Utmanad

Jag har blivigt utmanad av Anna-Carin

Gå in i mappen mina bilder. (evt Bilder för de med OS X eller din egen personliga bildmapp)

- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.

- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.

- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.

- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.


Maj 2008, En välfrisserad Podus som försöker äta upp resterna av trädet som bävern fällt. Jag utmanar: Jonna, Mikael, Emelie, Helena någon mer som är intresserad?

Virusvarning!

Nu är det bekräftat, Susanne har nu fastställt att jag är sjuk. Allvarligt sjuk till och med, jag är smittad av sen allvarliga riesenbacillen och det finns inget vaccin!

Det känns skönt att äntligen veta varför ingen min omgivning förstår mig. Det är därför de inte förstår att den enda "riktiga" hunden är - en skäggig, långbent sak med buskiga ögonbryn som tror han/hon är en knähund ibland och anställd hos Securitas ibland.

Någon som bara är "too much" i alla lägen: jättestor, jättesnäll, jättejobbig, jättesmutsig, jättekelig, jätteglad, jättetrött, jättehungrig, jättesnabb i benen och jättedum i ärthjärnan (för det mesta) men jättesmart ibland (om man tjänar på det), jättemodig, jättemysig och faktiskt pytteliten ibland (hoprullad som en liten kringla i ett hörn av den gigantiska dynan, eller mellan två stolar i köket när man fikar - finns det plats för en hamster finns det plats för en riesen).

Tack Suss för dina roande mail!

Jag är inte normal - Jag är en riesenmänniska!

Nu går det till överdrift!

- Du vill inte ha en kanin då?
- Ööö, vad ska jag med en kanin till?
- Du kan kela med den och det finns kaninhoppnings tävlingar.
- Kan jag spåra med den?
- Nej, det är inte riktigt deras starka sida. Men det finns utställningar.
- Gillar den långa skogspromenader?
- Nej, inte att gå själv, men du kan ju bära den.

Jag köper hellre ett gosedjur...

Omplacering

Ser jag desperat ut på något sätt?
Senaste veckan har folk ringt till höger och vänster och frågat om jag inte varit intresserad av ny hund.
Jo, visst har jag svarat varje gång. Men vad ska jag ha en leonbergertik på 2,5 år till eller en labradortik på 2 år eller en kastrerad schipperke-blandras på 11 månader?

Det är verkligen snällt av folk att engagera sig med att hitta hundar till mig, men vad ska jag med dem till?
En leonberger till exempel, de lufsar omkring, fäller kopiöst mycket och de som jag träffat är inte så arbetsvilliga. Sa jag att de fäller mycket också?

Blandisen verkade visserligen intressant då det var fullt ös i den och de trodde den skulle passa bra till agility men vill jag ha en blandis till?
Dessutom så om jag tar över den, så hindrar det kanske mig från att ta min "riktiga" hund sen.

Alla raser har ju sin charm men jag vill ha en hund att arbeta med. Jag funderar visserligen nu på att kanske köpa mig en mindre krävande ras (eller en hund vars av-knapp inte glappar) nästa gång men det är ju långt kvar till dess.

Oavsett vilken hund jag kommer köpa så, har jag garanterat dåligt samvete över att det är så mycket man vill göra och hinna med, som man missar. Men det är väl en del av livet...

Jag får väl njuta av mitt friare liv nu som vanlig hundägare och se fram emot mitt liv som inbiten hundidiot, som varje helg lurar ut släkt och vänner för att figga. Som hellre brottas med myggor och knott än att sitta framför tv och som lägger alla pengar på en galen riesen (eller annan hund) som råkar äta upp kampleksaker, gör tandpetare av apporter och springer omkull en på promenader...
Jag längtar!

Angående Jackie

Så blir jag bara mer och mer osäker på hur länge hon kan vara kvar. Idag så åkte vi fram till eljusspåret och gick där. Första varvet gick hon nästa framför hela tiden, om man bortser från de gånger hon fastnade vid doftfläckar. Men då travade hon snabbt ikapp och förbi. Andra varvet gick hon 10 meter bakom mig, hon travade ikapp när man pratade med henne. Men när man slutade var hon snabbt bakom igen.

Jag tänkte gått ett tredje varv men avstod det då jag är osäker på om hon tappar fart på grund av ryggen/höfterna eller om hon gör det för uppmärksamhetens skull. Vi var ju trotts allt bara ute i 45 minuter och en timme brukar hon ju palla med utan att sega efter mer än halva promenaden...

Nu har jag visserligen tagit en paus med de smärtstillande tabletterna men jag har faktiskt inte märkt någon större skillnad i hennes beteende.

Att det ska vara så svårt jag vill ju hennes bäst. Har hon ont ska hon inte behöva lida men hon är ju glad när hon är hemma och vi leker med leksaker, när hon får var med ute på gården och röja, när hon får åka med till släkt och vänner mm. Eller är det bara jag som inbillar mig att hon är glad för att göra mig själv nöjd? För att jag är en egoist och inte vill stå utan hund?

Hantering på MT

Har varit figurant på några MH under förra året, jag har även MH och MT Pondus och har aldrig varit med om att testledare, domare eller annan "personal" under testen verkat okunniga.

Men nu börjar jag verkligen ifrågasätta deras kunskap. Efter att ha sett hur Emelies aussie Vinna behandlades under sitt MT så kan jag inte annat än att ifrågasätta, får det verkligen gå till såhär? Se själv klicka här.

Det kan ju knappast vara tillåter att först skrämma hunden och sedan tvinga den till att vara lugna så att man kan hantera den. Sedan att lufta upp den så att framtassarna inte nuddar marken skapar ju inte mer säkerhet precis.
Sen undrar jag varför domarna inte ingriper och stoppar denna hårda hantering?
Hur kan de bara stå och se på när de skrämmer Vinna och sedan kalla det "Hög social rädsla"? Vilken hund hade inte blivigt osäker när någon rycker tag i nackskinnet och sedan ska känna över kroppen?

Tycker du, som jag att denna hantering var felaktig? Skriv då under här

Denna testledare ska vara mycket glad för att hon inte gjorde så med Pondus, hon hade fått många fina bitmärken...

Jag tycker att jag känner igen testledaren och tror att det var hon som hjälpte mig och Pondus under både MH och MT och då har jag aldrig uppfattat henne som okunnig eller hårt mot hundarna. Men då har det ju bara varit riesen, schäfer och rottweiler. Hon kanske inte har erfarenheten av "mjukare" raser. Kan det vara okunskap det som gör att hon skrämmer Vinna?

Jag försvarar inte på något sätt hennes behandling av Vinna men jag vill inte heller smutskasta henne som testledare. Hon behöver kanske bara mer utbildning och vana vid olika raser...?
En påbyggnadskurs i hantering och att inse att hårda metoder inte är trevligt, de skapar rädslor, panik och i vissa fall att man blir biten.

Jackie är en skithund

hon hade råkat lägga sig i bajs. En stor klick fick hon på ena sidan, jag klippte bort den.
Det är tur att hon inte är någon utställningshund, för att det såg jätte dumt ut efteråt. Men hon luktade ändå, så nu är både hon och jag nyduschade.

Skydd

Efter att ha suttit och tittat på filmer på youtube så har jag kommit fram till att jag vill köra skydd med min riesen. Det verkar bara vara såå roligt och häftigt.

Tyvärr verkar sambon inte lika intresserad... Jag som tyckte han borde ställa upp och vara figurant. Men tyvärr råkade han se en trailer där figgen gjorde en 10poängs bakåtvolt.

Jag kanske kan övertala honom... Om jag lovar att höja hans liv- och skadeförsäkring...

My Dog

Söndagkväll anlände "stockholmarna" trötta efter den långa resan kröp de till säng, för att tidigt styra resan vidare till MyDog. Efter de cirklat runt i parkeringshuset, fått lugna M efter vredesutbrott på tutande medtrafikanter fick de tillslut en parkeringsplats.
De hoppades nu på att hinna in till bedömningen i tid men i värsta fall så gjorde de inget o de missade, det var ändå ingen "bra" dommare.
De hann till bedömningen och den "inte-så-bra-domaren", tror jag gav dem 1.a pris och 2.adra placering i konkurrensen. Mer om detta kommer ni kunna läsa HÄR.

Själv stod jag i rasmontern för riesenschnauzer. Det var trevligt att få träffa andra som har rasen och prata för skäggaporna.
Tog en snabb sväng runt och kollade shoppingen men hittade ingen som jag kände jag behövde. Jackie hade säkert velat handla massor men hon fick nöja sig med lekstunden med tollarflickorna Nea och Qins och lillebror Hill, Border collie hemma på tomten.

Medans tollarflickorna och matte ställde idag med, så tog vi med oss resten av stockholmarna ut i de västgötska skogarna och sedan en biltur på slätterna.

Kort sagt trevliga, intensiva och nostalgiska dagar. Nu väntat jag bara på min födelsedagspresent. En weekendresa till Stockholm... He he

Året som gått

Här kommer nu tre sammanfattningar av år 2008

Pondus år 2008
Trotts att HD röntgen visade C/C blev tjänstbarhetsbedömingen godkänd. Bevakningsträningen fortsatte och dagen för certprov kom. På något sätt tog sig Pondus loss från sin uppbindningsplats och blev biten under första delen av provet och istället för att sova en natt ute bland mygg och knott fick han tillbringa sin helg på Blå Stjärnans Djursjukhus.
Efter detta blev han mer osäker på hundar och problembeteenderna större. Vi sökte oss runt bland flera kunniga personer inom rasen och även andra instruktörer och personer. Mentaltestade honom på hösten och fick mina misstankar bekräftade. Att rädslorna och osäkerheterna leder till eller spelar ut sig i aggressivitet
Efter en jobbig incident fattade jag beslutet om att låta Pondus somna in, allt för att skona honom från att göra saker som han inte kunde styra över. Men också för att jag kände att detta inte var hunden jag ville ha, jag kunde inte längre lita på honom och var även rädd för min egen hund i vissa situationer. Jag försöker minnas och tänka på alla de trevliga och roliga stunder vi haft, de är svårt då dessa jobbiga minnesbilder ständigt gör sig påminda. Men jag ler inombords varje gång jag ser hans kort på väggen. Denna knäppa och skäggiga, lilla klumpedunsen Pondus.

Jackies år 2008
Året har tidvis varit jobbigt för henne, då Pondus problembeteende på sätt och vis drabbade henne. Då hon tog åt sig då man skällde på Pondus.
Så deprimerad och trött kan man beskriva början på hennes år. Därefter gjordes en röntgen som konstaterade att höfterna har pålagringar och även lite i ryggen. Smärtstillande sattes in och en gladare Jackie kom.
Men eftersom problemen återstod med Pondus var inte glädjen den samma som innan han flyttade hit.
Jackie var tidvis på semester hos mina föräldrar men det resulterade enbart i viktuppgång.

Men samma dag som Pondus fick somna in, tändes livsgnistan hos Jackie igen.
Hon blev unghund igen, hon hoppar studsar och leker. Morrar och sliter i sina nya leksaker och njuter till fullo av livet som pensionerad unghund.
Det kan var någon form av demens men det är bara spekulationer

Mattes år 2008
Hundar, hundträning, riesenläger, utställningar, utbildningar, mentalbeskrivningar, koppeltillverkning och hundmatskrångel, veterinärbesök och tom plånbok.
Skrapade knän, tårar och glädje, bitna fingrar och spräckt ögonlock.
Snökaos och bevakingsträning, knottbett och myggangrepp. Ofrivilliga kallvattens duschar och lerinpackningar, trimförsöka och kamplekar. Listan kan göras lång över vad jag gjort under året med kort sagt; Ett år med mycket hund och ren kärlek.