Sammanfattning 2013

Trollet fick stanna hos sina ägare efter mycket strul då de ansåg att jag inte kunde ta hand om henne samt att jag var obekväm och ifrågasättande. Har dock fått bekräftat från andra Kinesuppfödare att jag inte har fel angående mina tankar om avel på defekta djur trots att det inte sägs vara ärftligt trots att flera i kullarna haft samma problem.
19 september la ägarna ut  att Trollet var till salu med bibehållen avelsrätt. Därefter har jag inte hört/sett någonting. Vet därför inte var hon finns. På deras hemsidan står ingenting.
Turen kring trollet finns att läsa här

Röja
Blev uppflyttade till Lägre Spår och plockat LP1.
Därefter lades all träning ner då Röja uppvisade stora stressproblem i samband med träning samt att hon slickade stora pölar i sin bädd på nätterna..Innan jag såg mönstret med slickandet trodde jag det berodde på att hon var understimulerad. Hon körde henne hårdare för att trötta ut henne. Hon tuggade på mig i frustration vid peppning som hon tidigare svarta bra på samt att hon slickade stora pölar varje gång vi tränat. För den som vill läsa mer finns det här: träningsuppehåll 

Foderbyte hjälpte inte mot den klåda hon uppvisade så då bestämde jag mig för att börja göra egen hundmat. Kollade runt på internet för att se att BARF (Biologiskt Anpassad Rå Förd) var det som det skulle bli. Som utfyllnad får Röja en blandning av ris, morötter och vitkål för att känna mer mättnadskänsla. För mer hundmatsbilder klicka här

Portionsförpackad risblandning som sedan stopps in i frysen

 Röja mår nu mycket bättre och visar inga tecken på stress, magkatarr eller klåda beroende på  fodret. Vid de tillfällen vi tränat själva har hon gått väldigt bra och kunnat belönas med bollen utan att gå i taket. Vid överlämnande av bollen har hon accepterat att det krävs en motprestation för att få tillbaka bollen och hon har kunnat koncentrera sig bra.

För att släppa kraven på lydnad så har jag råkat köpa en kickbike, vilket Röja tyckte var gör kul att få rusa fram i skogen med matte på släptåg. Vi har dragit lite kedjor vilket hon egentligen inte förstod vitsen med men som hon accepterade.

Året 2014 då? Har jag några tankar om hundåret 2014?
* Rasmontern My Dog
* Påsklägret RiS
* Riesenlägret, Kopparbo
* Starta LK 2 och förhoppningsvis kunna plocka LP2 om Röja håller.
* Rallylydnads kurs TBHK

Vi börjar där så får vi se vad som händer.

God Jul & Gott Nytt År!

Träningsuppehåll

När jag köpte riesen visste jag vad jag ville, träna och tävla var målet.

Och med detta som mål har jag flera gånger i veckan träffat mina träningskompisar och tränat, även på promenader och hemma. De flesta läger har vi varit på och varje gång kommit hem med massa inspiration och energi att fortsätta träna.

Röja har från ca.1 års ålder periodvis varit väldigt flåsig och jag frågade en veterinär om detta i samband med besök och fick till svart att det finns många kurser man kan gå. Läser man mellan raderna menade han att hon var understimulerad. Jag fick självklart jättedåligt samvete och ökade på träning, både fysisk och mental. Efter det fick hon istället problem med klåda. Foderbytena avlöste varandra och hittade till slut ett hypoallergic-foder som hjälpte.

Efter ett tag började jag istället hitta blöta pölar i henne säng på morgonen. Detta beteende har kommit och gått under perioder det senaste året. Vaknar jag på natten av att hon slicka så är det oftast på framtassarna eller på sängen runt tassarna och säger man till henne så slutar hon. Jag har tänkt mig att det varit någon typ av tics men inte varit hundra säker på det. Ju mer tics hon har uppvisat desto mer och hårdare har jag tränat då jag varit säker på att hon varit understimulerad. Jag har känt mig som världens sämsta ägare som köper en aktiv brukshund men inte klarar av att aktivera henne. De dagar vi inte har tränat hat hon varit riktigt jobbig med att flåsa, flänga i kopplet på promenaderna, snurrat runt och gjort allt för att få min uppmärksamhet och få träna. Magen rasade periodvis och allt utom maten förbjöds att äta.

På träningarna visade hon mer och mer frustration, trängningarna blev värre och stressnivån steg lavinartat. Tidigare peppningar i form av en duns i sidan gjorde att hon spårade ur totalt och hon blev riktigt förbannad på mig och visade sin ilska genom att skälla ut mig, till sist blev det så illa att hon var uppe och tuggade på min arm. Stressnivån berodde garanterat på att bollen hade blivit för häftig. Bort med bollen och bara belöna med godis. Veterinär tid bokades för att kolla vad det förändra beteendet berodde på, diagnosen blev en djup öroninflammation och örondroppar fyra gånger om dagen i 10 dagar.

Under riesenlägret körde vi lydnad och hon var lugn och hade en bra attityd under träningen, hon slickade inte en enda natt. Det kändes jätteskönt att äntligen ha tröttat ut henne och att hon inte längre var understimulerad. Känslan vände dock redan första natten hemma då hon slickade två pölar. Hur sjutton kunde hon redan vara understimulerad?

Jag slet mitt hår och pratade med min pappa som sa något som jag inte alls trodde på egentligen; ”Du tror inte att det är så att det är för mycket för henne då?”

Överstimulerad? Phu, knappast! Jag är långt ifrån lika aktiv som alla andra vänner med sina hundar. Den dumma tanken sköts bort men efter att par dagar började jag återigen fundera på om det kanske var sant. Jag hade under lägret pratat med Pia, som har en kullsyster till Röja, som berättat om de positiva effekterna hon haft på Rut efter ett träningsuppehåll. Det var kanske inte så dumt ändå men hur skulle det fungera, med tanke på att hon klättrar på väggarna de dagar hon inte får träna?

Jag läste på mycket om vad slickandet kunde bero på och frågade många vänner och fick väldigt olika svar, det kunde vara allt från just tics till allergi, mage och tänder. Bestämde mig för att börja laga egen mat då magen varit ett ständigt återkommande problem. Då hon väldigt ofta fått diarré på läger osv. En ny veterinär tid bokades för att diskutera slickandet, resultatet löd; Magkatarr med restrektionerna medicinering och mild mat i små portioner flera gånger om dagen. Jag valde dock att dröja lite med medicinuppstarten för att se om maten hjälpte och ja, att laga egen mat till henne lugnade magen massor. Dessutom så tog vi träningsuppehåll efter lägret vilket resulterade i en jättelugn och harmonisk Röja, hon är mindre stressad och har inte samma förväntningar på att hon måste få träna. Hon har fått åka med upp till klubben och fått ligga i bilen för att sedan bara leta lite godis och sedan få åka hem. Att åka med ut och sitta på ett fik med matte och hennes vänner är nu inte längre en risk att caféet vandaliseras utan hon är lugn och sansad.

I skrivande stund, efter en månad, provade jag att ta med henne ut på en gräsplan för att bara leka helt kravlöst och vilket resultat! Ett lyhört skägg som bjöd upp till lek med bollen utan att ta ärevarv. Nu fortsätter vilan och lagandet av egen hundmat. Kraven på mig själv om att tävla har lagts på is då vi måste hitta en bra balans mellan vila, promenader och träning som gör att hon inte stressar upp sig. I min vilja att komma ut på tävlingsbanorna har jag istället missat det viktigaste av allt ATT VILA. Nu tränar vi istället på att jag kan ta på mig träningsvästen utan att det måste bli träning samt att äta på en filt, då BARF (Biologiskt Anpassad Rå Föda, eller Biologically Appropriate Raw Food) Består av en hel del råaben och jag inte vill ha dessa ätna i sängen eller i soffan.

Så med denna historia vill jag säga VÅGA TA TRÄNINGSUPPEHÅLL, det gör gott både för hunden och en själv. Mina krav och rädsla för en understimulerad hund gjorde istället att jag pressade henne för hårt och hon istället blev helt slutkörd, men eftersom att hon gör allt för att tillfredställa min vilja så kämpade hon på. Vilket i sin tur orsakade stressen hos hennes som till slut blev till magkatarr.

LP1

Statistik och funderingar

Eftersom att jag är en sån där jobbig och ifrågasättande fodervärd vill jag att ni ska veta vad det är jag har ifrågasatt.

Trollet
Ögon UA
Patella UA
Inga andra syskon undersökta

 Trollets pappa
 070317 ögon UA
080305 ögon UA
100407 ögon ua
110216 glaskroppsframfall
 Har två syskon i samma kull, en är ej testad, den andra är ögonlyst 2008 UA.
Därefter finns fyra andra helsyskon i två andra kullar. Varav en hane är avelsspärrad, orsak okänd.

Trollets farfar
070314 ögon UA
080220 främre Y-sömskatarakt & glaskroppsframfall
081210 främre Y-sömskatarakt & glaskroppsframfall
 I kullen han föddes var de 8 valpar, fem av dessa ink. han själv är ögonlysta alla utom honom är UA.
Två är patella UA resten oröntgade.
En bror har 52 avkommor. En syster 22 och ytterligare en syster 12 st. Själv har han 7st.
 Av hanen med 52 avkommor så har 8 avkommor ögonlysts enligt det nya protokollet. 4 st UA. 1 Katarakt, partiell cortex främre, lindrig. Ärftlig 1 st Katarakt, partiell cortex främre Y-söm, måttlig. Genetisk betydelse okänd 1 st Vitreusdegeneration
Enligt det gamla är det sammanlagt är det 13 avkommor som ögonlysts varav 10 st UA.

Trollets farmor
Är född i en kull om sex valpar. Två är ögonlysta varav hon är en av dem.
Den andra tiken som är ögonlyst är avelsspärrad pga ögonsjukdomar.
 081125 - katarakt ÖP måttligt utbredd & glaskroppsframfall
090622- katarakt ÖP måttligt utbredd & glaskroppsframfall
100930 ögon uppföljning Katarkat ÖP, Linsluxation, glaskroppsframfall, retinopati, PRA-liknande
 Hon har 11 avkommor av dessa är 4 ögonlysta. 3st UA och 1st glaskroppsframfall

Trollets mamma 
Född i en kull om 9. Två ögonlysta varav hon en av dem.
En hane är avelsspärrad (okänd orsak) och även avliden.
3 patella där hon är en av dem undersökta. Alla UA.

Trollets morfar. 
 Har 39 avkommor i 7 kullar. I Sverige ska kanske tilläggas då han är en import.
Röntgen gjordes efter att alla kullar var tagna. 17 avkommor röntgade. 13 st UA.

070306, 080429, 090629 Ögon UA
090727 patella, medial grad 2 & patella, lateral grad 2

Trollets mormor 
070724 ögon UA
080930 Ögon UA
090622 ögon UA
100719 främre y-sömskatarakt

Kommer ur en kull om 6 valpar. 3st röntgade med patella UA där av är hon en.
En syster som 110413 visade katarakt ÖP samt 110824 katarakt ÖP

En annan syster 070724 PHTVL/PHPV, grad 1
070823 katarakt ÖP
080722 icke ärftlig katarakt

 Trollets mormors mor 
10 helsyskon i två kullar.
Patella UA – hon är enda röntgade.
4 ögonlysta 2 med icke ärftlig katarakt. 1 UA och 1 främre Y-sömskatarakt.
 Gett 4 kullar om 19 avkommor. 8 röntgade och alla UA
6st ögonlysta 3st UA resten Katarakt ÖP, Icke ärftlig katarakt och Främre Y-sömskatarakt.


Glaskroppsframfall nedärvs vanligen recessivt autosomalt vilket innebär att båda föräldrarna måste vara antingen anlagsbärare eller sjuka för att sjukdomen skall uppkomma hos avkomman. Glaskroppsframfall uppstår när glaskroppsmassa läcker ut genom pupillen till ögats främre del, den s.k. främre ögonkammaren. Det är aldrig normalt. KOPIERAT FRÅN WWW.CCCLUB.SE

Om både trollet pappa och farfar får detta tycker jag att det verkar lite osäker att avla på dessa men tydligen kan även glaskroppsframfall uppkomma efter trauma och då är det inte genetiskt. Då undrar jag automatiskt om det är så att det är dålig mentalitet på dem istället och de inte borde gå i avel.

 Rasklubbens avelsrekommendationer. Hund som drabbats av glaskroppsframfall - Ingen avel innan ny ögonlysning om 6 månader. Om det ej ökat och ej finns tecken på linsluxation så avel i begränsa omfattning vilket betyder 1 kull. Efter ytterligare 6 månade kan det göras om och om det då visar att det inte hänt något så finns inga avelsrestriktioner.

Vilket då betyder full fart framåt med avel TROTS att man har en hund med ögonsjukdom. Men så säger rasklubben "Naturligtvis gäller uppfödaransvaret att avla med försiktighet och inte dubbla på risklinjer." Men hur vet man detta så om man har en importerad hund t.ex.?

 SKK säger Främre Y-sömskatarakt är vanligen inget avelshinder; parning med fri individ rekommenderas. Men det är ju trots allt ett fel/sjukdom eller är jag bara dum när jag söker helt felfria individer? http://www.lappizaros.se/ogonsjukdommar.htm

Trollet

Vi tog som ni många vet Trollet på foder för att få sällskap till Röja. Jag var skeptisk till om hon skulle passa in i våran familj då både Röja och jag är ganska brötiga av oss och hon var så rädd och osäker. På vinst och förlust bestämde vi oss för att prova. När vi hämtade henne sa vi till ägarna att vi vill inte att ni tar valpar på första löpet då vi vill lära känna henne ordentligt. Detta trodde både Ulrik och jag var okej men nu i efterhand så mindes tydligen vi båda fel då de hade sagt att om hon börjar löpa innan årsskiftet var det okej men om hon började efter årsskiftet skulle de ta en valpkull.

"Duktigt som jag alltid envisas med att vara så, så fort Trollet började löpa meddelade jag detta till ägarna och fick till svar  
 "Hej Jessika! Hoppas du inte känner att det blir för snabbt med att para henne detta löpet. Hon kommer, om allt nu funkar, att valpa i början av april. Den tiden är idealiskt att få en valpkull på. Både hon och XX har blivit ögonlysta så det är grönt ljus på den fronten också. Jag ringer dig på lördag som jag skrev tidigare."  

Mitt svar blev en novell 

Hej
Personligen tycker jag att det är för tidigt att para henne då hon i dagsläget bott hos oss i 2,5 månad. Visst tillkommer graviditetsveckorna men de är ju så mycket som händer då i kroppen och hjärnan på henne så de kan jag inte räkna med i detta. Sen kommer hon vistas hos er i minst 10 veckor dvs. 2,5 månad och det är lika länge som vi har haft henne hos oss. 
För min del kvittar det men jag tänker ur hennes synvinkel. Vi är ändå hennes tredje hem på kort tid dessutom har vi bytt bostad en gång i det också. Hon har bott här såpass kort tid och sedan ska hon vistas hos er under lika lång tid som hon varit här. 
 Med tanke på hur hon regerade när jag var borta två dagar från henne, efter två dagar bemöts jag av ignorans och favorisering av Ulrik. Detta gör att jag är orolig för hennes reaktion mot oss båda efter att vi lämnat bort henne efter så kort tid hos oss. 
Detta är inget jag säger för att hindra era valpplaner utan att jag tänker på vad JAG tror är hennes bästa. Visst att april-valpar är lättare och roligare än vintervalpar men det kommer också en ny vår. 
 Detta är inte heller något försök att lura er på er hund. Dessutom är hon fortfarande osäker på nya människor och hur ska det fungera när hon har valparna och det kommer folk för att titta på dem, å ännu värre om det är en barnfamilj? Får vi mer tid kanske vi kan minska denna osäkerhet. Ulrik hade även planer på att gå en kurs med henne i vår för att lära sig mer samt för att förbättra hennes självförtroende.I slutändan gör ni som ni själva vill men detta är i alla fall hur jag tycker och tänker om det. 

 Svaret blev "Vi förstår precis hur du tänker och vi kommer att prata med dig när vi kommer hem" 

 På lördagen kom samtalet. Hon skulle paras då man inte får sålt vintervalpar och nästa vår var hon för gammal för att få sin fösta kull. Tydligen är 4 år för gammalt... 

Jag bröt ihop efter samtalet och bara grät...Därav min status på fejjan.
"Far åt helvete! 
Vart tog tänker om hundens bästa vägen?! 
Håva bara in pengar, gör det och skit i hunden för fan!
 Om det är så jävla bra stam så skiter väl köparna för fan i om det är vår eller vinter valpar?! FAN, FAN FAN!"

Tankarna for igenom huvudet och jag har gjort allt för att kolla kryp hål. Inte ens att det finns patella hos morfar eller att pappan och farfadern har glaskroppsframfall gör att hon är olämplig i avel. Inte heller att hon inte gillar människor.

Detta har gjort mig mycket negativ till att vara fodervärd då man inte har någonting att säga till om. Jag har känt mig helt maktlös! Nu har det blitt ännu värre och jag anklagas för att missköta hunden då hon inte äter hos mig och att hon är väldigt mager.

Men jag undrar om det verkligen är jag som gjort det största felet som inte får upp henne i vikt. För TROTS att hon är/var mager valde de att para henne och veterinären som jag var till blev mycket upprörd över att man kunde para en så mager tik.

Skitsak samma, valparna är nu 3 veckor och igår fälldes bomben.Eftersom att hon inte äter här så mår hon dåligt och de vill att jag säger upp fodervärdsavtalet!
Att hon gjort framsteg och blivit social nämner de inte utan bara att jag är misslyckad som inte sitter och matar henne. För hos dem äter hon utan problem!

Ätandet har jag fått uppkört i ansiktet flertalet gånger men inte valt att ta upp som diskussion med dem. Köpte RC dental för tändernas skull men fick då tillsagt att det gör att ögonen rinner. När jag sedan bytte till Eukanuba, som var så bra för att det körde de på sina hundar, och det inte heller fick ögonen att sluta rinna. Säger de bara att "Nä det funkar inte heller riktigt bra på våra" 

Öööö, förra gången var det såå bra? 

Jag har även fått hör att att jag pjoskar med maten, här äter hon jättemycket. Det är bara hon som dominerar dig. Här äter hon....

Å så när hon är dräktig ska hon äta valpfoder, de lämnar vi till dig för vi är så snälla!

Å det ska mycket till om hon går tom för de har parat sig minst 10 gånger.... de har även gått själva ihop på natten så de har gjort det när de vill... Går hon tom är det ju nåt fel på henne...


Men men, accepterade det bara utan att ifrågasätta. Å tur var väl det för enligt samtalet igår så är jag negativ och obekväm att ha med att göra då jag ifrågasätter hela deras kennelverksamhet. Men är det så konstigt när man hävdar att båda hundarna i aveln har "mycket fina stamtavlor med bl.a. World Champions." Men anser att utställning är inte så viktigt då det är den enskilda domarens smak som avgör om hunden är rastypisk eller inte?

Vad spelar det då för roll om hundarna är Champions om det är trams med utställning? Å bara för att det finns champions i släkten betyder det inte att valparna blir rastypiska. 

Så tänker jag men jag har ju som känt väldigt ofta fel i hundsammanhang!

Trimstuga

Eftersom att schnauzern, trim-maskinen, skägget/ögonbrynen och jag inte kom överens idag så resulterade det i att jag kan glädjas åt att alla idiotiska idéer om utställningar gick åt skogen. Just nu upprepar jag istället min trim.coach Helens ord "pälsen växer ut igen", i ett tappert försök att tröstar mig själv när jag gråter över det som är kvar av skägget och ögonbrynen...

Tävlingshelg

I lördags så gjorde Röja och jag gjort våran hittills bästa tävling. Jag är så nöjd då jag inte var nämnvärt nervös och kunde utan problem både gå och andas normalt. Uppvärmningen gick därför som en dans. På lottdragningen lyckades jag få startnummer 1 och jag trodde att jag skulle kissa på mig av nervositet, men det lugnade snabbt ner sig igen. Första momentet tandvisning är svårt om man är en glad skit och betyget blev en 8. Platsliggningen var en nära döden upplevelse då startnummer 3, började nosa och reste sig. Nr 2 pep konstant och gick till slut upp. Jag bad en stilla bön om att skägget skulle ligga kvar. Gudarna och skägget hörde mig men inte domaren så vi fick en 10 i betyg. Skägget var taggat och jag kände att någon uppvärmning behövdes inte så vi körde på linförigheten med en gång. Härlig attityd och fin kontakt periodvis, nerdrag för gnäll och nosande. Linförigheten är vår akilleshäl just nu men idag skötte jag mig och gick bra, avslappnat och ned avslappnade armar utan att ticksa för mycket.

Vid läggande och ställande under gång har jag svårigheter att kommendera och gå samtidigt så när talet ska ta vis saktar kroppen ner. Jäkla motoriska problem!

Inkallningen fick vi 10.a på trots att hon använde mig som krockkudde.  Apporteringen 10.a.
Så kom hopp över hinder och fråga mig inte vad som skedde där, om det var någon släng av tillfällig blindhet, att luggen låg i ögonen eller tillfällig sinnesrubbning men skägget springer jämte! När hände det sist liksom, har ju typ aldrig hänt! Om man bortser från det oreanga hoppet i Mariestad som ställde till det i hjärnkontoret på skägget för två år sedan.

Men jag är så nöjd med tävlingen, bra attityd hos skägget. Jag skötte mig och var inte nervös.

Poängen då? Jo, 151,5 = 2.pris. I konkurrensen blev det en 3.dje plats och en fin brons buckla fick vi med oss hem.


På söndagen åkte vi till Kungälv för att starta appellspår. Även då var jag lugn och inte nervös om man bortser från att magen levde sitt eget liv. Drog startnummer 5 och insåg att vi var näst sist, jaja inte mycket att göra åt saken. Pia med syster Rut fanns med mig som coach under dagen vilket var ett jättebra stöd.

Nerverna var på rätt plats tills jag skulle gå fram till spåret, då blev benen som bly och bröstkorgen tung. Nu skulle jag svimma på vägen ut till spåret. Stannade och andades några gånger på vägen och tävlingsledaren pratade lugnande med mig. Gick fram till spåret och satte på linan... "Spår" Fort iväg gick det för skägget och jag vågade inte hålla emot i linan för då hade det osat bränt trots handskarna. Vi gick lång, och jag var bomsäker på att vi missade apporten tills skägget kom skuttandes med den i munnen. Belöning med kattmat och skägget bar gör nöjd med sin insats. Lugnt och fint tog vi det och sedan iväg igen. Nu gick det mer behagligt. Hon tog vinkeln fint, vi gick och gick och gick. Ännu en gång var jag säker på att hade vi missat apporten men så stannade hon upp och började nosa runt på en plats. "Jävla hund som letar sork" tänkte jag men behöll smajlet för att finta domarna.  Konstigt nog kom hon inte med en sork i munnen utan PINNE NUMER TVÅ!!! Belöning med kattmat igen.
Wow, tänkte jag - detta går ju bra.

Vidare i spåret, gick och gick och gick. Nu var vi fel! Skägget började vinda in i dungen och jag var säker på att nu skulle det komma rådjur! Ja, ja bara att följa med och lita på skägget. Skägget vinklade och jag med, så fick hon grepp om spåret och farten ökade igen. Nu, var vi rätt! Om det inte var rådjursspår förstås... Katastroftankarna avlöste varandra fram tills skägget kom studsande med slutapporten i munnen.
Ett glädjetjut från matten som bytte pinnen mot boll medans skägget förnöjt njöt av sin prestation. Vi tog oss runt! Av sex startande var vi nu bara tre kvar.

Efter spåret blev det en lång väntan innan lydnaden då det även var två rapport hundar och en sök hund som skulle prova sina kunskaper i skogen.Ännu en gång var nerverna på rätt plats och jag kunde till och med äta lunch. Allt var lugnt fram tills de berättade vilken tid vi skulle återses. Jag satte mig i bagaget med skägget för att samla tankarna och sedan gick vi och värmde upp för att sedan med bestämda steg gå in på planen. Skägget var samlat och jag lyckades få bort den värsta nervositeten. Hon gick riktigt bra och höll kontakten riktigt fint och framförallt inget nosande. Mattens prestation var dock sämre då hon ticksade med armarna som vanligt men man kan inte lyckas jämt. Betyget blev 7-8.

Avstod framförgående. Platsläggande funkade inte riktigt då jag var noga med att inte stanna upp vid kommendering vilket resulterade i att hon inte la sig.

Inkallning 10 trots att jag användes som krockkudde. Vid apporteringen  hade skägget glömt hur man bär en apport och hon tog den i ena klossen istället men skötte sig riktigt fint ändå. Vid hoppet var jag lite orolig att blindheten skulle slå till igen men den oron var onödig då hon hoppade riktigt fint och satte sig på ett bra avstånd för att kunna hoppa tillbaka utan problem.

Budföringen var inga problem och hon sprang med säkra steg mot mottagaren, satte sig fint och sprang sedan tillbaka med glädje tillbaka till mig

Platsliggningen var helt okej, något orolig och pep. Ena domaren hörde detta och inte den andra.

Poängen blev 262,5, 2.dra placering och UPPFLYTTADE!

Spår...

Efter frustrationen och hotelser som hade kunnat låta så här "spårar du inte som jag vill hundjävel så kommer jag raka av dig skägget, så det så" Vilket det nu inte gjorde eftersom att matten är en väldigt lugn och sansad människa. Så haglade istället undanflykterna tätt... Långt spåruppehåll, skendräktig, matten ur form pga förkylning, harbajs och pilska sorkar som störde ut de skäggiga hormonerna.

Väl hemma trallar matten nu mitt mantra från Snövit och de sju små dvärgarna "men lika glad är jag för det..." Nääää va fan, vem försöker jag lura? Det gick åt helvete i min mening och skägget fattade inget som vanligt. Same, same but different.

En kinesisk prinsessas blogginlägg

Matten fick en rolig ide tyckte hon och la godisar i vad hon kallade en tolettrulle. Verkligen en jätterolig ide. Hon skakade den för mig för att jag skulle förstå att det var godis i den men det visste jag ju redan men frågade henne varför det var i den där bruna rullen och inte på ett silverfat. Hon förstod ingenting och jag fick bära med mig den då hon vägrade bära den med sig till min tron. Väl på plats förstod jag inte vad jag skulle ha den till. Den gick inte att äta på som ett ben för den smakade inte gott men inuti den fanns ju det goda. Jag gick ut och hämtade min betjänt i köket. Hon satte sig jämte mig och tittade, så jag satte mig och tittade tillbaka på henne för att få matten att förstå sin uppgift. Hon är svårlärd och telepati fungerade inte i detta fallet. Men som tur är så fungerar det i alla fall i köket, visserligen har jag inte fått henne att förstå att det är köttet jag vill åt och inte grönsakerna men man får ta små steg med denna typ av varelse. De är inte så smarta som de tror men jag ska lyckas!

Jag fick helt enkelt försöka på något annat sätt. Jag vände och vred, krafsade och kastade men det kom inte ut någonting. Tillslut förstod matten och tog tag i den för att servera mig... Trodde jag, det visade sig att inte ens hon kunde öppna den utan fick bara upp en liten bit. SÅ jag fortsatte, vände och vred, vred och vände och till slut ramlade det ut EN HALV godis! VA? Vad är det frågan om? Jag hinner ju svälta ihjäl innan jag får ut alla godisarna! 

Jag satte mig och stirrade ilsket på matten som log brett. Men när hon började heja på mig och sa att jag var duktig blev jag glad och försökte igen. Denna gången kom det flera godisar och jag blev stolt. Sen tog de slut . Då snurrade jag för att få mer godisar men de funkade inte sa matte och skramlade med röret och visade att det var mer där i. Den stora svarta stod och studerade mig hela tiden. Hon hejade inte på mig utan glodde bara. Jag vet inte hur hon lyckades öppna sin så fort, kanske hon inte gjorde det utan svalde den hel. Hon är ju sån. Till slut var röret slut och då var jag så trött. Slaven städade undan röret och jag la mig nöjt för att vila på min tron, men hon ska inte tro att jag går på det nästa gång. Då SKA jag ha mitt SILVERFAT!

Skäggets kommentar om hela upplevelsen.
"Hon är inte så smart va?"

VaktTroll

På soffkudden vid fönstret har hon stenkoll

Tankar om att åka buss

Dörrarna öppnas. 
Weeeeiiiii. 
Skynda dig att betala, men skynda dig då!!!!
Ååå du såg roligt ut!
Hej
Hej
Hej
Tjeeena!
Tja.
Varför hälsar ingen på mig?
Hälsar jag för dåligt?
HEEEEJJ!
Det var en sur en...
Snygg väska, vad har du i den?
Ååå, vad äter du? Får jag se, får jag smaka?
Nähä....

Sätter sig längst bak i bussen. 
Vart ska vi nu tro?
Hej, vart ska du?
Å nu är det många som går av, vart ska ni?
Vad ska ni göra?
Varför får inte jag följa med?

Bussen kör iväg.
HURRU DU! Hur kör du egentligen?
Jag är obältad!
Oj, vad det skramlar, bussen är säkert från tidigt 1800-tal och frågan är om den inte faller isär snart...
Undrar om vi överlever då...
Du...du.... du... tror du vi dör?

Varför sitter fönsterna så högt upp?
Man ser ju inte ut.
Å ännu mindre vart alla är på väg eller vad de gör när de gått av.
Å inte får jag sitta på sätet heller.
Taskigt värre!

Tjoho, nu ska vi av!

Vinst och förlust

Vinst och förlust

Powernap

Efter jobbet försökte jag mig på en powernap för att bli piggare. Ja det gick väl sådär bra...

Skägget bökade runt och var glad för att jag äääntligen var hemma. Glad som en lärka kvittrade hon runt i sängen för att visa sina leksaker. När jag äntligen fått henne att lägga sig jämte mig rullar hon över på rygg och nyser mig rätt i ansiktet. Mysigt!

 Därefter ligger hon på rygg och viftar så intensivt med svansen så att Trollet blåser ner av vinddraget, eller om det var så att hon ledsnade på att bli piskad. Därefter brötar det till på golvet och Trollet hoppar upp i sängen igen med munnen full av päls från mitt f.d. toffeldjur, så kryper upp och bökar ner huvudet under armen och nafsar försiktigt och frågar "ska vi leka?"
- Jag sover!
"Surkärring" mumlar hon och rusar morrandes ut i tv-rummet och drar igång skägget för att skälla på spökena.
Talar vänligt men bestämt om för de små liven att de ska gå och lägga sig. Sagt och gjort. Skägget hoppar upp i sängen, går rakt över mig och faller ihop på andra sidan sängen. Trollet studsar efter och gräver en grop att sova i. När John Blund precis anländer för att kasta sitt grus så ringer den j**eln på dörren (!) och hundarna rusar vrålandes ut för att möta honom. Yrvaken flyger jag fram till dörren och tackar snällt och vänligt postmannen för paketet.

Tillbaka till sängen. Sov nu! Nästa försök. Kudden klar. Hundar på plats. Sov. Nähe... inte de nä, nu var John Blund väck. Vänder på mig och Trollet hugger mig i tån för att jag råkade peta på henne. Hon spottar och fräser.
- Skyll dig själv, du vet att jag har jobbat. Sov nu! De bökar runt en stund till för att sedan försöka ligga stilla. Nu närmade sig John Blund, äntligen. Sömnen närmar sig och då...
KUKELIKU, KUKELIKU!
Härligt väckarklocka. Jag rullar ur sängen för att mörda tupphel***et.

 Efter att ha slösurfat en stund tittar jag in i sovrummet och möts där av två stensovandes kreatur som snarkar i kapp. Tydligen tyckte de väl att jag tog för mycket plats. Nästa gång det är dags för tupplur provar jag soffan!

Pluttifikationstabellen

Ridhus + vit puff = grå/brun puff 

Grå/brun puff + badkar = mycket sur men vit puff 

Skägget vågade bara kikade in i badrummet för att hånskratta åt puffen som såg ut som en dränkt katt samtidigt som matten tappade duschmunstycket som snabbt förvandlades till en vildsint kobra. Matten slängde sig snabbt över den för att hindra översvämning i badrummet. Så för att undvika att bli blöt smög skägget försiktigt in i sovrummet för att grusade ner husses del av sängen.