22 december 2011

Att ta julkort del 2

Jag vet inte men jag misstänker skarpt att det svarta skägget har någon from av otillfredsställbart uppmärksamhetsbehov. Fick uppdraget att hjälpa en vän att fota hennes lejon och vem var då inte där mitt i bild hela tiden och posade. När hon ska va med på bild är hon inte så samarbetsvillig men nu, NU ville hon vara med hela tiden och kunde till och  med se riktigt snygg ut... Suck, detta skägg.


Som tack för hjälpen fick jag i alla fall en go julpuss av lejoninnan Charline. Mer bilder från foto sessionen kommer.

20 december 2011

Att ta julkort

För några dagar sedan så var det dags, snön hade kommit och det var tillfälle att fixa julkorten. Som assistent hade jag Mr. Otis-Mannen, Mannen med stort M i Röjas liv. En kille som älskar (att) Röja, busa, gräva sork och att spexa. dessutom tror han sig vara en utomordentlig fotomodell och fotoassistent.
Otis

 Med pinnar kan man till exempel spexa till det
Otis

 Det där med kläder tyckte han däremot var knepigt och han mobbbade gärna Röja för hur hon såg ut.
Röja & Otis
 När jag väl fått Röjet att sitta stilla kom nästa problem att titta in i kameran. Efter tio minuter och ett hundratal bilder så tittade hon tillslut in i kameran. Tyvärr var det innan luvan och halsduken kom på.
Röja

 Gör om gör rätt. Luva och halsduk på. Ja bästa bilden så räcker hon ut tungan på. Den bilden får bli till våra vänner med humor.
Nästa bild är tyvärr lite oskarp på grund av Otis. För att när jag för andra gången fått Röjet att vara stilla och lockat och pockat för att hon skulle titta in i kameran kom Mr. Skägg på att han skulle hjälpa till.  "Tjoho, titta på mig!" vrålade han i fotografens öra som höll på att svimma samtidigt som fröken Skägg nog missuppfattade vad han sa och rusade iväg...

 Jag beslöt mig till sist för att ge upp och då! Då lade hon sig med sin nyfunna skatt. Äntligen. Jag smög fram och där var min julbild!

Så nu vill jag önska alla vänner, bekanta och bloggläsare


15 december 2011

Beteendestörning

Beteenden kan smitta av sig och främst är det de dåliga beteendena d.v.s. så kan en hund lätt lära en annan att skälla på förbipasserande, jaga eller att rymma. I detta falla smittar felbeteendena från schnauzern till mig. Inte så att jag skäller på viltfrämmande människor (om jag inte anser att de behöver det förstås) eller jagar cyklar och vilt. Visserligen jagade jag lämpliga hanar till mig själv förut men nu försöker jag mest rymma från dem. Utan här handlar felbeteendet som härmas om att hon för det mesta gör som man säger om man har en bra belöning i form av godis och hon har mycket svårt att motstå det om de ligger framme. Samma tendens ser jag nu mera hos mig själv; ”om jag städar får jag choklad när jag är färdig” brukar jag motivera mig med men om jag vet var den ligger blir jag allt för fixerad vid den platsen och när ingen ser så snabbt som blixten försvinner den ner i magen och pappret ner i soporna. Jag har i alla fall förstått att man måste slänga bevismaterialet och inte sprida ut det i lägenheten sådär (o)diskret. Om det blir städat? Nä, jag har ju ingen belöning som motiverar mig och dessutom så är jag ju mätt. Externbelöning fungerar dåligt på matten och hunden. Ingen av oss klarar av vetskapen om att något gott eller roligt ligger en bit bort. Vi måste ha det med en gång och helst av allt redan igår!

Eftersom att jag är ganska så bekväm av mig så slutade jag bära in och ut träningsgrejerna i Sucken för länge sedan och har dem i stället på ständig förvaring i baksätet. Detta har nog skrämt upp den stackars schnauzer som börjat bli rädd för att studentekonomin gått i bott när hon såg att hela hemmet nu mera fanns i sucken. Rädslan över få leva som white trash i en gammal skrotig suck, som gör 0-100 på 2,5 minut, oroade henne. I samband med riesenlägret steg oron när inte bara hemmet fanns i sucken utan även middagen serverades där. Vilket hundliv, så kunde hon inte ha det!  Så för att hjälpa till att styra upp ekonomin eller för att inte behöva svälta ihjäl så bestämde hon sig för att börja hamstra både mat och vatten till sämre stunder. Genast började hon gräva ner sin mat och vattnet så ihärdigt att bilen skakade, filtar gick sönder och att hon till slut skavde upp nosen. I lägenheten hittar man undangömda ben i soffan, sängen och i tvättkorgen. Hon känner sig sååå smart och blir mycket förolämpad när man påpekar att men inte vill ha märgen undangömda under huvudkudden. ”Den som spar den har” har blivit schnauzerns mantra. Dessvärre tror jag att även detta är ett av hennes beteenden som har börjat smitta av sig på mig, inte så att jag gräver ner saker eller skaver upp näsan utan jag hamstrar. Idag hittade jag en skål med hundmat, en oöppnad läskeflaska och något som jag tror skulle påminna om en pommes frites under sätet i bilen.  Vid tidigare tillfällen har jag har även hittat tuggummi i soffan, colaglas på toaletten, vin i garderoben, lufttorkad korv i jackan och något grönt och luddigt i en plastpåse i en gammal träningsväst. Att spara på mat är ett sätt att överleva men det är ju bra om man lär sig konservera det så att man inte riskerar att  bli matförgiftad.

12 december 2011

Varmkorv boggie - Slutet

fortsättningen på "deckaren".


På vägen tillbaka till kontoret stannade de på stadens korvmoj, där borde de kunna få information.
Mannen i luckan var skärrad.
-          Oj vad snabbt polisen är på plats nu för tiden! Jag ringde bara för någon minut sedan!
-          Vad har hänt här? frågade Assistent U
-          Jag har blivit utsatt för ett rån, det var ju det jag sa när jag ringde!
-          Vad har ni blivit bestulen på? Frågade inspektör J
-          Konstigt nog så tog se bara Chorizo... sa korvmojsbiträdet och såg förvirrad ut.
-          Lämna inte stan vi återkommer, sa inspektör J och gick mot bilen
Det börjades nu höra sirener längre bot och det var dags att lämna korvmojen för att fortsätta sin utredning med låg profil. De var ju trots allt ett hemligt maffiabrott de höll på att utreda.
-          Men skulle vi inte käka? Undrade assistent U
-          Det är inte läge nu, vi tar restaurang Gyllene Måsen på vägen. Kom nu!
De hoppade in i bilen och åkte där ifrån, samtidigt mötte de polisen som svängde in på korvmojen. De käkade på vägen och anlände sedan till kontoret. De satte sig vid en dator öppnade Wikipedia och sökte på ”Dennis Scan” och efter det nya kidnappningsoffret ”Chorizo”. De kunde läsa att Dennis Scan var med känns dom Hot Dog i de innekretsarna och att Chorizo hade en spansk bakgrund och var mycket stark.
-          Om man är så stark borde man ju kunna försvar sig eller hur inspektören?
-          Det kan man tycka, men han blev kanske drogad. Vi måste söka vidare. Men måste hålla detta för oss själva. Det ser inte bra ut om detta kommer ut i media. Det skulle bara skrämma folk om de fick reda på dessa mystiska korv-nappningarna.

Kriminalinspektör J och assistent U funderade länge. Detta var ett svårt fall, det var inte förens de dagen efter såg flygbladet om Isterband för 29,90 som som alla bitarna föll på plats.
Alice hade hjälpt till att fejkat mordet/kidnappning på Dennis för att hjälpa honom fullfölja sina drömmar om att bli rockstjärna. Som tack för hjälpen skulle hon få följa med på värld sturne som maskot och hon hon skulle få en låt uppkallad efter sig. Dennis i sin tur hjälpte Chorizo att fly från en kommande död på korvmojen. Tillsammans med Chorizos fru Falu Korv (en kvinna som sades vara en riktig go’ bit med mjuka runda former) startade de upp musikgruppen Isterbandet.

Kriminalinspektör J och assistenten U hade ännu en gång lyckats lösa ett svårt fall. Under utfrågningen av fröken F medgav hon att hon kidnappat Dennis Scan Hot Dog men att det aldrig var menat att förstöra hans drömmar. Alice i sin tur rymde sedan och tillsammans med sin fästman Dennis och de turnerar runt i världen med Isterbandet. Chorizo och Falu Korv fick tvillingar som de döpte till Kabanoss och Salsiccia. Men efter att Dennis varit inblandad i en otrohetsaffär med Falu Korv så råkade större delar av bandet ut för en tragisk olycka där de blev överfallna av tre  nakna kineser. Alla utom Alice avled av sina skador eller så återfanns de aldrig mera. Alice återvände till fröken F med sina nya vänner och de levde lyckliga i alla sina dagar.

11 december 2011

Varmkorv boggie....

Ett något urspårat samtal kan bli en mycket dålig deckare... 

Telefonen ringde en sen natt till kriminalinspektör J och hennes assistent U. Det var den unga damen F som ringde och var helt hysterisk. Eftersom att det inte gick att lugna henne på telefon så begav de sig snabbt iväg. Väl framme tröstar och lugnar de henne och efter att ha fått andats i en papperspåse kunde de äntligen få fram vad det var som hänt. Fröken F sitter nu uppkrupen i soffan med en filt över sig och klappar på sin lilla hund Alice. Gråtande förklarar hon; ”Jag skulle värma en korv i micron men var tvungen att springa iväg och fixar lite saker och sedan när jag ska äta den är den borta! Dessutom så ser Alice ovanligt mätt och belåten ut. Vart kan den då har tagit vägen?!”

Kriminalinspektör J kliar sig i huvudet och reser sig ut fåtöljen mitt emot och ställer sig och spanar ut genom fönstret. ”Den där lilla hårlösa saken är det du kallar Alice va?” sa hon och pekade på hunden i knät, fröken F nickade instämmande. ”Hur kom hon in i micron? Körde du henne samtidigt för att värma upp henne eller är det hon som är korven du skulle äta? Eller var hennes uppgift att vakta den tills du kom tillbaka?”

Snyftande svarar Fröken F; ”Va? Nej? Detta är ingen vakthund och inte satt hon i micron heller!”
- Det var synd, det hade varit vart och gott för henne samtidigt hade det varit som att åka karusell. mumlade J
-  Min fråga blir istället hur sjutton får en hel korv plats i Alice..? Är du säker på att hon inte hade någon medhjälpare..? Och hur kom hon åt den?  Frågade assistent U
- Medhjälpare? Nej det har jag inte sett någon, sa Fröken F förtvivlat
- Kan det varit en prinskorv? Undrade J och vände sig till assistent U. ”Det krävs tydligen en CSI-undersökning av denna brottsplats. Det låter som att Alice är den mest tänkbara brottslingen men samtidigt är hon mest otrolig eftersom att hon är så liten och micron var stängd... Eller kan hon öppna micron? Eller fanns det en medhjälpare?” Frågorna haglade över J och U. Hur skulle de gå vidare? Skulle de hitta den skyldiga till korvens försvinnande?
Efter en stund inflikade Fröken F ”De var bara Alice i rummet!” Dessutom var det en Denniskorv och jag kan inte påstå hon såg mager ut efteråt! Sen så hoppar hon upp på stolen och sedan bordet och då är det ju inte så högt för henne.”

Kriminalinspektör J och assistenten U lämnade rummet och gick ut för att inspektera brottsplatsen d.v.s. köket och främst micron.  Assistent U granskade micron och sa till sist ”Men hur kom hon in i den? Kan det varit så att fröken F inte är så oskyldig trotts allt och att hon gör allt för att sätta dit den lilla oskyldiga nakna kinesen?”
- Dessutom så undrar jag vem Dennis är, för var han här så var Alice definitivt inte ensam. Vart är han nu, har han flytt från platsen och vart i så fall? Han kan ju ha en ha sett något som kan ge en ledtråd om vem den skyldiga är.
- Nu missförstod du nog, inflikade assistent U. Dennis är det som är borta, det är han vi letar efter. De är han som är korven eller så var det hans korv som försvann.
- Var det inte fröken F.s korv? Men vad är det som inte säger att Dennis tog livet av sig eller blev han verkligen mördad?  Är det så bra att köra folk i micron, är inte det mordförsök?
- Nä, snarare så blev han uppäten av den blodtörstig nakna kinesen... Stackarn!
- Å en naken kines, så vidrigt.  Vi är alltså på jakt efter en kannibal.
- Tydligen, inspektören... Läskigt värre...Eller var det så att Dennis blev mördad och gjord till korv?
- Då gjorde han klokt i att fly!

De lämnade köket och satte sig hos fröken F igen;
- Den där Dennis, har han något efternamn vi måste ta kontakt med honom. Han kan ju ha någon ledtråd som kan vara viktigt att få reda på. Frågade kriminalinspektör J och antecknade.
- Dennis? Ja, han kan nog heta Scan i efternamna, sa fröken F med låg röst. ”Hoppas han kan tillföra något till utredningen.”
- Tack fröken, vi återkommer så snart vi vet något. Lämna inte stan, vi måste kunna kontakta dig för mer uppgifter.

De lämnade de lilla huset och satte sig i bilen.
- Nå, vad tro du inspektören? Frågade Assistent U
- Antingen är Dennis mördad av fröken F och gjord till korv och är nu på rymmen för att överleva eller så är han på rymmen från brottsplatsen och tagit fröken F.s korv som gisslan.

Fortsättning följer....

9 december 2011

Med skägget i brevlådan

Skägget och jag flyttade till lägenhet för ungefär ett år sedan och till en början så var det väldigt lugnt på postfronten. Ja vi fick inget, inga räkningar, inga tidningar, ja ingenting kom det igenom brevinkastet. Det enda som låg på golvet när jag kom hem var konfetti. Tyckte till en början att det var en fin gest av brevbäraren att fira att man även denna gång slapp räkningar men tyckte till slut att han gott kunde sparat in på konfettin så att jag slapp städa varje dag och gett mig en tårta i stället. Kanske det är svårt att skicka in den genom brevinkastet men låtit den stått utanför dörren eller gett ett presentkort i alla fall.
Det var först när jag en dag var hemma och brevbäraren försiktigt öppnade brevinkastet och på en millisekund gick skägget från djupsömn till att med ett vrål försöka pressa sig ut igenom springan och rycka posten ur hans hand, som jag insåg att man inte fick konfetti utan att det varit schnauzern som gjort konfettin!
Med ett högt rytande försökte jag hejda schnauzern från att amputera fingrarna på brevbäraren och ryckte posten ut halsen på den levande dokumentförstörare som tuggade och spottade frenetiskt. Fort in med henne bakom lås och bom och ryckte upp dörren för att be den troligtvis chockade brevbäraren om ursäkt. Om han blivit mest rädd för schnauzern eller vant sig vid att all post brukade gå igenom en dokumentförstörare i denna lägenhet eller om han fått en chock av ägarens vrål ska jag låta bli att spekulera i men när jag öppnade dörren flydde han för livet ner för trappan.
Nu mera utan att jag ens bett om det läggs all post utanför dörren. Vet inte om det beror på att posten oftast rycks ur handen på brevbäraren med ett vrål. Eller att han såg schanuzerns blodröda ögon och kände hur andedräkten pyste ut genom brevinkastet, i väntan på att få slutföra sitt uppdrag och rädda matten från inkommande räkningar som troligtvis skulle försätta studenten i ekonomisk kris.
I ett försök att be brevbäraren om ursäkt har jag själv suttit på lur vid brevinkastet men han är skicklig, på något sätt missar jag alltid honom och eftersom att tidningsbudet jobbar mitt i nätterna (allt före kl. 8.00 är på natten) så försökte jag mig på att kommunicera med dem. Jag ställde en burk med godis utanför och satte upp en lapp på dörren om hur man hanterar skäggmonster. ”Här inne vaktar en levande dokumentförstörare, all post går igenom dem. För att undvika det så kan man aningen behålla posten och betala räkningarna själv eller så slänger man in lite godis innan posten och hoppas på det stoppar upp maskineriet. Lycka till!” Men det fungerade inte så väl eftersom att det var efter att lappen kom upp som posten började slängdes utanför min dörr. I ett försök att be brevbäraren om ursäkt har jag själv suttit på lur vid brevinkastet men han är skicklig, på något sätt missar jag alltid honom och nu har jag gett upp och låter dem lägga posten utanför dörren. Bättre det än att jag ser ut som ett fån som sitter och spejar ut genom brevinkastet och att skägget skiter hemmagjord konfetti tre dagar i veckan.