Lilla hund ❤

Idag har Buffy gjort mig både arg och orolig. 
Mitt i grejandet med bilen så insåg jag att jag inte sett Buffy på ett tag och ropade på henne.
Ingen gråsugga i sikte.
Ropar några gånger till men hon kommer inte. Pappa Björn ropar. Här börjar jag bli irriterad och går för att leta efter henne där hon grävt och på andra ställen hon ätit bajs och slaktat pinnar på. Ingen Buffy. Pulsen stiger. Har hon rymt, blivit tagen av en rovstork eller ramlat ner i ett hål?
Går in i huset för att kolla så hon inte gått in med dem. Nope, inte där heller. Bror Micke och  flickvän Louise kommer ut och ropar. Inget skäggstubb.
Börjar mentalt fila på en efterlysning av henne när Micke ropar;
- Hon är i pannrummet!

Tydligen följde hon med in där när jag hämtade en kniv men missade att följa med ut.

Promenad med kompisarna

Promenad med Tatigaa, Nike Röja och Buffy

Hittade en fräck skatt på promenaden

Försök till gruppbild.

Buffy är redo!

Nu är vi redo för utställningsringen.
Typ. 
Vi kanske måste träna lite på att inte studsa när man springer. 

Och att inte bita i kopplet. 

Och att inte bita matte i benen. 

Och att stå still. 

Och att inte bitas i fingrarna.
MEN vi har ett fint utställningskoppel!

Träning för stora och små skägg

Efter fyra timmar i Vårgårda hundarena kan jag konstatera följande;
Den lilla stubbiga låter mindre och mindre som ett brandlarm när man häller vatten över henne.
* Hon har full koll på hur hon ska lura matten.
* Konstaterade att de inplanerade nya brösten vid en lyckad viktnedgång kommer vara lönlöst för då kommer jag absolut inte kunna se gråsuggan i fotposition.

Den skäggiga damen kan visst hoppa med en apportbock i munnen.
* Pinnjävlarna är fortfarande pinnjävlar och kommer ge mig mera gråa hår.
* Återkommande är rut-demensen som även denna ger mig gråa hår.
* Runda kon går fint om jag är tydlig.
* Det gör jätteont att bli biten under nageln.

Skäggiga vilda svin

För några veckor sedan när hundarna och jag var hemma hos mattemor och mattefar råkade Röja gräva några ordentliga hålor vid mattefars vedbod. För att rädda hundarna undan skäll drog jag till med att vi hittat spår av vildsvin på gården.

Mattefadern var skeptisk och så var det inte så mycket mer med den historian. Trodde jag.
I dag har mattens bror berättat att mattefadern  varit ute och granskat större delar av gårdsplanen för att finna fler spår efter de vilda svinens framfart. Det har letats lämpliga sovplatser och funderats över varför de just valde att böka där och ingen annanstans på hela gården. Han har fotograferat de uppbökade delarna och dessutom visat bilderna för grannar som bekräftat att det nog med STOR sannolikhet varit vildsvin på gården.

Att bära eller inte bära...

Det lilla spektaklet till skäggstubb kan bära (samt tugga sönder) följande saker;
Jord
Mossa
Pinnar
Bark
Sandpapper
Koppel
Kottar
Leksaker
Strumpor
Pennor
Mattor
Kycklinghalsar
Röjas vittringspinnar (om hon stulit dom, inte annars)
Ulriks hörlurar
Godispapper

Men att öppna käften i närheten av en apportbock, det är fullständigt omöjligt!