Dagen i bilder

Härlig promenad med hundar, fotografering, hundprat och god fika är vad min dag innehållit.
Dragkamp om pinnar, skridskoåkning och bajsätning är vad Jackie och hennes kusinerna roat sig med.

Balzer "Ballen"

"Fia-Lotta Larsson"

Vision
Jackie

Jackie på hal is

Var är "Ballen"?

"Ballen"

Fika dax

God Jul och Gott Nytt År!

Önskar Jackie med flock

Inte illa pinkat

101 inlägget och 1851 besökare - Jag tackar för visat intresse! Vissa av er vet jag vilka ni är men vilka är ni andra?

Bilder från morgonenes promenad.

Pinnar är gott

Jag kan jongelera!

Vill du leka med den?

Ta mig om du kan!

Spanar... Är det en bäver där någonstanns?

Söt är hon verkligen!

Men nu ser jag att hon måste frisseras runt ögonen, bäst att plocka fram saxarna så att stackarn ser vad hon håller på med.

Ren njutning!

Kan man vara lyckligare?
Alla leksaker i korgen och ingen som stjäl tuggbenen!

Jag blir galen

allt är ett enda stort känslomässigt kaos!
När jag läser om hur jobbigt det varit med Pondus rinner tårarna inte utan de sprutar så jag kan inte se någonting.
Jag såg på en dokumentärfilm om hur hundar hjälpt människor i många år - då rann tårarna också...

Frågan är om jag verkligen vill ha en ny hund utan jag vill nog egentligen ha tillbaka den snälla Pondus som en gång fanns...

Jag ska nog inte ha hund på ett tag... Det tar nog tid att bearbeta detta...

Kluven

OBS! Ni behöver varken läsa eller kommentera för nu vimsar jag bara!
Har fått reda på att en 10månaders riesentik ska omplaceras, sägs inte vara någon problemhund utan att ägarna inte hinner/orkar med. Låter intressant vet vilken kennel det är och den har jag ju varit intresserad av att ha ifrån. Dock är jag lite skeptisk till pappan till kullen, då jag hört att han är från en ojämn kull med vissa mentalabrister... Och jag vill absolut inte ha ett/en pucko till!

Det känns så svårt detta med ny hund. Jag vill verkligen, samtidigt känns det fel mot Jackie då hon är lyckligare än någonsin nu. Men ska jag verkligen låsa upp mina framtidsdrömmar på grund av henne? Nu känner jag mig verkligen som en elak matte men ska jag kanske gå och dra på henne i något år till och bara sitta och hoppas hon dör så jag kan köpa en riesen? - Missförstå mig rätt, jag är inte alltid så grym som det låter!
Eller har hon bara varit låg för att hon känt på sig att Pondus varit knäpp? Sen är ju frågan blir hon annorlunda med en vild 8 veckors valp gentemot om det kommer in en galen 10 månader gammal flicka...

Usch vad jag käner mig omständig jämt och ska vrida och vända på allt... Men jag är så rädd att det ska gå som det gick med Pondus. Fast sådan otur kan jag väl inte ha två gånger... eller???

Skrämmande

Nu vet jag inte om jag är väldigt känslig efter allt strul som varit med Pondus och hans släktingar. Men är inte detta lite skrämmande?
Det föds 11 valpar i en kull.
3 har röntgade höfter - B
2 röntgade armbågar - UA
4 MH-beskrivna - 2 med 1.a på skott - 2a & 3.a på de andra.
2 är exteriörbedömda och 1 utställd men 0-pris.

En tik ur denna kullen ska nu paras! Jag tror jag är intresserad eller INTE!!!
Borde man inte som uppfödare vilja se hur jämn en kull är? Både mentalt och hur "hälsosamma" de är. För man kan ju ha turen eller oturen att de 3 som man röntgat är de enda som är fria.


För skoj skull så har jag även kollat på några andra kullar och jag är så glad att hunddata finns. Fick tips om en kombination i Norge och ville titta lite på denna men då blev det stopp. Endast medlemmar i Norska KK har tillgång till deras hunddata.


De andra kullarna som jag kollade på hade följande "statistik" och det så väldigt mycket bättre ut. Men den första var inte heller så svårslagen...

9 valpar
6 HD röntgade - 2A, 3b, 1C
5 AD röntgade - UA
7 MH beskrivna - Skott - 3 med 1a, 2 med 2.a, 1 med 4a & 1 med 5a


14 valpar
8 HD röntgade - A
8 AD röntgade - 1 Lindrig pålagring
10 MH beskrivna - skott - 8 med 1.a, 1 med 4a, 1 med 5a

Två veckor

Har nu gått sedan Pondus fick somna in. De känns som en evighet... På många sätt jobbigt men också på ett lite skönt sätt.

För ju mer jag tänker på det, så har jag nog omedvetet anpassat mig efter att ha haft en "jobbig" hund. Jag har inte gått vissa rundor för jag vet att man möter vissa hundar då. Jag har lämnat hundarna hemma för att slippa tjata på Pondus när vi hälsat på hos bekanta och de har fått vara hemma när jag gått på marknaden och så vidare.

Detta har jag först nu fattat! Att det har blivigt så naturligt, att utan ens tänka på det ha anpassat sig efter honom. Skrämande!
Så om ni ser att jag är på väg att göra samma sak med nästa hund - stoppa mig någon!

Man ska kanske inte plocka isär hundens beteneden och göra amatörmässiga utredningar man samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över Pondus...
Hans sociala osäkerheter speglade sig kanske lite annorlunda och blev till vad jag trodde var en översocial studsboll när han träffade människor.
Visserligen var det glapp i av-knappen men det kanske också var en del av osäkerheten. Att våga/kunna slappna av.
Och han har ju morrat åt människor, visst de betedde sig kanske lite konstigt och visst så var han bunden vid basen två gånger. Han blev osäker och det förstod jag, men kunde inte förstå varför. Han som alltid annars var så social..

Men varför dessa aggressioner? De kan jag inte förstå... Visst att de sa att han bitit sin matte som 5månaders valp. Men vilken valp biter och tuggar inte?

Jag vet att jag tänker för mycket och ska försöka sluta grubbla över Pondus. Det är inte mitt fel utan allt beror på felaktig avel/avelsdjur med mera.

Nu försöker jag fokusera mig på Jackie, hitta jobb, lämplig KY-utbildning till hösten. Är sugen på valp, men samtidigt så vill jag vänta tills Pondus "läkt ut".
Är sugen på riesen men samtidigt så går planerna runt en dvärgschnauzer också. Även så cirklar frågan kring hane eller tik runt i huvudet.

Det som jag kan känna jobbigt med en dvärg är att de är så små och jag själv kommer se gigantisk ut med en så liten hund. Även risk för ryggskott kommer då man ska böja sig jämt för att klappa/belöna.

Anledningen till att jag valde en hane var att slippa hormonrubbningar. Då jag upplevt dessa som jobbiga ihop med Jackie. För hon hade två månaders depression innan löp, deprimerad under löpet och totalt översexuell, hon var villig för allt och alla inklusive människor. Deprimerad efter löpet och var sedan skendräktig. Hon hade osynliga valpar som hon vaktade med livet som insats Tills dess att de var mogna att flytta till egna hem. Sen var det lugnt ett tag tills cirkusen börjar det om igen...
Visst så säger man ju att hanar "löper" hela tiden men jag uppfattade inte P som att bli deprimerade när han inte fick lukta på fläckar och äckla sig. Blir era det?

Fast nu känns det som jag kan stå ut med en deppig hund bara den kan uppföra sig med folk och andra hundar...
Har ni andra åsikter eller förslag, så mottages dessa.

Det är inte lätt...

när det är svårt.
Har hittat en väldigt spännande kombination på två skäggisar. Men läget är inte riktigt rätt. Visserligen är jag hemma massor nu men tanken är ju att jag ska hitta ett jobb. Men vad valpsjuk jag blir!!!

Eftersom att Jackie och jag numera ligger på latsidan, så kommer bloggen inte uppdateras så ofta som innan. Därför har jag skaffat en ny blogg, men handlar om mitt liv och tankar utöver hunderiet. Jag har visst ett liv utöver hundarna, tro det eller ej.

Så titta gärna här eller på den NYA när ni har tid.

Kram på er!

Minnen...

Allting påminner om den glada, busiga och fyrhjulsdrivna riesnepojken med glimten i ögat.
Jag saknar mitt skäggmonster så enormt mycket.
Nu har jag ingen att snubbla över när jag ska laga mat, det är ingen som flyttar runt och säljer skor när man äter och det är inte längre någon som tvättar bordskanten eller kastar slemproppar.
Det är ingen som rejsar runt och ingen som puffar, knuffas och söker uppmärksamhet eller som motiverar en att gå upp på morgonen.

Men vi fick nästan två år tillsammans och jag kan inte klaga över att de åren varit händelselösa. Han har lärt mig att livet som riesenägare är långt från långtråkigt, det bjuder på härliga stunder med många goa skratt. Jag blev ständigt härligt överraskad över vad han kunde komma på.

Men så fanns de tyvärr de negativa sidorna hos min lilla klumpeduns också. De sidor som blev ett rent helvete, som gav så mycket tårar och ångest över att var otillräcklig, misslyckad och okunnig.

Men jag vet att jag gjort allt vad jag kunnat och att låta honom vara kvar var en omöjlighet. Det finns inte något sätt att skapa en livsstil utan krav eller risk för jobbiga situationer.

Så tillsist
TUSEN OCH ÅTER TUSEN ROSOR & TACK!
Jag kan inte tacka er nog för erat stöd, hjälp, tips och råd.
Även om ni kanske insett att det varit lönlöst så har ni motiverat mig att fortsätta kämpa och att tro på mig själv. Jag är er evigt tacksam!


Nu väntar ett lite lugnare tempo, jag tar och pensionerar mig ihop med Jackie ett tag framöver. Men jag lovar att ni slipper mig inte riesenlägret i vår. Jag kommer vara där, med eller utan hund =)

Sammanfattning

Det var väl inte riktigt såhär jag tänkt mitt riesenägandeskap, det skulle inte bli så komplicerat och det skulle absolut inte ta slut så fort.

Men ibland händer det oförutsägbara saker och kanske så var det meningen att jag skulle ha Pondus under denna tid i mitt liv och knyta alla dessa kontakter och lära mig så mycket.

Det fanns en anledning till att jag vaknade klockan sju på lördag morgon och vi själva tog en långpromenad, där han fick rejsa runt och njuta av morgonen.
Efter frukost åkte sambo, hundar och jag iväg för att vi skulle träna hundmöten. Det fanns en mening med att vi inte mötte en enda hund.
Så istället tränade vi lydnad, med munkorgen på. Jag klickade och tog av munkorgen för att ge godisen. Efteråt skulle munkorgen på igen...
Han försöker gå iväg när han ser att den ska på. Jag säger till honom att sitta men han bryr sig inte. Jag upprepar två gånger och då lägger han sig istället. Jag blev lite irriterad och sa sitt en gång till. Ingen reaktion, så istället för att tjata ännu mera så vänder jag mig om och säger "då går vi".
Då hör jag att han morrar och sedan känner jag att hur han biter och tugga på min vänstra arm. Jag står bara helt stilla, hade jag gjort något hade det bara blitt värre.

Tankarna vandrar, ska jag klicka när han slutat? f*n vad jag hatar denna hunden! och nu får det f*n vara nog!
Sambon som stod en bit bort börjar komma mot oss, "bara nu hundj*veln inte gör honom något" tänker jag.
Pondus går då ner och sambon kramar om mig, tårarna faller och han tar Pondus koppel, jag får på honom munkkorgen och jag går iväg med Jackie.

Vi säger inget på vägen till bilen, väl hemma tar jag telefonen och ringer Blåstjärnan. Vi kunde komma med en gång.

Vägen till Borås har aldrig varit så lång, tiden har aldrig gått så sakta och jag har aldrig gråtit så mycket över en hund.

Klockan 16.02 Somnar Pondus in och en timme senare ligger han begravd hemma hos mina föräldrar.

Egentligen skulle man kanske gjort en obduktion för att se om det fanns något "fel" på honom för livförsäkringens skull. Men å andra sidan så är det avslutat nu.
Pondus mår bra, han är inte rädd eller osäker längre.
Jackie är gladare än någonsin, då hennes leksaker kommit fram igen.

Katterna lever loppan och glädjs åt att få göra som de vill.
Sambon och jag tar det lite hårdare men vi är snart på fötter igen.
Vi har ju iallafall Jackie och katt(astrofer) X 4

Rainbows bridge

Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...
Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.

Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågens Bro.
Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda. Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.

Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig. De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran... Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva. Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom, allt snabbare och snabbare...

Du har blivit upptäckt, och när du och din speciella vän äntligen möts, kramar ni varandra länge, överlyckliga att återförenas, för att aldrig mer bli skilda åt igen. Ditt ansike blir vått med glädjekyssar; dina händer smeker igen det älskade huvudet, och du tittar åter igen in i ögonen på din tillitsfulla vän, som så länge varit borta från ditt liv, men aldrig frånvarande från ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro...

för att aldrig mer skiljas åt.

Skrivet av en okänd författare

Idag...

Lördag den 15 November 2008 klockan 16.02 tog Pondus sitt sista andetag. Han somnade fridfullt in på Blåstjärnans djursjukhus i Borås.

Vilken hund är du?

Hittade ett rastest och jag blev en bulldog (???)

Engelsk bulldog en cool livsnjutare av rang. Den ser tuff ut, men har inte riktigt koll på vilket skrämmande intryck den kan göra på såväl människa som andra hundar. Den börjar aldrig ett slagsmål, det behöver den inte. Tvärtom så förväntar den sig att alla är lika fredliga som sig själv. Bulldoggen lever under devisen "peace, love and understanding annars får du riktiga problem". Skulle den dock mot förmodan hamna i slagsmål är det bara ett som gäller; vinna eller dö. Många skulle nog kalla bulldoggen för den perfekta hunden, lugn och sansad. Den skäller nästan aldrig. Och sist men inte minst, en bulldog älskar att åka bil, tåg, båt eller flyg. Den är lättskött och behöver inte alltför mycket motion.

Ja, jag kanske är sån... Ska kanske ha en likasinnad istället för en Pondus
Vad är du för ras?
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=45926&a=509489&lid=puff_516337&lpos=extra_0

Friskt vågat...

hälften vunnet, säger man.
Så igår åkte jag ner till klubben för att vara med på avslutningen för den fria träningen.
Tanken var att träna på att träna med munkorgen på. Det gick bra, det svåra är bara när man ska ge godis...
Sen fick vi frågan om vi skulle vara med på skojtävlignen som skulle vara, jag tvekade men blev tillslut övertalad om att vara med.
Så trots att jag inte hade en aning om vilka moment som skulle vara med så gick vi ut som startnumer 2. (vilken tur för då kunde jag tjuvtitta lite på vad man skulle göra)

Momenten, betyg och domarkomentar (egna komentarer)
Budföring - 5 - DK & kortavstånd (kortare avstånd pga att vi bara tränat på sambon, sen sprang han till tävlingsledaren när hon sa kommendera)
Linförighet - 5 - Långsamt Sättande, vid, Växlar Position, nosar (han verkade helt ovetande om vad fot betydde)
Framförgående - 0 - Kan ej moment
Platsläggande under gång - 10+ (+poäng!!!)
Inkallning - 9,5 - (men det sista 0,5 då???)
Apportering - 0 - Tappar apport, tuggar (han springer ju runt och jongelerar! inga extra poäng för det???)
Hopp över hinder - 8 - DK (seg startad)

Vi fick ihop 113 poäng med hjälp av ett handikapp på 25p och kom på en 9.e plats av 10 starter.
Men vi hänger inte läpp för det, Pondus fick en boll från prisbordet och jag ett stort leende på läpparna. För att han skötte sig bra på planen och inga tendenser till utfall då vi gick förbi hundar.

Snabbt inlägg...

om gårdagen. Det är egentligen för tidigt att skriva blogg (typ 05.15) men igår var vi iallafall i Rommelanda på Mentaltest.
Det gick bra på så sätt att han fick ihop sina poäng och blev GODKÄND!!!
Dessvärre så såg domarna saker hos honom som de inte gillade... Stora rädslor och ännu större aggressioner... (skönt att få det bekräftat)
Men den ena av domarna erbjöd sig att titta lite närmare på honom,och det passar ju utmärkt nu när jag har massa ledig tid, då jag blir arbetslös igen...

Bilder från dagen kan ni se på Helens blogg, själv så har jag inga bilder utan hade en super snäll sambo som filmade det hela. Så som småning om så kanske det kan komma ut filmbevis...

Ett sånt mörker...

Mörkt när man går upp, mörkt när man kommer hem, mörkt på promenaderna och mörka tider på jobbfronten...
Då passar det jättebra med inomhusträning!
Just nu tränar vi (fortfarande) på fotpossition och på att INTE göra tandpetare av träapporten! Sistnämnda går väl sådär, det är något skumt med inställningen i Pondus mun, för så fort han får in den i munnen så börjar tuggreflexen, men om han får metallapporten så skramlar det mest. Får se om sambon kanske kan skruva isär honom i helgen och se vilken inställning som är galen.


Nyligen nämnde Pondus också vad han bestämt att vi ska göra i helgen.
För på något sätt har han fått reda på att det fanns en ledig plats på ett Mentaltest på söndag och vad tror ni hundskrället gör? Jo, han anmäler sig. Hur ska detta gå jag som måste förbereda mig mentalt minst en vecka i förväg!
Ja ja, jag får väl försöka andas lugnt och ställa upp som den snälla matte man är. Han ville ju trotts allt göra detta helt frivilligt...

Invigning

...har skett av nomeselen.
Gick förvånansvärt smärtfritt. Vrickade dock till båda fötterna under första rivstarten men tempot lugnades ner efter en stund och jag kunde glädja mig åt att jag hann plocka upp första apporten som missades.
Han plockade vinkeln och fortsatte fint över vägen och hittade sista apporten.
Kort sagt, ett lyckat spår och bra sele som inte trasslade in sig i hunden. Enda negativa är att det är svårt att pussla ihop hur hund och sele ska vara.

Har försökt träna hundmöten idag men lyckades inte att hitta mer än två tillfällen idag. Ska väl inte klaga då han knappt brydde sig något om dem(!)
Inget morr, utan han var bara lite spänd i kroppen och reste lite ragg.
Än en gång kan jag glädjas åt att jag har en go´ Pucko!

Jag har även städat hundkojan, plockat ur det som en gång var en madrass och lagt in halm. Ihop om att detta ska bli lite varmare och gosigare. Dessutom kan Pondus träna inför sitt framtida jobb som "hotellbäddare" utan att göra konfetti av filtarna.
Bara ingen av dem nu kommer på att den är allergisk mot halm. Jackie kan ju ibland vara lite hypokondrisk...

Och vad tyckte hundarna om den nya inredningen?
Pondus hoppade in och började böka runt och "göra" ner sig. Det var såå mysigt.
Jackie däremot var inte lika positiv över den nya inredningen och vägrade gå in. Hon hade väl hoppats på nått sidenliknande eller nåt.

Nu ska det bara beställas hundlucka och en "värmegrej" till vattenskålen, så är vi rustade inför vintern.

Det ena, andra eller tredje

Idag skulle det varit tjänstehundsmarsch på skjutfältet eller riesenträff i Kungälv.
Marschen hade varit kul att vara med på, men eftersom jag vet att Pondus inte gillar de hundar som skulle vara med så valde jag bort det. Visst så hade det varit bra träning men å andra sidan så kändes det väl provocerande och själv hade jag nog inte orkat "hålla på" hela marschen.
Åkte inte heller på riesenträffen, då det ändå inte går att träna lydnad ihop med andra hundar på plan.

Så vad gjorde vi istället då?
Jo, vi följde med sambon till Borås, köpte en nomesele, tränat platsliggning med störning och fotpossition. Vi gick i gallertrappor och har mött en hysterisk "shit-zo" (eller hur det stavas).
Pondus skötte sig bra med denna. Vi backade undan lite när han började morra och sedan satte jag honom och så "kosade" vi. När "shit" hade gått tog jag av munkorgen och han fick sin kong.

Vi hade även ett annat möte med en rottis. Detta gick bra trotts att jag inte var beredd eller att jag pratade i telefon.
Det enda han gjore var att morra och spänna sig. Men jag kunde ändå locka med honom. Ska sluta prata i telefon under hundpromenaderna...

Efter detta begav vi oss till Fluxfallet för en offroad-promenad. Mycket härligt och hundar och även sambon jobbade på bra.
Pondus hittade massa istäckta vattenpölar, som han absolut var tvungen att smascha. Han studsade, flög och rullade sig fram i skogen, medans Jackie gick och lullade i sin egna värls. Då och då stannade hon för att betade av de grässtrån som fanns kvar och ibland åt hon av den SNÖ som låg på vissa ställen.

Utsikt över sjön som vi kallade "Fluxsjön"


Min söta Pucko


Jackie spejar


Tänk om han vore lika snäll som han är söt...


Morgondagen bjuder på spårträning och invigning av den nya selen!

Riesenägare

Egentligen skulle jag inte blogga nu för duschen och sängen ropar högljutt på mig! Men ett snabbt inlägg hinner jag nog med, får väl utveckla detta vid ett senare tillfälle.

Har ett tag gått och funderat på vad det är som gör att man väljer att ha riesen. Jag har inte lyckats lista ut vem den "typiska" riesenägaren är. Det enda som vi alla verkar dela är en viss forma av humor och avsaknad av självbevarelsedrift.

Ja, humor måst man ha för att kunna se glädjen i det som händer dagligen med en riesen i huset.
Annars så hade jag aldrig stått ut med denna stora och osmidiga hund, med blött skägg och en enorm vilja att verkligen leva livet.
Och hade det inte varit för de huslig och hjälpsam sidan, hade det nog inte fungerat. Vet inte om han delar detta med sina släktingar utan om det kanske var tillval eller bortval innan köp.

För han hjälper så gärna till med att välta ut vinglas över mattor så att de blir tvättade (sen kommer man iväg till glasinsamlingen också) Han är bra på att piska ur gardiner, grusa ner sängen, skaka kuddar och gömma/flytta skor.

Avsaknad av självbevarelsedrift är väl övergående i ett riesenekipage. Sådan Riesen sådan ägare. Eller om man har så mycket val egentligen.
Att bli släpad bakom en fyrhjulsdriven schnauzer i spårsele och lina är inget man väljer. Eller att bli omkullsprungen av en riesen inkommande i budföringen eller rapporten är inte frivilligt. En blöt skäggpuss innan man sätter sig fot.
Kanske är lite hjärnceller som saknas ibland också för jag vet inte hur många gånger P har "råkat" slicka på varma kastruller eller ugnen. Att springa in i träd har avtagit, numera bajsar han i små granar/buskar och håller på att kastrera sig själv när han ska försöka ta sig därifrån.
Att så fort man ser vatten slänga sig ut för att sedan komma på att: Oj det var djupt/kallt tillhör också vardagen med P.

Så vad är det som gör att man väljer att ha en riesen?
Jag tror det är för de motton som riesen får med sig från födseln.
* En hel och ren ägare är en olycklig ägare.
* Man får inte roligare änman gör sig
* Som riesen är allt möjligt

Så om andra riesenägare har det liknande kan man lätt känna igen riesenägare på de smutsiga kläder, blåmärkena, bitmärken (beroende på dåligt ögonmått hos rasen) och ett glatt flin. "För så här BRA gick det inte förra gången"

*******
Fick ett mail av S som jag inte kunde låta bli att del med mig av, citat.
Ha det så kul i Kungälv om du åker dit! Hälsa alla trevliga "svartskallar" (Det är väl verkligen vad de är i ordets rätta bemärkelse så det måste man väl få säga utan att vara rasistisk? Folk brukar för övrigt stirra märkligt på mig när jag säger att jag gillar tjejer med långa håriga ben och buskiga ögonbryn, när jag sen lägger till att de helst ska ha rikligt med skägg också tror de jag är helt pervers. Men det finns bara en sak som är vackrare och det är "grabbar" med motsvarande utseende men lite "maffigare" och med lite mer muskler).

En "riktig" hund

Saxat ur ett telefonsamtal jag hade igår...

- Oj, vad tråkigt att du kankse måste ska ta bort Pondus. Men det var ju en skithund sa jag ju...
- Mmmm, svarade jag
- Men jag har en "riktig" hund du kan få av mig.
- Jaha....???
- En schäferhane 2,5 år. Han har haft en taskig uppväxt och flyttat runt mycket men du är så bra att du kan få honom!
- Tack, men nej tack. Jag vill inte ha en "riktig" hund, jag vill ha en riesen...


Eller kanske en Norsk lundehund?

Ibland...

Så måste jag bara få av reagera mig!
Nu är jag så trött på min chef! (igen) Jag har väldigt lite frånvaro från mitt jobb men så idag mådde jag riktigt dåligt och kände att stannar jag mycket längre kommer jag kräka på någon eller något. Så jag åkte hem, påvägen hem ringde jag och sa som det var och få då till svar. - Okej men se till att bli friska så fort som möjligt, helst till i morgon!!!!
Jag blir så trött, jämfört med de andra så har jag inte kommit försent en ända dag, jag har inga sjuka barn, jag jobbar trotts idioter till kollegor och med sprängande bihålor och vad får man för det????
Ja ja tur att det är min blogg och jag själv bestämmer innehållet.

Så till hundägandeskapet som bloggen egentligen ska handla om.
Under en timme nu har jag varit en elak matte. Jag smög mig in och har nu studerat vad mina hundar gör när de är i hundgården. Det har varit intressant faktiskt eller inte.
Jackie ligger ute och spanar. Pondus sitter jämte och spanar han med.
Två gånger har han börjar skälla på något som han sett, Jackie har gått upp och kollat om det varit något för att sedan gå och lägga sig igen.
Grannarna har inte klagat på att de skäller så detta var förhoppningsvis bara en tillfällighet.
Nu ligger båda två ihop rullade ute, tysta och lugna. Så nu ska jag gå och stressa upp dem med en promenad så att vi sedan kan inta liggande läge i soffan resten av mina sjukdag...

Djur till djuren

I helgen fick jag förfrågan om jag var intresserad av att ta en över en border collie.
- Njae, ska fundera. Svarade jag och nu har jag funderat färdigt.
Nopp, är inte intresserad. Jag tror inte jag träffat en ända trevlig border förutom Kevin, då han vallat hela dagen.

Så om jag skulle skaffa en border collie och ville ha den trevlig, skulle jag behöva skaffa 15 får. Och det skulle helt frångå mina principer, då jag är emot att köpa djur till husdjuren.
Visserligen så har ju ena katten adopterat Pondus, men det var ju inte planerat att katten skulle få känslor för honom och nu när skadan redan är skedd så är det trotts allt billigare än att köpa lycka igenom 15 får.

Bevakningsträning

I onsdags kväll var vi i Lerum på något företag och tränade bevakning. Mycket roligt att få prova på ny miljö att träna i. Alla hundarna skötte det bra och var inte berörda av miljön, trots avsaknad av skog som vi brukar träna i.
Pondus tyckte att det var så roligt och spännande att klättra på betong"grejer" att han till och med glömde skälla och göra känguruhopp!
Bra träning för mig också då jag själv fick tänka ut bästa väg att kontrollera området, beroende på hur vinden låg på. Även att jag inte visste var figuranterna låg, om det fanns spårupptag eller om det var vind eller ljudfiguranet.

Vi fann tre figgar, två spår som han först vindade in, och sedan följde mycket fint. Sen hittade han ytterligare ett spår men avbröt det, eftersom jag såg figgen lät vi honom ta denna på ljud istället.

Både jag och Pondus tyckte att det var så roligt att träna bevaknig igen!
Han jobbade mycket bra trotts att han hade ett störande moment som munkorgen på.

**************

Så idag har vi också tränat bevakning.
En partullstig i skogen, med massa skall.
Han visade två tydliga spårövergångar, och hittade en vindfigge.
Duktig kille! Han arbetar så snyggt.

Sen fick han ett skogsspår. Tror det var 5 apporter: handske, påse, två metallburkar och bollslunga.
Han plockade alla och höll sig mycket bra i spåret, LUGNT tempo(!!!) tappade vid vägövergång men arbetade sig bra tillbaka. Inget intresse för klädnypor så nu ska jag plocka bort mina snitslar och bara köra klädnypor. Annars är P väldigt duktig på att rycka ner dem från träden.

Nu har det varit roligt att vara Pondus-ägare

Sen undrar jag om någon läsare har tips på hur man får bort förväntnings och frustrationsskall?
Detta är främst på patrullstigen men förekommer väldigt ofta på spår som ligger på gräs eller ängar också.

Bestämt mig

tror jag....
Som vanligt velar jag fram och tillbaka.
Men jag har i allafall bestämt mig att om inget allvarligt/oförutsett händer så är Pondus kvar året ut.
Sen vid årsskiftet kommer det jobbiga.
Blir han bättre får han stanna - blir det värre får somna in.
Men så kommer problemet, om det inte blir någon skillnad då?
Ja ja, som man säger; den dagen den sorgen.

Ska börja kolla lite smått på ny hund och kennel. Tyvärr så är jag enkel spårig och det lutar åt en riesen, fast korthårig collie är ju fina också. Men kan ju inte komma med en kh collie på riesenlägret i sommar... Det blir problematiskt, fast det finns kanska någon kostym att hyra.

Läskigt telefonsamtal

Med risk för att bli totalt idiotförklarad så ska jag nu berätta om ett väldigt läskigt telefonsamtal. Tro på det eller ej. Jag tror på det men jag tror också på spöken, änglar och andligtväsen...

På bestämd tid ringde jag upp "hundprataren". Berättade vad jag hette, vad Pucko var för ras och att vi varit hos henne tidigare i våras. Berättade att han strular vi hundmöten och om hon kunde fråga vad hans problem var.

Det hon fick fram var.
Han är vuxnare nu, stor och stark.
Beskyddande, sen frågade hon om vi skaffat något nytt litet djur, hundvalp eller kattunge...!
och ja vi har ju två nya katter...!
Att dessa katter dragit igång hans beskyddandekänsla.
J**la katter de är alltid till besvär
Men han älskar sin matte
skönt att höra, ibland tvekar jag

Sen kom det läskiga...
Matte är stressad, har värk i kroppen och känner att hon inte hinner eller orkar med.
Hur kan hon veta det när hon sitter längst upp i Norrland???

Jag känner hur det börjar krypa i kroppen och att det blir vart i svanken.
- Känner du värmen i ryggen? frågar hon. De är min kraft som rensar ut stressen. Detta fortsätter till mage, axlar, lungor och helt plötsligt ser ja en menatlbild av broccoli. (hmm, skumt)
Och ungefär samtidigt så frågar hon; varför ser jag grönsaker? behöver du de eller saknas det?

Innan vi lägger på så säger hon alla som känslor som kommer sen släpp fram dem.
När jag lagt på telefonen känner jag mig piggare och gladare än någonsin men samtidigt så kan jag inte sluta gråta. Men jag har ingen värk eller känner mig trött i kroppen. Igår orkade jag vara vaken till klockan 9 (sent för att vara mig) och idag vaknade jag och var pigg när klockan ringde kl 4.00.
Visst jag gick inte upp men det var ändå en så skön känsla att vara pigg och kunna unna sig att ligga kvar en halvtimme och inte snooza bort den.

Så min stress och oro har smittat av sig på P. Så nu är det mentalträning för mig som gäller. Så jag ska lära mig andas och ska träna upp min självbild och sen ska jag återkomma till henne nästa vecka.

Det ska vara roligt

att ha hund och är det verkligen roligt att ha en Pondus?
Jo till 80% är det väl det. De andra 20% suger verkligen!
För han kan inte bara ha EN skruv lös utan det är en hel j**la skruvkartong som saknas!

För vad gör man med en hund som tagit till att morra när han inte får som han vill? Och kommer han ingen vart med det så tvekar han inte att bita.

Egentligen så är saken ganska klar att han borde tas bor, då han är farlig i vissa situationer. Men jag är väldigt egoistisk här och vill inte göra det eftersom att då står jag helt utan hund att träna med. Eftersom att Jackie är pensionerad och snart går på övertid hon med.
Det finns ingen möjlighet att ta en valp då jag jobbar heltid och sambon med.
Vad ska jag då skaffa mig för ny livsstil och fritidssysslor?


Känner mig verkligen desperat nu, jag vill så gärna ha kvar Pucko.
För att han är arbetsvillig, rolig att träna med, bjuder på sig. Han är en gosig hund och tillåter handtering.
Å f*n jag vill inte att alla som sagt att han är en skithund ska få rätt!

Har kontaktat en "hundpratarer" nu för att se vad Pondus har att säga till henne. Hoppas det ger nått *Hoppas*

Varför...

tar jag alla misslyckanden så himla personligt?
Jag vet ju att hans beteende inte är mitt fel, men samtidigt så kan jag inte låta bli att bli besviken på mig själv.

Jag har gått för fort fram har bara varit fokuserad på att han ska gå bra på appellplanen och glömt socialisera honom med andra hundar. Nu kan han knappt vara ihop med "stökiga" hundar utan att bli stressad, osäker och arg.

Visst så går han ju bra på plan men inte om det brötas runt av andra hundar. Folk har han inga problem med utan arbetar på bra.

Men som jag så j**la duktigt berättat för andra så:
* Lär man sig av sina misstag
* Av motgångar blir man starkare
* Av varje hund man har så breddar man sina kunskaper för att bli en bättre förare

Ja ja Bryt ihop och gå vidare!

Hundmötes träning

Idag pallrade vi (sambo, hundar, kamera och jag) iväg oss till slussarna i Trollhättan för att förhoppningsvis få träna på hundmöten.
Utrustad med korv, kong, klicker (vad fult det lät) och på med munkorgen så var vi berädda att möta hundar.

Först mötte vi en jack russel - inga problem passerade och stannade. Då kom ett litet morr när han tittade på den men inget mera.

Hund nummer två var en pinscher - inga problem här heller för världen var så full av dofter att inget annat existerade.

Hund nummer tre var en schäfer med denna blev inget möte utan att vi gick efter den. Inga problem här heller, lugn och fin matte och ännu lugnare Pucko.

Så mötesträningen gick över förväntan. Lite roligt är det att vara ute med P bland folk för man får höra mycket roligt kommentarer.
Många barn som tycker att det är en "så stor hund"
Vuxna som ska imponera på bekanta "det är en såndär schnauzer"
Eller "Oj en så fin, men den är nog elak" (berodde nog på munkorgen)

Lite bilder från dagen
Jag ska bara upp

Uppe

Törstiga

Törstig eller jakt på vattensork?

Ett försök att arrangera en bild...
Sambon sliter och hundarna är allmänt ointresserade av att agera modeller...

Spårträff

I lördags så hade vi stämt träff med Astra och hennes matte för att spåra.

Pondus fick tre spår, alla på fotbollsplan.
1.a Rakt spår. Svårstartad men sedan koncentrerad och enstacka frustrations skutt och skall. Spanade efter apporten men hittade inget. För hans matte hade varit jävlig och lagt gräs på den. He he!!!

2. Rakt spår. Mer lättstartad, men i detta spår så hade han svårt att hålla sig i spårkärnan låg ca 3-4dm till vänster hela tiden. Berott på vinden men borde han inte då legat vill höger på första spåret???

3.dje Rakt spår med en vinkel. Lättstartad, men med frustrationsskutt och skall. Tappade spåret och blev orolig, virrig innan vinkeln. Kan berott på vilt då vi såg spår efter dem.
Ledde honom ur vinkel och startade om. Fick en blick som om jag vad dum i huvudet... Jag kan sitta fot istället....
Suck. Tillslut fick jag startat honom och då var det ca 2meter kvar till apporten men de två metrarna såg väldigt bra ut iallafall.

Det gick mycket bra för Astra och det har blivigt stor skillnad sedan vi träffades sist! Nu var hon mycket mera fokuserad och visste vad hon gjorde. Bra jobbat S!
Du vet hur man ska göra och du kan!

En del hundprat blev det också, och vi vill nu efterlysa ett bok skriven för riesenägare. Finns många bra böcker men inga som beskriver hur man gör med en riesen. Följande problem finns till exempel
* Hur motiverar man hunden att spåra?
* Vad gör man om hunden är rädd för post it-lappen (klicker)?
* Hur gör man om hunden är rädd för balanshindrerna på agilityplanen?
* Vill inte gripa eller leker med apporten?

Men var är boken som hjälper till med problem som?
* Hur får jag bort fyrhjulsdriften från schnauzern i spåret?
* Hur gör man om hunden äter upp post it-lappen innan man hinner klicka?
* Vad gör man för att dämpa hundens lust att ta livet av sig på balanshindrena?
* Hur gör man om hunden gör tandpetare av träapporten och kastar tungapporter på förarens tår?

Någon som vet en bra bok eller någon som kan tänka sig att skriva en???

Vikt-quiz

Sambon var idag snäll och tog Jackie och Dezzi till veterinären för P-spruta.
Samtidigt passade han på att väga dem och Pondus.
Så vad tror du vovvarna vägde?
Jag gissade på Jackie 28kg, Dezzi 35kg och Pondus 45kg

Och de rätta svaren är....
Jackie 30kg - hmm kändes som hon gått ner i vikt kroppsmässigt men hade ökat 1,5 kg på 6månader.... Inte bra

Dezzi 37 kg - ååå vad sur jag blir på dem! jag har ju sagt till pappa och brorsan att de ska banta henne. Fast konstigt nog känns hon smalare i kroppen.

Pondus 48kg Herregud!!! Jag trodde han gått ner i vikt, han har känts så smal och jag tycker att han är dåligt musklad med...
Men så fel man kan ha nu väger han mer än någonsin. Inte konstigt att han var svårhållen i spåret sist...

Sagan om promenaden

Ska berätta en liten historia om hur det kan vara på promenad med hundar. Detta är inte på något sätt en personlig historia. (Verkligen inte)
Låt nu kalla de tre hundarna J, P & D & ägaren för matte

Promenaden idag var bra i ungefär 40minuter...
Sen stötte de på på lukt från antingen
*Älg
*Rådjur
*Vildsvin
Tror inte på rådjur för P brukar inte morra åt dem. (Jag hoppas på älglukt för jag är det vildsvin kommer det inte bli annat än kopplade "city"promenader)

Hade det bara varit för P så är lukter inte så farligt men nu så är både J och D med. Och vilket pusslande det var för att få ihop hundarna...

J och P kom men D...
- Jag blev lite döv här ett tag och växer nu fast i marken, försökte hon bortförklara sig .
F*n tänker matten och försöker lägga de andra ner.
- Ja ligger, säger J
- Jag är lite stel, kommer P med
-Lägg dig ner! småstressad matte
- Jag ligger! säger J och vrider på sig
Det tar tid för gamla schnauzrar att vika ihop benen, och än en gång säger den stressade matten; - Lägg!
- Du e ju totalt knäpp, jag LIGGER ju!!! säger J och går demonstrativt iväg
- Inte du, kvittrar matten
- Nu är jag nere, kommer från en slö P som är på väg upp efter det roliga ljudet från matten
- Stanna hur ni än är!

Matten går fram och monterar loss D från marken.
- Åååå vad du e elak tycks hon tänka och drar in ett djupt andetag av den goda doften.
- Nu går vi här! försöker matten vara övertalande och säga.
Långsint som J är så surar hon iväg. Matte kvittrar tillbaka henne och ser samtidigt att D vindar in nåt igen.
- D kom hit! (ingen reaktion...) MEN kom hit då!
- Va är det mig du pratar med? Ja ja jag ska bara
- Hel****
Ser då J sura iväg mumlande nått om att "livet är inte värt att leva ihop med den dumma matten"
- Kvittrar tillbaka henne och kommer på att vi nog hade med en svart hund på promenaden också.... Men vart är den tro....
- P vart är du?
- Jag är inne i dungen och letar lekkompisar...
- Men sluta lek nu Pondus, Dezzi plugga igen nosen och Jackie var glad!
Annars blir det koppel hela vägen hem!

Här avrundar vi historien men kan upplysa er om att hotet fungerade och en måttligt road matte kom hem med två skit glada och en halv glad hund.

Nu...

Känns det bättre och efter en timmes promenad utan rådjur och med lydnadsträning.
Så fick jag den dumma idén att plockat fram den fyrhjulsdrivna-spårschnauzern. Höll på att åka på mage efter honom men han var såå duktig att det inte är värt att klaga på. Han hittade båda apporterna och snurrade max 1,5meter utan för vinkel.

Lydnaden gick bra, fast nu börjar han nästa trycka eller heter det ploga?
Vilket som... jag lyckades trampa honom på tassen i alla fall... Stå:endet ser fint ut och han fryser nästan till i skuttet.
Tänk att en kong kan göra träningen så mycket lättare för mig och livet så mycket roligare för schnauzern.

Han bara älskar att springa och tugga på den, han har även blivigt duktigare på att komma in med den. Både för att bli klappad, för att kampa och byta mot godis.

Fast numera undviker jag våldslekar med schnauzern då han på något sett har dragit på sig ett stort ögonfel eller helt tappat bort sitt ögonmått... Det gör lite ont, och efter att ha läst vad Liam lyckades göra med Anna-Carins hand så är det nog bäst att hålla händer, armar och fingrar i styr.
Annars så fungerar det bra att hålla i skägget och kampa. Då kanske skägget blir lite längre också? :-)


Och lite kuriosa angående skägg.
Killar/män som tänker mycket på sex får en snabbare skäggväxt...
(Måste genast fixa lite bilder till Pondus och se om det blir någon skillnad....)

Vad gör jag för fel?

Jag blir snart gråhårig över allt grubblande som den hunden ger mig!
Nu har följande problem ploppat upp...

Under de senaste två veckorna har jag vaknat när sambon kommit hem och försökt gå och lägga sig. Inte av att sambon är klumpig (han kan ibland!) utan av att Pondus morrat åt honom.
Efter tjat så har han fått ner honom, men ju längre veckorna gått desto svårare har det varit att få ner honom och nu måste jag säga till honom att lämna sängen.

Så igår efter jag duschat och ska sätta mig jämte Pondus i sängen så morrar han åt mig också!
Vänder ryggen åt honom men sitter kvar och han slutar. Sen lägger han huvudet i mitt knä (utan att jag bett honom) och så kommer det morr igen...
Satt kvar tills han var tyst och krålade sedan över till min sida på sängen.
Väl nere under täcket så var jag tvungen att se vad jag kunde göra med honom.
Så jag började putta med fötterna på hans magen, benen, huvudet och "görade" in mina ben under honom. - Inte ett ljud ifrån honom.
Lurade sedan ut honom i hallen och ställde kompostgaller i dörren för att sambon skulle slippa bråka med honom.

Så vad är det nu som gått snett? Har han ont eller bara knäpp trots allt...?
Vad gör jag för fel? Vad är det jag missat i uppfostran?
Ska det vara så j**la svårt att ha hund? Nej, förlåt riesen...

Klagomur och Hundträning

Just nu har jag ständig ångest över att jag inte hinner med varken hundar, sambo eller livet överhuvudtaget och det var över en vecka sedan dammsugaren fick sin motion.

Hur ska detta gå och hösten har knappt börjat?
Svart när man vaknar, halvdassigt när man slutar jobbet. Ett helvete till jobb med arbetskamrater som man är osynlig inför...
Har fått råd från olika hålla att börja plugg. Visst svarar jag men till vad?
De kan ingen svara på... Någon som vet vad Jessika vill jobba med om hon blir vuxen?

Ja, ja nog om detta. Har fått tränat lydnand och budföring med Pondus iallafall.
Lydnaden går bra, gillar hans fotgående sedan kongen införskaffades. Han gör ALLT för den! Försöker träna in ställande under gång, promenad och inkallning. Fungerar bra trots viss fördröjning ut till armen som ska försöka kasta kongen till Pondus (och undvika de största lerpölarna)

Pondus har även börjat utveckla en alldeles egen teknik för att ta sig fram så fort som möjligt vid lydnadsinkallningen. Höll på att vika mig dubbel av skratt när han skulle visa sin ny inövade teknik, men snäll och förstående som man är fick jag försöka hålla minen.
Detta går helt enkelt ut på att efter man ropat tar han satts och studsar jämfota fram för att sedan sätta sig fot. Tror han kallar det för rådjurs-schnauzerns skuttteknink.
Han har nog träffat lite för mycket rådjur den sista tiden....

Hundmötes träning har det ofrivilligt blivigt då vi mötte mötte det lilla äcklet, chihuahuan James. Pondus har munkorgen på. Allt börjar med att James blir galen när han ser oss. Pondus spänner sig men tappar intresset när han ser att matte har kongen med.
Så jag går och håller den, leker och myser med den och tycker det är jätte intressant. Pondus är jätte intresserad och tappar intresset för James.
Förren just när vi ska passera varandra, då JAG snabbt släpper blicken på Pondus och tittar på de mötande.
Så vad händer? Jo, Pondus gör ett utfall... Men jag lyckas locka med honom utan problem och vi springer iväg. Av med munkorgen och leker med kongen.

Så vad lärde jag mig av detta? Jo, matte ska INTE titta på mötande hund!
Sen var det kanske inte helt rätt att göra så här, men det kändes bra då vi inte hade möjlighet att öka avståndet till James och husse.

Ska försöka ta mig ner till klubben i morgon och ragga upp någon snäll hund att träna hundmöten på. Sen är det kanske är dax att plocka ner bevakningsträningen från hyllan också? Men först så måste jag nog försöka lägga in en extra lördag varje vecka.

Foton

Efter en skön promenad i skogen kommer vi hem och Pondus går och lägger sig, själv skulle jag diskat men kunde inte låta bli att släppa det för att smygfota Michelins uppvakting av Pondus.

Veckouppdatering

Har varit dåligt med uppdatering under veckan. Kan vara för att det har varit en väldigt trött vecka och vi inte gjort så mycket.
Vi har promenerat, jagat hare och fåglar. (Hundj**el) och kört uppletande. Är nog dax att köpa tjänstetäcke snart. Tror jag ska skriva PUCKO på det! Nej skojade bara, det blir nog Pondus i så fall. (Du kan andas ut, Helen)

Sen har Pondus kommit på en ny grej på promenaderna. Han har utvecklats till en avancerad jakthund. Fåglar får han jaga men nu har han kommit på att rådjuren brukar stå på ett ställe och nu går han och spanar efter dem tills vi kommer dit.

Haren var nu i efterhand en lustig historia. Vi hade precis avslutat ett (mycket fint) fotgående med klapp och godis. Sen så säger jag varsågod och han ska precis gå iväg. Då studsar haren upp en meter framför näsan på oss.
- Neee... börjar jag och då är redan Pondus och haren iväg.
Suck... Så jag fortsatte min promenad själv och lyssnar någon minut på frustrations skall/gnäll från jaktschnauzern. Ibland är det tur att han saknar uthållighet för han kom tillbaka inom om två minuter. Ska sluta promenera på åkrarna för varje dag ser vi nått "vilddjur" som ska utmana jakt/racer-schnauzern...

Jag har även kommit fram till att jag är en "kycklingmamma" det vill säga lite över beskyddande med hundarna. Främst Pondus som är högt och lågt typ överallt på promenaderna...
Till exempel så efter lite regnande är nu Nossan väldigt översvämmad. Detta försökte jag tala om för Pondus som skulle ner och dricka vatten. Han tar ett kliv ut, där han brukar leka... Och resultatet blir ett enda stort *plums*...
Suck, det blev inte ens ett försöka att plocka gråa hårstrån den dagen.
Nästa dag samma procedur lugnt det är mycket va.....
*PLUMS*

Denna Pucko han är för rolig - han flyger upp ur vattnet och fullfart ut på den upplöjda åkern. Vilket resulterade i en mycket mysig lerinpackning och att schnauzern fick ligga i hallen en stund efter hemkomsten...

Frisering & Porrpung

Än en gång har det slagits på stort för att förbättra vår relation.
Så efter att jag pratat med Helen så tog jag mod till mig och idag har jag klippt honom... Så nu ser han värre ut än vanligt :-)
Nej, skämt åsido så är jag faktiskt ganska nöjd om man borser från lite kala fläckar och att päls som skulle sparats -råkat försvinna. Pälsen blev väldigt kort på bringan och en väldigt rakad pung blev det också... Det är tur att utställningskarriären är långt borta.

Det negativa med friseringen är nu bara att hans gråa stickelhår syns så tydligt. Men då får vi väl gosa med pincett på kvällarna framöver, det är ju även lite tofsar här och var som ska plockas bort.

Visar lite bilder från klippningnen (mycket dåliga men orkade inte ta om dem)
Före - en långhårig drufs


Usch, vad det är tråkigt


Mycket päls blir det


Efter - nu ser man nästan att det är en riesen

Denna bilden bjuder jag på - så att ingen ska känna sig sämre än Puckos matte :)
Så jag hoppas att detta går att rädda!!!

Relationsproblem

För att förbättra våran relation. (Pondus och min för att förtydliga)
Så minskar jag nu på kraven och ignorerar ännu mera fel som uppkommer. Det börjar snart likna friuppfostran detta...

Jaja, han lyssnar dock väldigt bra sen kongen kom in i vårt liv. Jag lyckades till och med få stopp på honom när rådjuren retade honom (!!!)
Vi har också letat sork, kört uppletande både inne och ute, lekt med kongen och tränat lydnad.

Igår slog jag på stort för att förbättra relationen.
Jag talade om för P att nu ska vi ha trevligt och tog fram blodpuddingen ur kylen. Skit kul, verkade Pondus tänka och studsade omkring i köket. Men han blev lite ifrågasättande när vi gick upp för trappan. Men vad gör man inte för blodpudding?
Väl upp blev han väldigt skeptisk. Sa du inte att vi skulle ha trevligt ihop? Då ska du väl inte tvinga in mig i den hemskaste av hemska saker som duschen??? verkade han tänka.

Men efter att man fått blodpudding i duschen så var det inte så dumt ställe ändå. Visst det är aldrig roligt att schamponera skägg och ögonbryn, men som sagt vad gör man inte för blodpudding och när man får chansen att skvätta ner matte, så att hon spottar schampo och svarta hårstrån efteråt...

Inköpen

Ett kort inlägg om inköpen.
Hittade en munkorg men inget koppel jag gillade. Munkorgen var ungefär den samma för resultatet blev en pudel-schnauzer. :)

Så istället för koppel blev det en kong.
Väldigt lyckat köp för Pondus hörsel och arbetsvilja ökade med 100procent!!!

Riesenläger

I helgen var det läger på Tånga. Så roligt att träffa alla igen och se hur det har utvecklats under tiden.
Under lördagen tränade vi lite hundmöten med "snäll" hundar som inte brydde sig, tränade kontakt och jag fick lära mig hur jag kan förbättra fotgåendet och hur man "går" till vänster.

På söndagen var det mycket jobbigare träning då man provocerade fram hans "knäppa" beteenden. Detta för att komma fram till hur man ska kunna hantera honom när han morrar och beter sig illa.
Vi kom fram till att han är osäker, i kombination med att han blir jätte arg och jätte fort. Kort sagt har han väldigt kort stubin. Summan av detta är att han är en farlig hund.
Troligtvis så är det väl ett flipperspel i huvudet på honom, och då blir det till omvända aggressioner. Om man inte kan hantera detta - vilket jag inte är så bra på.
Men det konstaterades att han är en svår hund, de andra trodde inte att de skulle kunnat hantera det bättre och de tyckte jag jobbade bra med honom.

Fick ALDRIG höra av någon att jag är helt hopplös!!! De trodde att det skulle gå att rätta till, med massa träning.
Det känns väldigt skönt att höra att man inte gjort något fel.

Sättet som ska användas är att när han börjar morra, ska jag avbryta morrandet med att kommendera SITT. Och belöna med kel. Han var visst en riktig kelgris. Sen fortsätta gå och upprepa detta om han börjar morra igen. Dock ska han nu bära alltid munkorg, för min säkerhet, andras säkerhet och för att jag ska kunna stressa ner i dessa situationer.
Är lite emot det men vad gör man inte för att kunna ha kvar honom...?


Så idag ska jag åka och köpa en ny munkorg (A-C hade en väldigt bra!) och ett nytt koppel. Skulle egentligen jobbat men kändes lite jobbigt då alla tankar flyger omkring och helt plötsligt så sitter man och grinar. Så jag skolkar från jobbet idag. Chefen har hund så jag hoppas få lite förståelse när jag ringer henne.

TUSEN TACK ALLA SOM VAR PÅ LÄGRET! ALLA VÄRMANDE ORD, STÖD OCH HJÄLP!

Sällskapskatt

Promenader med hundarna kan i vissa falla vara väldigt intressanta. Igår till exempel lyckades vi få med oss nyfiket sällskap, iform av Enzo.
Trodde inte han skulle följa med längre än till grannen så jag ansträngde mig inte för att bli av med honom.
Trotts att Pondus råkade jaga in honom i grannes häck så skulle han bara med på promenaden.

Men efter häckincidentern så skötte både Pondus och Enzo sig bra.
Mestadels gick han bakom mig men vissa stunder fick han glädjeryck och sprang efter både Pondus och Jackie.

När vi gått en bit började han skrika på oss, för då hann han inte med. Så då fick vi snällt vänta på honom....
Valde att gå den kortare runda då katten troligtvis inte hade något större trafikvett och jag aldrig tidigare sett en så flåsig katt.
Erbjöd mig att bära honom men då blev han sur och hoppade ner.

När vi kom hem gick Enzo inte mer än fem meter innanför dörren innan han slängde sig på golvet och somnade. Jag tror katten var tröttast men vem som kon på andra plats vet jag inte. Den gamla blandrasen eller den sjuka matten som skulle styra upp Pucko och hålla koll på en pucko-katt?


Så ifortsättningen om katten ska följa med på flera promenader så är sambon tvungen att börja konditonsträna med den.

Blandade känslor....

Är det bland hundar och katter just nu. Jag är nämligen förkyld, försökte jobba en stund igår men efter att huvud och bihålor höll på att explodera då jag stod med huvudet ner i en binge för att sortera olika delar - så gav jag upp.

Åkte hem och plockade in hundarna från hundgården och vi la oss för att se på tv. Den första timmen gick bra tills kattf*n (Elise) skulle börja gosa. Visst är det väl mysigt men inte när de håller på att stryka sig konstant mot ansikteten, hon försökte vissa stunder krypa in i mitt öra. Så efter att hon fått X antal flygturer från soffan till golvet. Gav hon upp och la sig vid mina fötter.
Då kom nästa katt, Enzo. Han la sig på magen och myste. Men helt provocerat attackerade han min näsa! F*n vad ont det gjorde. Även han fick sig en flygtur över bordet och ut på golvet. Lyckligtvis slapp jag vara ensam för då kom Elise snabbt tillbaka då hon såg att kusten var klar. Men genom att lägga min arm över henne fick jag henne att ligga stilla vid min sida.
Då började Michelline och skulle krypa in mellan kuddarna...
Nej, nu fick det var nog så jag tvingade upp Pondus att ligga jämte mig i soffan. Så lätt var det att få sova lite utan katter.
Det fungerade nån timme eller två, för sen ville Pondus inte sova mera och märgbenet var uppätet sedan länge. Vi gick en kort promenad, och sedan fick de leta upp sin kvällsmat på gräsmattan.

Det är ganska jobbigt att ha Pondus när man är sjuk. För att han är inte så intresserad av att ta det lugnt. Jackie däremot tycker det är skitbra, sällskap hela dagen och man behöver faktiskt inte gå så långa promenader heller.
Å katterna vet jag inte vad det tycker. Antingen är de glada åt sällskapet eller så är de sura för att nu kan de inte göra vad de vill. Så då gör de allt för att förpesta min tid. Sist nu var det Tigra som jagade bort mig från soffan och hit till datorn. Hon har den äckliga egenskapen att när hon "mjölktrampar" så dreglar hon(!!!)
Inte så fräscht och med en halvblöt nerdreglad tröja sitter jag nu här och beklagar mig.
Så jag har väldigt svårt att tro på att Djur har en lugnande och läkande inverkan !!!

Lycka är att

Leka kurragömma

Gräva sork

Ha en vän att göra lika saker med


Ha någon som förstå


Rulla sig i gräs


Leka med en glassbytta


Vara som man är

Att springa allt vad benen bär


Sova med husse


Lycka är att ha hund!