Tävling x 2

I lördags beträdde vi tävlingsplanen efter mer än ett års uppehåll och wow vilken härlig känsla!
Tävlingen var på Göteborgs hundarena och arrangerades av GMBK och var en toppenbra tävling där allt flöt på bra och det var anordnat så att man gick in och ut genom olika dörrar för att slippa mötas i de trånga korridorerna.

Vi drog startnummer 8 av 11 och platsen delades upp i tre. Ingången var bra och jag lät henne nosa lite för att kolla av planen då vi inte varit i hundarenan på säkert fyra år. 

När hundarna var lagda och vi blev bedda att lämna hundarna, hörde jag att någon hund gnällde och blev genast fundersam över om det var skägget. Vi stannade och vände oss om. Försökte skanna av vem som skällde - det var inte skägget och då reste sig en dobermann och sprang till sin förare.  Mitt skägg förvandlades till en giraff för att se vad som hände men slappnade sedan av igen och låg fint.

Hann kika på några hundar innan det blev dags för uppvärmning i detaljhallen. Skägget var riktigt taggad och ordentligt redo. Därefter var det dags att gå in på plan. Här kommer vårat standardproblem hon går från fokuserad till ofokuserad och jag tappar henne. Fria följet kändes inte alls bra och hon tappade vid alla svängar och alla halter.

Samma sak mellan alla momenten MEN momenten satt som en smäck!
Och domaren gav efteråt beröm för mitt lugn och lugna kommandon.

Första pris, 185 poäng,  2.a av 11 startande.

Idag var vi på Lidköpings brukshundsklubb och det var en trött skäggig dam som hoppade ur bilen.

Värmde henne lätt inför platsen men hon kändes inte riktigt med och det var mycket nosande på vägen in och svårt att få henne fokuserad på mig. Hon kikade mycket på de andra hundarna och började lägga sig när jag kopplad loss henne. Under platsen gnällde hon något och kändes inte helt trygg.

Vi hade dragit startnummer 2 så värmde och hejade på henne och hon var riktigt taggad tills vi gick in på planen. Vid uppvärmingen var hon med men när vi gick in på planen så tappade jag hennes fokus (igen).

Fria följet bjöd än en gång på långsamma sitt, vida positioner men även gnäll och skall. 

Läggandet och inkallningen var riktigt bra.

Vid rutan blev hon osäker och stannade inte men jag fick stopp på henne utan att hon sprang tillbaka till mig. Vilket är en vinst i sig att hon inte gjorde, då hon gjort det innan då hon blivit osäker. Därefter fick jag henne att hitta rutan. 

Vid apporteringen vart det slarv vid upptaget och lite frustrationstugg.

När vi kom till hoppet hade hon luggen i ögonen och sprang förbi hoppet och ut mot en kon istället. Fick dock henne att sätta sig där och göra ett fint återhopp och ingång.

Fjärren gjorde hon snyggt även om hon varje gång tävlingsledare vände skylten vände på huvudet för att kontrollera att matten läste rätt.

Även om vi bara fick ihop till 145 poäng, andra pris och kom på femte plats av fem startande är jag ändå så himla nöjd med hennes prestation! Självklart är jag besviken på att vi inte fick ihop ett första pris men jag är så nöjd med att hon trots sjukdom, stress och tränings- och tävlingsuppehåll så orkade hon ändå så här mycket!

Med facit i hand hade det kanske varit snällast att inte tävla två dagar i rad då hon inte har riktigt den mentala styrkan att orka efter vårat långa träningsuppehåll men känner ändå att detta nog inte tagit någon större skada då hon ändå hade trycket och glädjen under hela programmet. 

Debuten i Lydnadsklass 2

En film från debuten i LK2 den 4/7-14 på Uddevalla BK

Träningsuppehåll

När jag köpte riesen visste jag vad jag ville, träna och tävla var målet.

Och med detta som mål har jag flera gånger i veckan träffat mina träningskompisar och tränat, även på promenader och hemma. De flesta läger har vi varit på och varje gång kommit hem med massa inspiration och energi att fortsätta träna.

Röja har från ca.1 års ålder periodvis varit väldigt flåsig och jag frågade en veterinär om detta i samband med besök och fick till svart att det finns många kurser man kan gå. Läser man mellan raderna menade han att hon var understimulerad. Jag fick självklart jättedåligt samvete och ökade på träning, både fysisk och mental. Efter det fick hon istället problem med klåda. Foderbytena avlöste varandra och hittade till slut ett hypoallergic-foder som hjälpte.

Efter ett tag började jag istället hitta blöta pölar i henne säng på morgonen. Detta beteende har kommit och gått under perioder det senaste året. Vaknar jag på natten av att hon slicka så är det oftast på framtassarna eller på sängen runt tassarna och säger man till henne så slutar hon. Jag har tänkt mig att det varit någon typ av tics men inte varit hundra säker på det. Ju mer tics hon har uppvisat desto mer och hårdare har jag tränat då jag varit säker på att hon varit understimulerad. Jag har känt mig som världens sämsta ägare som köper en aktiv brukshund men inte klarar av att aktivera henne. De dagar vi inte har tränat hat hon varit riktigt jobbig med att flåsa, flänga i kopplet på promenaderna, snurrat runt och gjort allt för att få min uppmärksamhet och få träna. Magen rasade periodvis och allt utom maten förbjöds att äta.

På träningarna visade hon mer och mer frustration, trängningarna blev värre och stressnivån steg lavinartat. Tidigare peppningar i form av en duns i sidan gjorde att hon spårade ur totalt och hon blev riktigt förbannad på mig och visade sin ilska genom att skälla ut mig, till sist blev det så illa att hon var uppe och tuggade på min arm. Stressnivån berodde garanterat på att bollen hade blivit för häftig. Bort med bollen och bara belöna med godis. Veterinär tid bokades för att kolla vad det förändra beteendet berodde på, diagnosen blev en djup öroninflammation och örondroppar fyra gånger om dagen i 10 dagar.

Under riesenlägret körde vi lydnad och hon var lugn och hade en bra attityd under träningen, hon slickade inte en enda natt. Det kändes jätteskönt att äntligen ha tröttat ut henne och att hon inte längre var understimulerad. Känslan vände dock redan första natten hemma då hon slickade två pölar. Hur sjutton kunde hon redan vara understimulerad?

Jag slet mitt hår och pratade med min pappa som sa något som jag inte alls trodde på egentligen; ”Du tror inte att det är så att det är för mycket för henne då?”

Överstimulerad? Phu, knappast! Jag är långt ifrån lika aktiv som alla andra vänner med sina hundar. Den dumma tanken sköts bort men efter att par dagar började jag återigen fundera på om det kanske var sant. Jag hade under lägret pratat med Pia, som har en kullsyster till Röja, som berättat om de positiva effekterna hon haft på Rut efter ett träningsuppehåll. Det var kanske inte så dumt ändå men hur skulle det fungera, med tanke på att hon klättrar på väggarna de dagar hon inte får träna?

Jag läste på mycket om vad slickandet kunde bero på och frågade många vänner och fick väldigt olika svar, det kunde vara allt från just tics till allergi, mage och tänder. Bestämde mig för att börja laga egen mat då magen varit ett ständigt återkommande problem. Då hon väldigt ofta fått diarré på läger osv. En ny veterinär tid bokades för att diskutera slickandet, resultatet löd; Magkatarr med restrektionerna medicinering och mild mat i små portioner flera gånger om dagen. Jag valde dock att dröja lite med medicinuppstarten för att se om maten hjälpte och ja, att laga egen mat till henne lugnade magen massor. Dessutom så tog vi träningsuppehåll efter lägret vilket resulterade i en jättelugn och harmonisk Röja, hon är mindre stressad och har inte samma förväntningar på att hon måste få träna. Hon har fått åka med upp till klubben och fått ligga i bilen för att sedan bara leta lite godis och sedan få åka hem. Att åka med ut och sitta på ett fik med matte och hennes vänner är nu inte längre en risk att caféet vandaliseras utan hon är lugn och sansad.

I skrivande stund, efter en månad, provade jag att ta med henne ut på en gräsplan för att bara leka helt kravlöst och vilket resultat! Ett lyhört skägg som bjöd upp till lek med bollen utan att ta ärevarv. Nu fortsätter vilan och lagandet av egen hundmat. Kraven på mig själv om att tävla har lagts på is då vi måste hitta en bra balans mellan vila, promenader och träning som gör att hon inte stressar upp sig. I min vilja att komma ut på tävlingsbanorna har jag istället missat det viktigaste av allt ATT VILA. Nu tränar vi istället på att jag kan ta på mig träningsvästen utan att det måste bli träning samt att äta på en filt, då BARF (Biologiskt Anpassad Rå Föda, eller Biologically Appropriate Raw Food) Består av en hel del råaben och jag inte vill ha dessa ätna i sängen eller i soffan.

Så med denna historia vill jag säga VÅGA TA TRÄNINGSUPPEHÅLL, det gör gott både för hunden och en själv. Mina krav och rädsla för en understimulerad hund gjorde istället att jag pressade henne för hårt och hon istället blev helt slutkörd, men eftersom att hon gör allt för att tillfredställa min vilja så kämpade hon på. Vilket i sin tur orsakade stressen hos hennes som till slut blev till magkatarr.

Tävlingshelg

I lördags så gjorde Röja och jag gjort våran hittills bästa tävling. Jag är så nöjd då jag inte var nämnvärt nervös och kunde utan problem både gå och andas normalt. Uppvärmningen gick därför som en dans. På lottdragningen lyckades jag få startnummer 1 och jag trodde att jag skulle kissa på mig av nervositet, men det lugnade snabbt ner sig igen. Första momentet tandvisning är svårt om man är en glad skit och betyget blev en 8. Platsliggningen var en nära döden upplevelse då startnummer 3, började nosa och reste sig. Nr 2 pep konstant och gick till slut upp. Jag bad en stilla bön om att skägget skulle ligga kvar. Gudarna och skägget hörde mig men inte domaren så vi fick en 10 i betyg. Skägget var taggat och jag kände att någon uppvärmning behövdes inte så vi körde på linförigheten med en gång. Härlig attityd och fin kontakt periodvis, nerdrag för gnäll och nosande. Linförigheten är vår akilleshäl just nu men idag skötte jag mig och gick bra, avslappnat och ned avslappnade armar utan att ticksa för mycket.

Vid läggande och ställande under gång har jag svårigheter att kommendera och gå samtidigt så när talet ska ta vis saktar kroppen ner. Jäkla motoriska problem!

Inkallningen fick vi 10.a på trots att hon använde mig som krockkudde.  Apporteringen 10.a.
Så kom hopp över hinder och fråga mig inte vad som skedde där, om det var någon släng av tillfällig blindhet, att luggen låg i ögonen eller tillfällig sinnesrubbning men skägget springer jämte! När hände det sist liksom, har ju typ aldrig hänt! Om man bortser från det oreanga hoppet i Mariestad som ställde till det i hjärnkontoret på skägget för två år sedan.

Men jag är så nöjd med tävlingen, bra attityd hos skägget. Jag skötte mig och var inte nervös.

Poängen då? Jo, 151,5 = 2.pris. I konkurrensen blev det en 3.dje plats och en fin brons buckla fick vi med oss hem.


På söndagen åkte vi till Kungälv för att starta appellspår. Även då var jag lugn och inte nervös om man bortser från att magen levde sitt eget liv. Drog startnummer 5 och insåg att vi var näst sist, jaja inte mycket att göra åt saken. Pia med syster Rut fanns med mig som coach under dagen vilket var ett jättebra stöd.

Nerverna var på rätt plats tills jag skulle gå fram till spåret, då blev benen som bly och bröstkorgen tung. Nu skulle jag svimma på vägen ut till spåret. Stannade och andades några gånger på vägen och tävlingsledaren pratade lugnande med mig. Gick fram till spåret och satte på linan... "Spår" Fort iväg gick det för skägget och jag vågade inte hålla emot i linan för då hade det osat bränt trots handskarna. Vi gick lång, och jag var bomsäker på att vi missade apporten tills skägget kom skuttandes med den i munnen. Belöning med kattmat och skägget bar gör nöjd med sin insats. Lugnt och fint tog vi det och sedan iväg igen. Nu gick det mer behagligt. Hon tog vinkeln fint, vi gick och gick och gick. Ännu en gång var jag säker på att hade vi missat apporten men så stannade hon upp och började nosa runt på en plats. "Jävla hund som letar sork" tänkte jag men behöll smajlet för att finta domarna.  Konstigt nog kom hon inte med en sork i munnen utan PINNE NUMER TVÅ!!! Belöning med kattmat igen.
Wow, tänkte jag - detta går ju bra.

Vidare i spåret, gick och gick och gick. Nu var vi fel! Skägget började vinda in i dungen och jag var säker på att nu skulle det komma rådjur! Ja, ja bara att följa med och lita på skägget. Skägget vinklade och jag med, så fick hon grepp om spåret och farten ökade igen. Nu, var vi rätt! Om det inte var rådjursspår förstås... Katastroftankarna avlöste varandra fram tills skägget kom studsande med slutapporten i munnen.
Ett glädjetjut från matten som bytte pinnen mot boll medans skägget förnöjt njöt av sin prestation. Vi tog oss runt! Av sex startande var vi nu bara tre kvar.

Efter spåret blev det en lång väntan innan lydnaden då det även var två rapport hundar och en sök hund som skulle prova sina kunskaper i skogen.Ännu en gång var nerverna på rätt plats och jag kunde till och med äta lunch. Allt var lugnt fram tills de berättade vilken tid vi skulle återses. Jag satte mig i bagaget med skägget för att samla tankarna och sedan gick vi och värmde upp för att sedan med bestämda steg gå in på planen. Skägget var samlat och jag lyckades få bort den värsta nervositeten. Hon gick riktigt bra och höll kontakten riktigt fint och framförallt inget nosande. Mattens prestation var dock sämre då hon ticksade med armarna som vanligt men man kan inte lyckas jämt. Betyget blev 7-8.

Avstod framförgående. Platsläggande funkade inte riktigt då jag var noga med att inte stanna upp vid kommendering vilket resulterade i att hon inte la sig.

Inkallning 10 trots att jag användes som krockkudde. Vid apporteringen  hade skägget glömt hur man bär en apport och hon tog den i ena klossen istället men skötte sig riktigt fint ändå. Vid hoppet var jag lite orolig att blindheten skulle slå till igen men den oron var onödig då hon hoppade riktigt fint och satte sig på ett bra avstånd för att kunna hoppa tillbaka utan problem.

Budföringen var inga problem och hon sprang med säkra steg mot mottagaren, satte sig fint och sprang sedan tillbaka med glädje tillbaka till mig

Platsliggningen var helt okej, något orolig och pep. Ena domaren hörde detta och inte den andra.

Poängen blev 262,5, 2.dra placering och UPPFLYTTADE!

Mentaltest

Igår gjorde Röja mentaltest i Rommelanda. Domare var Reino Oskarsson och Owe Andersson. Kan inte annat än vara nöjd då hon fick ihop 472 poäng och är skottfast. Förhoppningsvis kan det komma upp film på MT.t framöver. Ska bara fjäska med Röjas husse så att han hjälper mig.

Så Röja får själv berätta om sin dag på mentaltest banan

Igår var en fräck dag men lite läskig dag. Jag fick leka massor med matte och med en annan människa fast mest ville jag leka själv.  Sedan så fick jag jaga och sedan försöka få ut den ur ett rör. Det hjälpte inte ens att försöka äta på röret för den kom inte ut ändå. Sen sprang matte bort och jag fick leta efter henne, då hoppade det upp en ful gubbe och försökte skrämma mig men det gick inte för jag var tvungen att hitta matte.

Sen kom det nån tok som hoppade och studsade och var konstig men det var inget att bry sig om, för det var ju en människa där under. Nu hade det hänt så mycket fräcka grejer att jag blev så spänd på att det skulle hända massa nya häftiga grejer och det gjorde det. När vi skulle gå på promenad så hoppade det upp en blådåre framför oss. Jag blev förbannad för så gör man inte, och skrämma min matte sådär! Så jag sprang fram och puttade till den för att förtydliga det dåliga uppförandet. Efter det skulle man gå förbi igen men vad var de bra för för han var ju inget att hänga upp sig på.

Efter det var det en ny promenad där det började skramla på, men jag brydde mig inte om det för så brukar det låta när matte grejar i köket. Fick sen kikat och även det var inget att bry sig om.

Sen så skulle vi stå stilla och så helt plötslig kom dte upp en liten ful filur. Först brydde jag mig inte men sen när han kom närmare blev jag arg för han såg så dum ut. Han fattade inte att jag menade allvar och kom närmare och närmare. Då blev det lite läskigt så jag ställde mig bakom matte och hoppades hon skulle fixa det. Men hon är inte så tuff hon heller så hon bara stod där till ingen nytta. Så när hon släppte mig och sedan gick närmare tog jag en liten omväg ifall han var elak innan jag gick fram för även om han var ful så var han lite spännande.

Sen så stod vi stilla igen och då sköt det i skogen. Inget att bry sig om. När vi lekte sköt de också men då hade jag inte tid att lyssna på det för att leka är det bästa som finns.

Matte var stolt och nöjd och ringde sedan och skröt för massa människor. Själv la jag mig och sov i soffan och drömde massa spännande drömmar om vad vi gjort under dagen i skogen. Synd att alla skogspromenader inte är lika spännande.

Stormig debut

Kvart över fem rullade jag livlös ur sängen och kastade väckarklockan i väggen.Undrade hur f*n man kunde komma på idéen att ta en biltur på närmare två timmar för att få spåra och sedan köra lite lydnad.  På med kläder och försök att pilla i sig lite frukost vid datorn, samtidigt som schnauzern studsade jämfota jämte mig i hopp om att kunna få liket att tappa sin macka.

Husse kom till slut upp ur sängen och drog sig sakta ut och somnade snabbt i bilen. Stormen Berit drog fram och det regnade och blåste. Med andra ord en underbar dag att debutera i appellspår. Räknade med att jag skulle åka fel så vi hade gott om tid, och efter en felåkning på några mil så kom vi tillslut fram och hittade klubbstugan. Ibland så känner jag mig själv för väl. Under dragningen av startordningen trodde jag att jag skulle spy men lyckades att låta bli och så småning om rullade vi i karavan ut mot spårmarkerna.

Jag blev tilldelad min plätt att lägga spåret på. Klart och tydligt var spåret uppmärkt med flaggor för start, vinklar och slut. Tävlingsledaren påpekade vikten av att gå mot rätt flaggor och pekade klart och tydligt vilken flagga det skulle tas sikte mot. Detta för att folk tagit fel flaggor. Jag nickade och talade om att det vore typiskt mig att göra ett sådant misstag. Detta skulle bli lätt som en plätt, vit/röd flagga som start, vita vid vinklar och röd som avslut. Stampade upp starten och gick rakt mot den vita flaggan, lade apporten halvvägs, fortsatte gå, plockade upp flaggan och gjorde vinkeln. Gick vidare, lade apport, gjorde en vinkel, plockade flaggan och vidare mot slutet. Flaggan såg dock inte lika röd ut därifrån, konstigt, men det fanns ju ingen annan synlig flagga så det var bara att gå. Lade slutapporten och gick för att plocka flaggan. Hmm... här var det upptrampat... Och självklart hade jag lyckats komma tillbaka till startpunkten.

F*n vad pinsamt. ”Vad var det jag sa, typiskt mig?!” sa jag till tävlingsledaren som muttrade och såg irriterad ut och tilldelade mig ny mark. En stubbåker med hjulspår efter traktor som kört fram och tillbaka på den vattensjuka åkern. Fick här ut ett riktigt spår, med start, två vinklar och ett slut. Sen återstod väntan tillsammans med de andra tävlande och stormen Berit.

Berit gjorde väntan olidlig genom sitt ihärdiga blåsande och jag tror att hennes plan var att sabotera allt. Föreberedde mig på att linan skulle trassla och  lade ut den i god tid. Inget trassel. Äntligen något som gick rätt. På med selen och schnauzern bogserade mig fram till starten. Fick efter många om och men lagt henne, kopplat på linan och kommenderat ”spår”. Ut gick det, 10 meter och jag kunde äntligen följa med. Efter två steg tog det stopp då skägget hittade små svarta harkarameller i spåret och jag fick hotat igång hennen på spåret igen. Vinden dansade runt oss och det duggregnade nu bara men det blåste desto mer. Schanuzern hade inte jättehög fart framåt utan jag fick mer kämpa emot vinden och försöka sänka farten för att inte blåsa förbi skägget. En kastande sidvind och skägget tappade spåret. Hon arbetade sig bra tillbaka och hittade första apporten. Fort fram, byta till den medhavda apporten som hon fick tugga på. Vår rutin; flisa sönder pinnen och sedan godis. (Kanske var för snabb att sätta henne på spåret igen då jag brukar vilja att hon ”skakar av sig” spåret innan vi går vidare men inte gjorde det denna gången.) När hon flisat klart och ätit körde vi vidare igen. Framåt men här gick något fel och vinkeln var som bortblåst eller så hade den drunknat i lervällingen. Med lera upp till knäna försökte schnauzern hitta tillbaka till spåret och jag kände att det var inte rättvist att ens försöka mer så vi bröt här. Jag var ändå nöjd med skäggets insats och hon hittade i alla fall första apporten trotts att Berit nog lagt mitt spår på villospår och nöjd med att jag kommit på en bra rutin vid apporterna. Tyvärr så var det väl delade meningar om rutinerna vid apporten och det enda domaren kunde säga om spåret var att jag sjabblade till det och drog ut på tiden vid apporten och att jag sabbade med att ge godis. Så där blev jag faktiskt riktigt ledsen och funderade på att skita i allt och åka hem. När man äntligen känner sig nöjd med något så är det ändå inte bra! Torkade tårarna och begav mig vidare mot lydnaden.  

Först började vi med budföring, skägget var måttligt road av gubben på planen som skulle vara vår mottagare. ”Ja, jag hej på dig” sa hon och letade efter mer karameller. Vi ställde upp och jag kopplade loss. ”Marsch” Fort iväg, rakt fram 20 meter och sedan kom hon på att det var dags att showa lite. Hon viker av rakt upp på altanen och upp till publiken för att kolla läget. Vilka som hejade på henne och vilka kändisar som var med. Det var bara husse som var känd sedan tidigare men han var ett kärt återseende och nu hade hon flera nya vänner. ”Vad gör jag nu?” var det enda jag tänkte. ”Du kan gå och hämta hunden” sa domaren och förvånad lämnar jag planen. Så en minnes lapp till mig själv är att ta med husse på träning men att INTE ha honom som mottagare. Fast mest troligt är att det var en kast vind som blåste upp henne i publiken.

Domarna och tävlingsledaren såg inte ut att ha allt för höga tankar om skägget och mig när vi äntrade planen. ”Skit sak samma, jag har betalat för denna träning. Så nu kör vi” tänkte jag och jag är inte besviken på resultatet;

Linförighet 7/8 – sakta sitt, trycker, snett sitt/ tänger, snett sitt

Framförgående 0/0 - avstår

Platsläggande 8/9 - saktar vid kommando/steg

Inkallning 10/10

Apportering 7/8 - Tugg

Hopp över hinder 0/0 – hoppar inte.

Platsliggning 0/0 – avstår

Jag valde att avstå platsen och det tackar jag min lyckliga stjärna för, då det blev partaj på planen när en av dem fick upp alla de andra på ett rejvparty. Avstod även framförgåendet då det inte är befäst och vid hoppet så hoppade hon inte. Kan berott på att hindret var målat i neonorange färg eller på nått annat.

Tävlingsdebut

Idag gjorde vi det! Det gick över förväntan och jag avled inte även om det kändes så vid dragningen, under platsliggningen och under linförigheten! Kroppen var så tung att det kändes som den var av betong och jag undrade om det skulle gå att förflytta mig ens ett steg under linförigheten eller om jag skulle falla ihop orörlig och de skulle behöva en truck för att få bort betongsuggan från planen.

Jag föll inte ihop och jag kräktes inte heller på planen även om det precis innan kändes som att det skulle ske. Platsliggning är världens längsta moment insåg jag och fick byta ställning ett hundratals gånger för att inte svimma. Inte stirra på hunden - men inte heller kika på allt runt omkring för så blir hon nyfiken... Vart ska jag titta? Byta ställning för hundraelfte gången. "Återgå" - tack gode gud!
Tandvisningen gick galant - domaren blev inte upphånglad men hon försökte äta upp numervisningen (?) som låg på marken. Domaren skrattade och sa "äter hon upp den blir det inga nollor för nån idag". Synd att hon inte svalde den tänkte jag för då hade vi i alla fall kunnat få några poäng...

Startnummer två hade vi så efter platsen blev det uppvärmning... Rastning - hunden vägrar kissa! Panik, vad gör man? Promenerar fram och tillbaka, lite fotpositoner - belöning med den gula kongen. Hon är med! Vägrar fortfarande kissa. Bära eller brista... värsta som kan hända är att hon kissar på planen...
Så ropade de "Startnummer två"
"Nu dör jag" tänkte jag men per automatik kunde betongkroppen ändå röra sig och vi kom in och ställde upp oss.

I linförgheten var hon inte alls med men detta på grund av min nervositet. "Moment slut" var det bästa tävlingsledaren sa under det momentet. Jätteberöm till skägget - hon flyger, hoppar, studsar och skäller. NU släppte nervositeten och läggandet gick galant lika så inkallningen, domaren tyckte sig konstigt nog se att hon hoppade på mig. Inget jag själv reagerade på utan hade ett halleluja moment då hon inte hoppade på mig! Eller rättare sagt kraschade in i mig på grund av dåliga bromsar/ögonmått.
Steg på ställandet och reste sig när hon fått apporten.
Håller med om att hon hoppade på mig efter hoppet och är supernöjd med helhetsintrycket!


Platsliggning 9,5 - (bytte position)
Tandvisning 10

Linförighet 7 - tränger, slarvig halt, vid position
Läggande 9 - ngt långsamt
Inkallning 9 -hoppar på förare
(tur att han inte sett de träningstillfällen vi haft där vi hånglat)
Ställande 8,5 - steg efter kommando
Apportering 8 - ändrar ställning 
(ställde sig upp när hon greppade apporten)
Hopp över hinder 9 - hoppar på förare
Helhetsintryck 9

Sammanlagt 172 poäng och 2 placering

Tack till Kungälvs brukshundklubb!
Till Pias bed and breakfast och till Britt som agerade papparazzi och filmade och fotade det hela!