Jubileumsfest

Herrljunga brukshundklubb 30år

En mycket trevlig kväll med ljuvligt god mat, lotterier med fina priser (mycket lugnare än på riesenlägret - där har de något att lära sig, HBK alltså) DJ fanns på plats för dans och bar med personal fanns att tillgå.

Tyckte det var en mycket lyckad kväll och festfixaren A-S hade verkligen gjort det bra. Sambon vann en boll och en klövjeväska under kvällen men konstaterade snabbt att katterna inte gillade bollen och att det drunknade i väskan. Därför är nu Jackie stolt ägare till en klövjeväska och fått en kamoflagefärgadboll med pip.

Göte...

I lördag så var jag Göte-vakt.

Mycket ansträngande, han hittade ett ben och där låg han resten av tiden och mumsade.

Han är för söt, synd bara att Jackie och Götes matte inte uppskattar att jag vill behålla honom...

Lägret i bilder

Laddar inför spåren

Pia tar det lugnt efter spåret

JoJo blir borstat för att inte ta med hela skogen in i husvagnen

Helen, är alltid lika glad och positiv

Ordning och reda på alla apporter.

Mer borstning för JoJo

Det kan vara svårt att få fyr på grillen...

Lea är redo

Tosca och matte

Pucko

Som bebis...

Rapport

I år var lägret en dag längre vilket var mycket roligt, en hel dag till ute i skogen. Visst känner man av det själv när det blir sena kvällar och tidiga mornar men vad gör man inte för att få uppleva LO-västs vårläger. Massa träning, hundtjöt, god mat, hysteriskt lotteri, hundshopping, skratt, härliga människor och go gemenskap.

Kul att träffa alla igen och det gläder mig att så många kom och frågade om hur det gått med Pondus och att de tyckte det var helt rätt.

Fredag
Vi började med lätta spår för att visa vad vi kunde och hur lång vi kommit.
Det kändes inte så bra men för att vara andra gången jag och Jizza spårar så gick det inte dåligt. Det är bara så ovant med en hund som arbetar så lugn, harmonisk och strukturerat. För Pucko var det bara full fart framåt och klackana i backen för matte och hoppas man överlever.

Därefter körde vi ett motivationsspår där Jizza fick se figgen gå ut spåret.
Så jag försökte peppa henne lite och få henne att se figgen.
Inget intresse.
Detta går aldrig tänkte jag och hoppades på det bästa. Men när det väl var dax att gå spåret var hon tänd.
Hon hade mer tempo och det kändes att hon fanns i linan (dock inte så man åkte som en vante utan jag klarade av att gå efter)
Alla apporter hittades och hon var så lycklig efteråt.

Lördag
Stötte vi på lite problem då vi tappade spåret och gick på vilt istället.
Dock sa spårläggare E. att spåret går då du inte tror att det kan gå, så jag följde snällt och vänligt med Jizza men - hon lurade mig totalt!
Så efter att ha brötat oss igenom snår och sly, rivit upp armar, snubblat på kvistar och undvikt att bli nockad av större grenar, tackat Gud och Helen för att hon spårar lugnt och gladdes åt att det inte var Pucko som gick fram i linan. Hittade vi tillbaka där vi tappade bort spåret och hon gick sedan som en klocka.

Vi provade sedan på spår-påsläpp, helt nytt för mig som kört bevakning men en barnlek för Jizza.

Söndag
Tokspår - gick skit bra!
Kände att det var lättare att läsa henne och vi kändes som ett team. Hon hittade alla apporter och arbetade sig jätte bra igenom alla svårigheter.

Bilder från lägret kommer senare.