborgs hundarena och arrangerades av GMBK och var en toppenbra tävling där allt flöt på bra och det var anordnat så att man gick in och ut genom olika dörrar för att slippa mötas i de trånga korridorerna.

Vi drog startnummer 8 av 11 och platsen delades upp i tre. Ingången var bra och jag lät henne nosa lite för att kolla av planen då vi inte varit i hundarenan på säkert fyra år. 
När hundarna var lagda och vi blev bedda att lämna hundarna, hörde jag att någon hund gnällde och blev genast fundersam över om det var skägget. Vi stannade och vände oss om. Försökte skanna av vem som skällde - det var inte skägget och då reste sig en dobermann och sprang till sin förare.  Mitt skägg förvandlades till en giraff för att se vad som hände men slappnade sedan av igen och låg fint.

Hann kika på några hundar innan det blev dags för uppvärmning i detaljhallen. Skägget var riktigt taggad och ordentligt redo. Därefter var det dags att gå in på plan. Här kommer vårat standardproblem hon går från fokuserad till ofokuserad och jag tappar henne. Fria följet kändes inte alls bra och hon tappade vid alla svängar och alla halter.
Samma sak mellan alla momenten MEN momenten satt som en smäck!
Och domaren gav efteråt beröm för mitt lugn och lugna kommandon.

Första pris, 185 poäng,  2.a av 11 startande.


Idag var vi på Lidköpings brukshundsklubb och det var en trött skäggig dam som hoppade ur bilen.
Värmde henne lätt inför platsen men hon kändes inte riktigt med och det var mycket nosande på vägen in och svårt att få henne fokuserad på mig. Hon kikade mycket på de andra hundarna och började lägga sig när jag kopplad loss henne. Under platsen gnällde hon något och kändes inte helt trygg.
Vi hade dragit startnummer 2 så värmde och hejade på henne och hon var riktigt taggad tills vi gick in på planen. Vid uppvärmingen var hon med men när vi gick in på planen så tappade jag hennes fokus (igen).

Fria följet bjöd än en gång på långsamma sitt, vida positioner men även gnäll och skall. 

Läggandet och inkallningen var riktigt bra.

Vid rutan blev hon osäker och stannade inte men jag fick stopp på henne utan att hon sprang tillbaka till mig. Vilket är en vinst i sig att hon inte gjorde, då hon gjort det innan då hon blivit osäker. Därefter fick jag henne att hitta rutan. 

Vid apporteringen vart det slarv vid upptaget och lite frustrationstugg.

När vi kom till hoppet hade hon luggen i ögonen och sprang förbi hoppet och ut mot en kon istället. Fick dock henne att sätta sig där och göra ett fint återhopp och ingång.

Fjärren gjorde hon snyggt även om hon varje gång tävlingsledare vände skylten vände på huvudet för att kontrollera att matten läste rätt.

Även om vi bara fick ihop till 145 poäng, andra pris och kom på femte plats av fem startande är jag ändå så himla nöjd med hennes prestation! Självklart är jag besviken på att vi inte fick ihop ett första pris men jag är så nöjd med att hon trots sjukdom, stress och tränings- och tävlingsuppehåll så orkade hon ändå så här mycket!


Med facit i hand hade det kanske varit snällast att inte tävla två dagar i rad då hon inte har riktigt den mentala styrkan att orka efter vårat långa träningsuppehåll men känner ändå att detta nog inte tagit någon större skada då hon ändå hade trycket och glädjen under hela programmet. 

17 november 2015

Update i lydnadspillet...

Det kanske inte är så dumt med guldfiskar ändå...?
Hunden är knalldement och jag gråhårig.
Dessutom är jag stel i fingret och blodig efter en nära riesentands-upplevelse där hon missade bollen.

Men ett rutskick blev snyggt och ett uppsättande. Resten lägger vi i bakom oss och går vidare.
Guldfiskar var det ja...

16 november 2015

Att inte ta det så jävla hårt

Dagens träning kan man sammanfatta med helt jävla katastrof och jag känner mig som världens sämsta tränare och coach till den skäggiga damen.
Rutskick med godis på riktningspinne och hon äter godisen å rusar tillbaka till mig. Tar tag i halsband och leder ut henne och ställer henne i rutan igen. Belönar sen ståendet med att hon får ta en godis på pinnen bakom. Nu fattar hon tänkte jag. Gjorde en transport med belöning och ett nytt rutskick och då sätter hon sig...
Vid apporteringen har hon nu glömt hur man går in vid sidan när hon har en apport i munnen.
Jag lägger ner och skaffar guldfiskar!
Jag måste verkligen lära mig att inte ta det så hårt och lära mig att släppa besvikelsen. Jag är inte besviken på skägget utan på mig själv som inte kan förmedla till henne vad det är jag vill att hon ska göra.


UPDATE!
kl. 20.30 Guldfiskarna är avbokade. Skägget kan nu gå fot snyggt och lägga sig snabbt. I morgon i dagsljus ska vi prova rutan och apportering.

14 november 2015

Grattis!

Grattis skäggiga damen på sexårsdagen

12 november 2015

Onsdagsträning på Lidköpings BK

I onsdags åkte jag till Lidköpings BK för att träffa Nadine och träna på hennes klubb för att få miljöombyte.
Även här gick träningen bra bortsett från att matten planerade två kedjor, läggande - ruta och apport (ingång)- hopp, men mitt upp i glömmer bort kedjan och håller på att kasta iväg apporen men hinner precis hejda mig innan jag kastar iväg den.
Läggandet var så det dundrade i marken, så snyggt!
Vid rutan så störde apportera som låg vid sidan om och fick då bli lite sträng och be henne spotta ut apporter.  Därefter skickade jag om  och fokus var mot rutan. Toppenbra!
Samma sak hände vid hoppet men där tog hon sig över hindret, men konflikten i hjärnan med viljan att apportera gjorde att hon glömde bort att det fanns en pinne på andra sidan hoppet och hon hamnade 20 cm bakom hoppet.
Bra störning i form av andra hundar och sedan gick vi en promenad med nakenchocken Kid och krullet Emo.

Träning söndag till måndag

Börjar morgonen med att dagen till ära byta underkläder (trots att jag inte skulle ragga) och då smällde det till i ländryggen. I ett kort ögonblick trodde jag att jag blivit förlamad men eftersom att jag fortfarande stod upp var den diagnosen felaktig. Jag satte mig på sängen för att få på mig mina långkalsonger då det inte gick i stående ställning men även i denna position var det svårt då benen var längre än jag kunde böja mig.
Väl på letade jag reda på voltaren och lade mig i sängen för värme och vila. Det var ett smart drag tills dess att jag skulle upp ur sängen. Efter flertalet försök att att ta mig upp men insett att jag nog var lika dömd att bli liggandes som en strandad val lyckades jag rulla ur sängen lika graciöst som en valross på land.
Kruxet därefter var att få på byxorna. Att inse att ryggen inte kan börjas och benet inte lyftas mer än 20cm komplicerar påklädning något men en byrå som stöd, byxor på golvet och lirkande in med foten så löstes även det. Därefter tog jag mig ut med skäggiga damen och in i bilen.
3 timmar bakom ratten  med rumpvärmen på max och AC samt TD (tvärdrag) för att inte dö av värmeslag gjorde gott för ryggen.
Framme i Ljungby var jag lika rörlig som ett träd i ryggen och jag blev fascinerad över hur långt det blir ner till marken när ryggen krånglar - att sätta ut konor är annars en barnlek men nu kändes det som att vägen ner var oändligt lång.
Fokus för träningen var att försöka lära skägget att det är bra att ha avstånd på uthoppet. Då det är väldigt svårt att hoppa tillbaka om man sätter sig precis bakom planket som man knappt ser över utan att slå i eller riva hela hoppet. Trots dessa fadäser är vi ännu inte överens.
Därefter var det träning på att inte tränga så att matten snubbar på sina egna ben i fotgåendet. Sakta men säkert blir det bättre och vid något tillfälle var hon så perfekt i position att jag trodde att jag tappat henne då jag kunde gå utan att knäa mig själv.
Pass två fokuserade matte på fjärrdirrigering och skägget på inkallning.  En jättefin sådan men på helt fel signal. Sitt och Hit låter  tydligen låta väldigt lika i skäggets värld och mattens bakläxa blir att använda olika tonlägen.
Dag två började vi med spår och blev tilldelad en jättestor och lämplig åker. Enda problemet var att ta sig över krondiket för att nå marken. Efter att ha tagit mig över och insett att skäggiga damen och jag skulle bli riktigt osams när vi skulle ta oss över dit gemensamt knatade jag ut spåret.
När det var dags att börja spåra följde Mia ned ner för att filma starten.
Väl framme vid krondiket fick matten ta till den stränga rösten för att skäggiga damen inte skulle bogsera mig över vallgraven och då riskera att dränka matten eller bryta alla ben i kroppen.
- "men ni tog ju er över utan problem"!  Tjoade Mia från andra sidan "fy vad tråkig, jag som filmade för säkerhets skull"
Spåret gick över förväntan efter ett alldeles för långt uppehåll. Enda bekymret är att vi inte har någon riktig bra spårsele som inte åker upp i halsen och kväver henne när hon  bogserar bromsklossen bakom sig.
Trots kvävning,  bromsklossen till matte som vägrar springa i skäggets tempo och blåst hittade hon alla pinnar och till slut sitt spengummi och lyckan var total!
Vid spår två som inte var matte-spår blev vi lite osams då hon inte riktigt tyckte att det var så intressant som innan men efter att ha påmint henne om vad hon skulle göra och att det var väldigt lätta att råka glömma ett skägg när man är såhär långt hemifrån skärpte hon till sig. Att sedan hitta en bitkudde i slutet gjorde att det blev jackpot för henne och matten kände sig lite nöjdare skäggiga damen fick lov att följa med hem.
Vi avrundade dagen med lydnadsträning och allt rullade på.  Rutan stod kvar utan att bli en oval.  Hoppet togs utan islag och utan att vältas och med långt avstånd ut.
Apportering utan att den blev till tandpetare och en inkallning där matte användes som krockkudde. Man kan inte lyckas med allt jämt.

Med en riesen är livet aldrig tråkigt!