Nyårsträning

Nöjt skägg efter dagens träning, hon fick några hjärnsläpp med skallmarkeringar på rutan, mottagaren i budföringen och på Trollet, men sedan gick det bra om man bortser från sökandet efter folk utanför manegen som inte fanns.
 Trollet är också trött efter att ha flugit ur bilen då skägget trasslat in sig i hennes koppel, något yr i bollen sökte hon av hela ridhuset och tyckte det var ett jättefräckt ställe tills skägget vrålade på henne "ur vägen!" och sedan sprang rakt över henne. Men hon gjorde två väldigt fina kullerbyttor ska tilläggas. Efter denna uppvisning så visade Trollungen alla var man ska stå i rutan för att få 10 poäng utan att ens veta vad hon gjorde.

Jul igen

Fördelen med den lilla vita kinesen är att hon till skillnad mot den svarta tyskan från Skåne a.k.a skägget har ett mycket lugnare tempo och självklart mindre storlek som gör att skadorna inte blir så stora. Detta hindrar dock inte henne från att vara lika busig och komma med konstiga idéer.

Julen är överstökad. Skägget lever och har inte ens fått lugnande trots detta så står granen kvar, kulorna är hela, belysningen är där den ska och tomten fick bara ett blött skägg och inga brutna lårbens halsar eller nacke. Sa jag att jag inte drogat skägget?

Däremot så har den lilla kinesdamen råkat ut för konstigheter. På julaftonskvällen satt vi alla i lugn och ro och småkikade på tv. När jag sedan slängde ett öga på granen så insåg jag att den lilla halmbocken hade rymt. Skägget låg på rygg på dynan och sov och föräldrarnas den gamla gårdvar försökte hypnotisera mig för att aldrig sluta klappa henne. Det fanns bara en skyldig, om nu inte någon tomtenisse hämtat den för att ha en egen nedbränning av julbocken.

Jag hävde mig över soffan för att se den lilla trollungen ligga och smaska på sitt nyslagna byte. "Fy, så där gör man inte" talade jag om med sträng röst. Skägget reagerade inte då hon inte är van vid de milda orden, gårdvaren krafsade mig på benet för att jag nu släppt fokus från henne och den lilla trollungen tittade på mig med frågande blick. Va, varför inte? suckade hon och gick iväg. Lillbocken fick ligga kvar för nu skulle jag vara beredd att "plocka" henne innan hon snodde den. Tiden gick... Slängde en blick på granen igen och insåg till min förvåning att nu var storbocken också borta. Halmbockar är tydligen rymningsbenägna tänkte jag och smög iväg för att finna vart den tagit vägen.... Under en pall i köket låg bocken och jämte den en chockad kines som inte hade en aaaaaning om hur den hade hamnat jämte henne....  Kom med här nu sa jag till henne och hon rusade in i vardagsrummet och in under granen för att rycka tomten i skägget...

När det sedan var dags för att gå och lägga sig tjoade fadern och undrade vem som försökte vara rolig genom att lägga lök i hans säng... Vi "barn" (25. 24 samt 21 år) nekade till allt och menade att man på jul ska vara snäll. Skägget fattade inget och gårdvaren snarkade högt på dörrmattan. Kinesen däremot satt i ett hörn, sneglade omkring sig och visslade oskyldigt. Ingen fara skedd då hon bara slitit av skalet och det inte fanns ett enda bitmärke på dem. Jag vet dock inte hur skönt det är att sova på lökskal.

Julhälsning

Trångt i sängen

Det märks tydligt att hundarna och jag blivit bortskämda med att sova i dubbelsäng. Nu ligger vi alla tre som packade sillar och knör i en 80 säng och ingen vill överge sin plats trots att ingen kan röra sig eller ens tycker det är särskilt bekvämt. Filten på golvet vill ingen låtsas om. Tror det finns en stor risk att det blir jag som får ta den senare...

Längtar till min säng och de gör garanterat djuren oxå. Men sambon då, tänker ni säkert? Jo han får den plats som blir över när vi spritt ut oss.

TIllökning

Röja har fått en lillasyster och hon försöker verkligen lära henne allt hon kan... Efter två veckor fick Trollet till ett äkta riesenrus.

I äkta riesenstil rusade hon fram i glädje över att hittat sin husse i skogen. Fort gick det ner till matten för att i all iver tala om att HON hittade honom själv och att han hade leverpastej. Hon var såå fräck att hon tog flera ärevarv till en jublande och tjoande matte. Glädjen sprudlade i den lilla hunden, ner till matten, fort ner för backen. Ett skutt a la' riesen och hon landar i benet på matten som fortsätter jubla för att belöna hunden samt sjöng halleluja för att den lilla räkan bara väger 4 kg. Hon fortsatte springa runt matten och fort, fort, fort upp till hussen för att vråla; - HON SLOG MIG!!! Tydligen hade skägget inte berättat tjusningen med att dundra in i matten, eller så har de helt enkelt olika smärtgräns. Trollet uppskattar inte begreppet "Love hurts"

Man blir trött av att tro att man är en riesen...

Sjöodjur

Årets nederbörd har påverkat oss alla mer eller mindre, skägget försöker odla gälar och simhud.

"Graviditet"

Röja är gravid, eller i vilket fall hävdar hon det nu efter senaste löpet. Trots att hon inte haft någon manlig besökare har hon lyckats bli "gravid" efter ännu ett löp. Jungfrubefruktning är tydligen inte omöjlig om man ska tro på Röja och vad hennes kropp hävdar. Hon har flera graviditets craving och hon studerar varje sak man äter noggrant och talar tydligt om att det där är bättre för mig och mina valpar än för dig din tjockis! Tänk du mer på vikten så tar jag hand om maten till mig och valparna. Hundmat passar inte men hundgodis i alla dess former är som en skänk från ovan.

 Att få med henne ut är inte heller det lättaste. Jag ber snällt och vänligt om att vi ska ta en promenad och bemöts med en blick som får nackhåren att resa sig och man inser att detta var precis fel tidpunkt att fråga på (igen). Till svar får man en uppläxning som heter duga. "Inte kan du väl kräva det av en gravid kvinna?!" vrålar hon och ser gråtmild ut. Humör och hormonrubbningar är en mycket dålig kombination. "Men... men jag har godis" försöker jag. "Ja, men då är det ju inga problem. Varför sa du inte det med en gång?" säger Röja och hoppas glatt ner för sängen och rusar ut i hallen.

 Igår fick jag den goda iden att försöka träna lydnad med den "höggravida". Lyckat värre, totalt hjärnbefriad och hormonstint. Lydnaden lades ner och det fick bli en budföring istället. Där behöver hon inte tänka så mycket. Hon hälsar på mottagaren och vi går vår sträcka bort. Sätter upp henne och "marsch"... Hon rusar iväg... Yes, äntligen nått som lyckas. Men så vänder hon och sticker in i skogen... Ropar tillbaka henne och hon ser mycket förundrad ut och förstår inte vad hon gjort för fel. "Jag? Nä, knappast. Nu inbillar du dig saker. Usch vad du är tokig matte." Riktar upp henne och "march". Rakt fram, bra tempo. Gött, nu gick det... åt h-vete igen. Röja sätter sig fot med störningsdomaren men hon inser snart att det var fel och springer upp i jämnhöjd med mottagaren och sätter sig två meter jämte den och ropar "Jag är framme nu...!"

 Note to myself 
Träna inte "gravida" skägg

Dagens träning

Dagens ridhusträning i bilder finns Här

Vårdopp

Röja och hennes man Otis tog igår en skön promenad på Gaddesanna. Massa röj och bus. Vattnet och sanden yrde om dem. 

 

Fler bilder finns på Vårdoppet med Röja och Otis och Våren på Gardesanna

Mentaltest

Igår gjorde Röja mentaltest i Rommelanda. Domare var Reino Oskarsson och Owe Andersson. Kan inte annat än vara nöjd då hon fick ihop 472 poäng och är skottfast. Förhoppningsvis kan det komma upp film på MT.t framöver. Ska bara fjäska med Röjas husse så att han hjälper mig.

Så Röja får själv berätta om sin dag på mentaltest banan

Igår var en fräck dag men lite läskig dag. Jag fick leka massor med matte och med en annan människa fast mest ville jag leka själv.  Sedan så fick jag jaga och sedan försöka få ut den ur ett rör. Det hjälpte inte ens att försöka äta på röret för den kom inte ut ändå. Sen sprang matte bort och jag fick leta efter henne, då hoppade det upp en ful gubbe och försökte skrämma mig men det gick inte för jag var tvungen att hitta matte.

Sen kom det nån tok som hoppade och studsade och var konstig men det var inget att bry sig om, för det var ju en människa där under. Nu hade det hänt så mycket fräcka grejer att jag blev så spänd på att det skulle hända massa nya häftiga grejer och det gjorde det. När vi skulle gå på promenad så hoppade det upp en blådåre framför oss. Jag blev förbannad för så gör man inte, och skrämma min matte sådär! Så jag sprang fram och puttade till den för att förtydliga det dåliga uppförandet. Efter det skulle man gå förbi igen men vad var de bra för för han var ju inget att hänga upp sig på.

Efter det var det en ny promenad där det började skramla på, men jag brydde mig inte om det för så brukar det låta när matte grejar i köket. Fick sen kikat och även det var inget att bry sig om.

Sen så skulle vi stå stilla och så helt plötslig kom dte upp en liten ful filur. Först brydde jag mig inte men sen när han kom närmare blev jag arg för han såg så dum ut. Han fattade inte att jag menade allvar och kom närmare och närmare. Då blev det lite läskigt så jag ställde mig bakom matte och hoppades hon skulle fixa det. Men hon är inte så tuff hon heller så hon bara stod där till ingen nytta. Så när hon släppte mig och sedan gick närmare tog jag en liten omväg ifall han var elak innan jag gick fram för även om han var ful så var han lite spännande.

Sen så stod vi stilla igen och då sköt det i skogen. Inget att bry sig om. När vi lekte sköt de också men då hade jag inte tid att lyssna på det för att leka är det bästa som finns.

Matte var stolt och nöjd och ringde sedan och skröt för massa människor. Själv la jag mig och sov i soffan och drömde massa spännande drömmar om vad vi gjort under dagen i skogen. Synd att alla skogspromenader inte är lika spännande.

En fröjdefull jul

Publicerad i RiesenNytt nr.1/2012

När ni läser detta har jul och nyår passerat. Julen är nu mera bortstädad, julgranen ligger inne i grannens trädgård och kulorna är krossade, smällkaramellerna smällda, knäck finns nu mera bara i lurarna, sista nöten är knäckt och julskivorna är kastade åt h-vet. Så nu med lite distans till den passerade julhelgen ska jag nu berätta om min fröjdefulla jul. Julafton spenderades med min vid det här laget härdade familj, som lärt sig stå ut med skägget och hennes galna upptåg. Granen, glitter och ljusslingan var säkrade, de röda kulorna likaså. Paketen låg vackert under granen, i ett rum skyddat av kompostgaller. Granen fick bara granskas på håll tills hela familjen kunde samlas för att rädda granen från fartvindarna som skulle få granens utsmyckning i gungning och paketen skulle räddas ur käftarna på skägget. Fadern ta emot granen samtidigt som bror och syster räddar flygande kulor och matte gräver i gapet. Alla vet sin plats sedan tidigare. Detta med traditioner underlättar en hel del, ska jag påpeka.

På juldagen däremot var det dags för kalkonmiddag hos de eventuellt framtida svärföräldrarna, som inte har någon vana av galna riesenschanuzrar. De hade i alla fall varit vänliga och bjudit in sina två söner och deras respektive på middag. Även de fyrfotade var hjärtligt välkomna på middagen, så även skägget med andra ord. Som tur var hade de träffat skägget en gång innan och visste att hon var en Formel 1-bil i jämförelse med deras trasselsudd eller den andra sonens goldenblandning,  men hur skulle det gå?  Jag svettades hela vägen hem till dem, för tänk om granen inte skulle överleva och vi aldrig mer var välkomna... Eller ja, det spelade väl ingen jättestor roll men risken fanns ju att pojkvännen skulle bli tilldelad besöksförbud och skägget och jag aldrig mer fick träffa honom. 

Så fort bilen stannade förstod riesen-racern att något nytt spännande var på gång och hon flög ur bagaget. Hela vägen till radhuset studsade hon fram och trallade på någon hetsig julsång. Nu skulle här firas jul med pompa och ståt, och på nytt ställe dessutom. Lyckan var total och så fort dörren öppnades pressade hon sig in och på mindre än en minut så hade hon genomsökt radhusets två våningar. Hon hade dessutom hunnit hälsa på och hångla med alla människor,  samt talat om för de två chockade hundarna vart skåpet skulle stå och att det nu mera var hon som tagit kommandot. Därefter bosatte hon sig i köket för att ta på sig uppdraget att vakta kalkonen från obehöriga. Svärmor var glad översällskapet och tyckte hon var så kärvänlig och följsam - hon var en mycket trogen och tillgiven hund. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det där skägget är en riktigt slampa som säljer sig för minsta lilla munsbit men höll i stället med om att hon är väldigt följsam med rätt motivering.

Under middagen fick jag hotat skägget till stillhet under bordet med hot om indragna julklappar och lekstunder med fästmannen, hennes alltså. Så till slut blev det matro i köket, och alla sex satte sig ner för att äta och två hundar och ett skägg vistades tillsammans utan problem i köket. Det vill säga enda fram tills skägget kom på att som kalkonens livvakt var hon tvungen att skydda den och de två hundarna hade nog överträtt säkerhetsavståndet mellan dem och kalkonen. Ett stilla morrande från livvakten och de två stackar hundarna flög ut från bordet och bosatte sig i hallen. Nya hotelser kom från matte som började ana att hennes egna julklappar snart skulle få vingar och flyga ut genom fönstret, för att ges till snällare människor med ett mer vårdat språk.  Skägget insåg att hon snart lekte med döden och lade ner livvaktandet och sökte istället skydd hos husse. När hon insåg att han samarbetade med matte gav hon upp och med en djup suck lade hon sig under bordet igen. De evakuerade hundarna lämnade sakta hallen när de såg att kusten var klar och sökte sig återigen in i köket.

Efter maten blev vi inskickade i vardagsrummet för lite stilla julmys, men efter en stund kom skägget inrusande med helt andra planer. Hon flyger upp i soffan via ryggstödet, trampar husse på pungen och trycker ner huvudet mellan dynorna. Nu skulle hon bli ren och så var det även matrester i deras soffa som ett minne av skäggets besök. Efter kommer svärfar gåendes lätt chockad över att skägget tydligen hade försökt amputera hans fingrar. Han skulle ju bara vara snäll och bjuda på sina rester av kalkonen till de tre hundarna. Att dela med sig är inte skäggets starkaste sida förtydligade jag lite smått generad.

När hon torkat av alla matresterna och slickat på mina glasögon, så hittade hon julgranen och paketen. Som den oroliga schnauzer-ägare jag är såg jag granens liv passera i revy när den skäggiga och nyfikna tvååringen nosduttade och undersökte  alla paketen grundligt. Att besöka folk i juletid är onekligen jättetrevlig och det hade varit ännu trevligare om man haft en lugn hund som kunde uppföra sig. Fast helst hade jag sett att folk haft vett att schnauzersäkra sina granar. Jag har inte själv någon gran för att slippa allt slit med att bygga upp en vallgrav och lägga ut taggtråd runt om för att inte skägget ska roa sig med att äta upp alla paket eller välta granen. Detta med att barrikadera granen är för dens egen säkerhet och detta kom jag till underfund med för många år sedan när jag skulle fira den första julen tillsammans med min riesenhane, blandras och min dåvarande sambo och dennes tre katter. Skäggpojken var med och knyckte granen i skogen och eftersom att han envisades med att markera sitt revir på den fick vi duscha av granen innan den kundes tas in. Granen fick stå kvar ute ett tag och klantigt nog så släpptes skäggpojken ut i trädgården. Han jublade stort när han vid första anblicken av ett nytt träd i trädgården började med att pinka på den igen.

Julen kunde inte bli mycket sämre, trodde jag men när han sedan märkte att trädet flyttats in blev han ännu en gång överlycklig. Fast nu var det över den nya inomhustoaletten och att han i fortsättningen slapp gå ut och frysa när han skulle lätta på trycket. Samma jul roade de tre katt(astrof)er som Djungel Georges, Tarzan och Jane i granen så att kulor, glitter, stjärna och barr flög över hela vardagsrummet. Så samma dag som granen sattes in såg den ut att ha genomlidigt sju svåra år. Skäggpojken och  katternas julklappar var indragna för all framtid.  Granen piffades upp och djuren nekades tillträde till vardagsrummet med ett kompostgaller.  Vilket föga hjälpte då katterna smet förbi dörrvakten för att fortsätta terrorisera det nya möblemanget. Kulor krossades och glitter möblerades om och stammen klöstes på. Blandisen blev förskräckt och gjorde sitt bästa för att tala om vilket terrordåd som föregick men för sent insåg matte vad som hänt. Granen blev inte gammal.

Men åter till årets julfirande hos svärföräldrarna. För att rädda den icke schnauzer-säkrade granen fick jag åter igen använda hot för att få henne till att ligga i soffan, vilket fungerade i fem minuter tills svärföräldrarna kom in i rummet igen. För då blev hon överlycklig över att träffa nya  människor som kunde rädda henne från tristessen med att ligga stilla, att hon var  tvungen att balansera på soffans ryggstöd och vifta till mina glasögon med svansen.

Så var det äntligen dags för paket utdelningen och så enormt svartsjuk skägget blev där de två första paketen var till de andra hundarna. Om blickar kunnat döda. Jag försökte tala om att det var de paket som hon gav till dem och att hon fick vänta på sin tur och se om hon varit snäll. Som tur var hade hon varit snäll, så hon fick till slut ett paket, som hon rev upp på två sekunder och sedan fortsatte att tjura över att de andra fick både godare och fler julklappar än henne. Till slut gav hon upp och nöjde sig med det ben hon fått i present. Upp mellan matte och husse i tvåmannasoffan för att matte skulle kunna vara behjälplig med att hålla i benet och husse kunna klappa på henne. Allt för att demonstrera för det andra hundarna att hon, trots bristen på julklappar från sina undersåtar, i alla fall hade pli på sina ägare.

Svärfar kliade sig i huvudet och undrade om hon aldrig var stilla. På ett bra sätt försökte jag förklara att just nu var hon teoretiskt sätt ganska lugn, och att det totala lugnet kommer när hon klappar ihop av övertrötthet precis innanför dörren när vi kommer hem. För att det tar ett tag innan hon lär sig slappna av på nya ställen och att hon har en image som  hon ska leva upp till. Men kanske med lite tur, att när hon fyller sex år ska hon nog ha lärt sig att hon inte är någon drottning och då har hon förhoppningsvis mognat och tycker nog att julklappar inte är lika livsviktigt eller spännande. Ja, hoppas kan man ju alltid och det är ju trots allt långt kvar till nästa jul. Å andra sidan så kanske det är för mycket att  hoppas på. Hon är ju trots allt en riesenschnauzer och överlevde svärföräldrarna den julen så borde vi ju vara välkomna även i år och nu har de dessutom lärt sig hur man firar jul på en skäggapas sätt.

Konsten att ignorera ett felaktigt beteende…

Matte... Matte... Matte... Hallå? MATTE! Vad äter du? Varför får inte jag smaka? Matte? Hallå?! Jag vill också ha. Hurru, ge mig då, nähä? Men om jag dräglar då, ser du hur undernärd jag är va? Ne just det skägget suger upp det… Men matte, fattat du inte att jag också vill smaka, jag VILL SMAKA! Snälla rå' jag får smaka. Jag kan snurra... och ligga... å skälla också. Men snälla då, jag svälter ihjäl! Vet du inte om att det är jättevanligt på svara skägg att de kan svälta ihjäl. Så om du inte vill att jag ska bli undernärd och gå en tragisk svältdöd till mötes så är det bäst att du ger mig det du äter på nu. Ser du inte att jag magrar av? GE MIG NUUU! Kom igen då, bara lite. Om jag är snäll då? *tittar på matte med bedjande ögon* Men fattar du ingenting? Åååå du sitter ju och mumsar så. Bara en ynka liten pytte smula...  Men du… Nu då? Du måste ju vara världens trögaste människa i HEEELA världen, hur svårt är det att ge mig i stället för att du stoppar det i din mun? Det är ju faktiskt så att jag har sprungit massor idag och inte du, så det är jag som är i behov av att öka mitt kaloriintag och inte du. Så ge mig då din tjocksmock! Men om jag studsar då… eller lägger mig ner… eller sitter och sedan snurrar? Du matte, nu är det allvar! Om du inte ger mig den där saken du äter på så kommer jag att sno den, det vet du. Så kom igen, jag menar allvar!

Suck... Idiot, hopplöst fall. Jag går och lägger mig. Å, vad kommer där flygande? YEEEES! Äntligen fick jag den men vad f*n e detta nu då, en j**la gurkskiva? E du äcklig eller, här sitter jag och lägger ner hela mitt liv och håller på att svälta ihjäl och vad får jag för det? En sketen skiva med slajmig gurka! Du är ju dum på riktigt ge mig nått gott!

Matte... Matte... Matttttteeeee... ?!

Vrååål!

När skägget blir frustrerat äter hon snö, så tror jag att det är dags att prova den metoden och se om jag kan kyla ner mina nervösa sammanbrott över examinationstenta. I morgon är det garanterat snöfritt!

Håll ut!

När nya RiesenNytt kommer så kommer även uppdatering här!


Röja Har röntgats.
HD: A
ED: 1

Bajspåsar – ingen skitsak!

Min pojkvän frågade tidigt i vårat förhållande om jag hade några kläder som inte innehöll hundgodis eller bajspåsar. Jag funderade en lite stund och kom till slut fram till att;  "ja, det har jag, de utan fickor" och på något konstigt sätt så letar dessa svarta påsar sig in även i de kläder som inte är så kallade ”hundkläder”. Så när man står där och ska betala i kassan och letar småpengar i fickorna flyger det påsar och godis åt alla håll. Samtidigt som man får sortera bort godisarna från de lösa mynten och på ett diskret sätt blåsa borta godissmulor ut plånboken. Ibland kan det dock vara bra att vifta med påsarna lite sådär nonchalant, för att tyst förklara att man inte blivit rånad eller misshandlad eller ja på sätt och viss misshandlad men av sin hund på ett vänligt, eller ja i alla fall kärleksfullt... Skit sak samma, man kan lättare förklara de smutsiga kläderna när man panikartat sprigner in på affären för att köpa köttbullar till dagens träning eller vill bortförklara blåmärken på kroppen eller lerstänket i ansiktet efter träningen.

Är man inte särskilt van vid hundar är man inte heller medveten om påsarnas alla användningsområden. Första gången pojkvännen öppnade mitt kylskap var han inte särskilt imponerad av att finna en svart påse ståendes i kylskåpet; ”Men för i h–vete vad är det där du har i kylskåpet?”sa han förskräckt och pekar in i kylskåpet. Jag förstod ingenting och gick för att se vad det var för fasansfull upptäckt han fann där. Det fanns en risk att det var något som fått liv efter att ha vistats där inne en aning för länge. Gröna luddiga tomater är ju ingen ovanlig upptäckt eller en gurka som förvandlats till slajm. I värsta fall kunde det varit hushållsosten som blivit allt för lik någon av sina släktingar inom mögelostarna. ”Där” sa han och pekar på en svart påse som står på en hylla jämte mjölken. ”Det ligger något en bajspåse så jag trodde du hade lagt in det där... Jag blev orolig att du flippat totalt!” Jag kunde verkligen inte motstå frestelsen och lät de små djävulshornen växa ut lite diskret bakom luggen. ”Men du vet väl att skägget ska ju till veterinären med avföringsprov i morgon...?” sa jag med frågande blick.

Jag kan verkligen inte beskriva hans ansiktsuttryck men den var verkligen obetalbar. Man kunde tydligt se hur tankarna rullar om hur han på ett fint sätt ska kunna dumpa bruden som förvarar hundskit i kylskåpet. Han börjar sakta bli grön i ansiktet och jag såg att han försökte ta det som en man och dölja sin äckelkänsla. Efter det tappade jag pokeransiktet och för att inte förstöra förhållandet var jag tvungen att berätta sanningen. Det var bara korv och köttbullar från gårdagens träning i den svarta påsen och att skäget inte skulle lämna något avföringsprov till veterinären dagen där på. Han lärde sig därefter att man inte förvarar hundbajs i påsar i kylen.

I stället råkade han utför att jag hämtade upp honom efter jobb och efter att tiden gick så blev han mer och mer orolig. (Inte beroende på att jag kör dåligt eller på något sätt oansvarigt.) Så diskter som möjligt började han vrida och vända på sig. Tittade på sina skor, bytte ställning och vände på sig igen men sa ingenting.  Efter ytteligare någon kilometer kom jag på vad det berodde på och talade om att; ”Om du tycker det  luktar skit så är det det! Jag hittade tyvärr ingen papperkorg att slänga påsen i och så var jag sen att hämta dig så den ligger på golvet bakom sätet.” En lättande suck kom från honom. Han hadeb blivit orolig att jag skulle känna doften och funderade på om det var så att han trampat i något eller att någon av hans klienter kletat på honom eller att han i värsta fall inte inte blitt klart på toa själv..... Stackars människa vad han får stå ut med, inte nog med att skägget är galet, hennes matte är det också.

Åter till bajspåsarna, dessa svart plastpåsar hittar man även på något underligt sätt i handväskan, bilen, badrummet, nattduksbordet, vinden, garderoben, frysen, tvättmaskinen och på tvättlinan. Dessutom har de många användingsområden, nöden har ingen lag och bajspåsar är defentitivt ingen skituppfinning de går att använda till mycket som t.e.x bokmärke, doggy bag på restauranger för både matrester och porslin, soppåse, godispåse  eller som jag erbjöd en ”åksjuk” (läs överförfriskad) vän på nattbussen hem; ”Här får du en bajspåse att spy i...” Personen tackade vänligt och sa efter en stund ”Kan jag få en spypåse att skita i...? Eller nä, skit i det”

Bajspåsarna finns ju även i andra färger och till min stora förtjusning med dödskallar på. Jag trodde att döskallarna var till som en rolig dekoration och inte som pojkvännen antydde att det skulle vara en varning för farligt avfall. Vilket vi ännu inte överens om men i vilket fall så kan dessa påsar användas till mycket och frågan är om det är ett bra eller dåligt tecken och om man bör bli orolig eller stolt när ens,  inte så hundvana,  pojkvän också börjat tvätt hundbajspåsar (oanvända ska tilläggas) i tvättmaskinen? 

MyDog

Började natten med att sova mycket dåligt p.g.a. att grannarna hade förfest. När de tillslut slutade förfesta och gick på krogen somnade jag. Klockan 4,30 vaknade jag av att de vrålade. Suck. Bara en å'n halv timma tills jag ska upp. Försöker somna om och när man lyckas, ringer klockan. Tjoho! Studsar (läs ålade) ur sängen för att försöka inta lite frukost vid datorn och kik på fejjan. "Heja småkakorna" stod det på några personers logg. Vilken fylla det måste varit i natt.

Personen som bestämde att vi skulle åka kl. halv 8 hade backat ur men vi skulle ändå åka mitt i natten. Mycket god ide eftersom att chauffören muttrar över trötthet och jag instämmer och klagar på grannarnas fest. Hon förklarar att det var nog hockey. Så det var därför de vrålade så, men vad var de för "några jävla småkakor" alla skrev om. Hon bryter ihop och håller på att köra i diket. SMÅKRONORNA! Sak samma det var tydligen fotboll eller hockey som gjorde att grannen och gästerna vrålade.


Vita, svarta, gula, röda och blå. Korthåriga, långhåriga, rakade, krulliga, dreadlocks och diverse specialdesignade frisyrer, Stora och små, unga, gamla, korta, långa, smala, tjocka och nakna, alla varianter finns det på både hundar och ägare. Ja, några nakna ägare såg jag visserligen inte men inte långt ifrån om man säger så.  Men självklar kikade vi mest på alla skägg i alla dess storlekas. Schnauzrar alltså. På utställningen var det fem anmälda riesenschanuzer men bara två kom. Mycket tråkigt. Vi såg desto fler dvärgar och mellisar. Fräckaste hunden under dagen var onekligen grandisen Willow som körde freestyle. Vilken härlig hund och vad roligt att se att det finns de som arbetar med sina och att de inte bara visas upp i vänster varvet.

Tillbehören på mässan går i mode, i år såg jag inte en enda som sålde gåband eller barnvagnar att köra runt hundarna i. Det var desto fler som marknads förde sina helt naturliga foder utan spannmål, E-nummer och som i stället innehåll rent kött från bl.a bisonoxar och vildfångad lax. Det fanns även krokodilspray som var någon typ av dunderkur mot alla sårskador och torra tassar. Annars så var mässan sig lik med hundtillbehör, saker man inte behöver, saker man behöver, vill ha och undrar varför man behöver. Dock inga leksaker för skägg, om man inte vill ha vitt ludd i hela bostaden, eller "boll och snöre" i stället för "boll i snöre". Tuggben i massa former, färger och storlekar. Där färgerna mestadels måste vara för att det ska vara roligare för ägaren att ge ett rött eller grönt ben än ett vitt. För annars har bara färgen som uppdrag att färga av sig på hundens päls, liggplatsen och soffan.

Jag fick i alla fall handlat nya snitslar för här ska det inte mera gås vilse i skogen, fick även köpt en flagga att vifta med om det mot förmodan ändå skulle ske. Eller nä, den var nog tänkt till att markera starten på  appellspåren... Fick massa smakprov på foder och har införskaffat mutor i form av torkat kött och lever. Nu ska här tränas!

Rasstandard för riesenschnauzer

UPPDATERAD 9/-12

Inför årets första och troligtvis största utställningar så kommer här den nya uppdaterade rasstandarden för riesenschnauzer.


Ursprungsland; Tyskland


Andra namn; riesen, skägg, skäggapa, skäggtroll, griesenschnauzer, grisenskägg, fisenschnauzer, svartskalle (svarta) och gråben (p&s).


Helhetsintryck; Rasen är  godmodig, trotsig, kärlekfull och trogen sin familj. Den har ett respektingivande och klokt uttryck. Den sägs ha stor klokhet och läraktighet vilket kan ifrågasättas, stor humor och envishet borde det egentligen stå.


Färg; Riesenschnauzern förekommer i färgerna rent svart eller peppar och salt. Men ofta finns inslag av gräsfläckar, fröer och lera. Vintertid är det inte ovanligt med snöbollsdekorationer i skägg och benhår.


Bett: Bettet består inte bara av 42 tänder som används till att markera allt skägget äger utan också av välutvecklade käkar som gör att betten känns ordentligt de gånger synen sviktar. I munnen kan det lätt gömmas flertalet bollar, tuggben och andra spännande skatter. 


Huvud;  Huvudet har bra stötdämpning som klarar av att springa in i diverse hårda föremål utan att få bulor. Annars bär det upp ett vackert skägg och buskiga ögonbryn.


Hals; Halsen används till att visa upp fina halsband och ägarens goda smak.


Ögon; Ögonen används till att hålla utkik efter kända lekkamrater, konkurrenter, nya vänner inom hund- och människosläktet eller roliga föremål att leka med. Riesen har buskiga ögonbryn som skuggar ögonen vilket kan göra att synen blir dålig periodvis. Riesen har buskiga ögonbryn som skuggar ögonen vilket kan göra att synen blir dålig periodvis. En gles lugg är bra om man vill se när de små hornen växer ut eller ögonen förändras. En stor och buskig lugg vittnar om att ägaren är ständigt bered eller kanske till och med självmordsbenägen.


Öron; Öronen sitter högt upp för att används till att lyssna på tjo, tjim och stoj och andra positiva saker. Det dåliga skiter man oftast i om det inte är menat på riktigt allvar eller det innehåller svordomar eller hotelser. Öronen indikerar även på galenskapsnivå. Hängande öron är viloläge och de är lugna eller på laddning Ju mer öronen flaxar desto högre fart har de och även galenskaps nivån ökar i takt med att öronen viftar.

Bröstkorg; Används till att bära arbetskläder i form av tjänstetecken och selar men också myskläder i form av täcken. Ryggens uppgift är att se till att fram- och bakbenen inte springer ifrån varandra.


Extremiteter;  Väl fungerande stötdämpare för att undvika skador vid krockar och felberäkningar.


Tassar; Tassarna har inbyggda studsbollar vilket gör att det är svårt att låta bli att studsa. Målet är också att så få tassar ska vara i marken samtidigt.


Storlek; Idealiskt är att mankhöjden ska vara mellan 60-70 cm men det viktigaste är i alla fall att man når allt man vill ha eller kan få det på ett eller annat sätt. Längden på kroppen kan dock tänjas ut om man absolut vill nå någonting som är långt borta eller om man är väldigt nyfiken på någonting som egentligen är väldigt läskigt. Kroppen kan även anpassas så att man kan få plats som knähund.


Svans: Svansen används som roder, balanshållare vid mycket höga hastigheter. Den fungerar som propeller för att vifta ner sånt man vill ha på bord eller andra höga möbler och för att tala om känslor. Oftast rör den sig som ett hysteriskt viftande för att tala om hur lycklig den är, om man som ägare inte förstår detta så används svansen som piska för att man ska känna hur lyckliga de är.


Hårrem; Pälsen ska vara sträv, hård och tät. Att vara riesen är praktiskt då både hanar och tikar bär upp snygga och sträva skägg. De ska ha buskiga ögonbrynen, även singelögonbryn är snyggt. Att raka benen är en synd.


Rörelser;  Tre olika tempo finnes; så som turbo, studsboll och (när saker är tråkigt) slowmotion. På vissa individer och/eller under speciella tillfällen kan galopp, trav och skritt infinnas. Benen används mestadels till att ta fart och förflytta sig så fort som möjlig på minsta möjliga tid och gärna med så få steg som möjligt.


Sammanfattning; Rasen är av livsnjutartyp och gör helst som den vill, när den vill och om det finns någon bra motivering till varför. Den tar sig fram över allt och låter inget hindra den. Den kan lätt ta upp en dubbelsäng själv, samtidigt som den ser sig själv som en knähund. Rasens motto är "Love hurts" och visar kroppsligt hur den älskar sin förare genom kroppstacklingar, kärleksfulla bett och grovhångel. 


 Ägaren: För att vara en god ägare krävs gott tålamod, mycket humor och en bra sjukvårds försäkring som täcker både skall- och krockskador, brutna revben och andra ben. Samt någon försäkring som täcker söndertuggade figuranter, mobiltelefoner och buckliga bilar.

2011 året som gått

Jag har blev tant gånger två och fick vid års slutet reda på att man har kristaller i öronen och det märker man inte förens det är något fel på dem. Dessa gör att man upplever en rejäl fylla och hela världen snurrar i otakt.  Det blev en billig nyårs fylla kort sagt.

Året som gått har bjudit på många nya vänner och träningskamrater. Röja har fått en husse och jag en mottagare till en framtida rapporthund. Jag har nu bott ett år i Vänersborg och skolan går ganska bra. Har tyvärr haft lite problem med depression och nästintill utbränd men nu är jag på rätt köl igen. Har bloggat ganska bra i slutet av året och funnit min nisch med hur jag ska skriva. Som mål har jag att om jag får jag ihop det blir det förhoppningsvis en utgivning av de samlade blogginläggen i en bok. Men det är ett långsiktigt mål.

Röja och jag har tävlat i lydnads klass 1 och appell spår. Spåret blåste åt helvete tack vare stormen Berit men vi hänger inte läpp för det. Sämre än så här kan det inte gå och nu kan det bara gå bättre. Lydnads 1.an gick desto bättre och resulterade i en andra placering.

Röjas nya husse är en bra karl som för det första klarade skäggets test. Han är dessutom lätt lärd och kan lära sig egna saker och dra slutsatser. Detta visade han under en promenad när jag svor lite åt en hundägare som inte kunde hålla koll på eller ens hålla in sin hund när vi skulle passera. Då han säger; Men det såg du ju på håll, hon hade ju flexikoppel." Man blir lite varm i hjärtat samtidigt orolig, var han så lätt att förstöra...


Skägget har provat på att kamouflera sig till diverse raser bl.a. har ag fått beröm för min vackra rottweiler, fina flat coated retriever och efter att provat mörker sök så fick hon en kortare och trubbigare nos a la Boxer. 


På vårlägret i Vårgårda fick jag massa tips om den ultimata pojkvännen och har nu äntligen gjort en sammanställning av den med vad man ska leta efter, då ingen svarade på min kontaktannons. 

Den ultimata pojkvännen är lätt traumatiserad på grund av att han inte haft hund under uppväxten. Skadad på något sätt så att han inte kunde tävla på egen hand i fotboll, hockey eller orientering men inte så skadad att han är obrukbar. En före detta orienterare kunde vara bra men de kan ha en tendens att krångla till även det enklaste spår eller rapport sträckor. Men eftersom att jag själv inte kan läsa karta, förstå hur en kompass fungerar eller ens komma överens med en GPS så en orienterare vore det mycket bra.

Dessutom är det viktigt att hitta någon med hyfsad inkomst, lagom snygg för att undvika att alla svärmar runt honom, trevlig och  social så att han fixa alla läger. Han måste även vara glad att lära sig nya saker, tacksam för att laga mat till sin kvinna och inte kräver att hon ska se ut som en modepingla utan gillar lite rejäla byxor och kängor på henne. Lättlärd eller lättlurad är tacksamt då konsten att få mannen att göra som man vill är att låta honom tro att han gör det av fri vilja. Någon som man kan roa sig  kungligt med när man känner för det eller kanske rent ut av "tills döden skiljer oss åt"

Så kommer det lite mål året 2012
* Röntgen AD/ED.
* LP 1.
* Uppflyttad lägre spår.

Nyårspromenad

Bilderna från Nyårs promenaden får tala för sig själv. Att jag är svag för ansiktsbilder märks på något konstigt sätt.

Baltazar

Baltazar

Baltazar

Mycket spring i benen var det, de sprang och sprang och sprang.

Otis

Otis

Otis

Röja

Efter fyra timmars vandring med korvgrillning och godisletande var de tre musketörerna (eller små grisarna) trötta och på väg hem. Smeknamn som Den Onde, den Gode och den Fule skulle också passat, så även Dum, Dummare och Dummast. Utan inbördes ordning.

Att sakna en vän...

När man bor långt ifrån varandra kan ibland saknaden av en vän blir mycket stor och svår att hanterad, detta har Röjas vän Ilta märkt. Hon saknar nu Röja så mycket att hon börjat odla skägg. Röja uppskattade Iltas fina gest men vägrar raka av sig pälsen för att se ut som sin favorit dobermann. Hon har däremot rullat sig i lera för att få samma färg som henne.