Riesenläger

I helgen var det läger på Tånga. Så roligt att träffa alla igen och se hur det har utvecklats under tiden.
Under lördagen tränade vi lite hundmöten med "snäll" hundar som inte brydde sig, tränade kontakt och jag fick lära mig hur jag kan förbättra fotgåendet och hur man "går" till vänster.

På söndagen var det mycket jobbigare träning då man provocerade fram hans "knäppa" beteenden. Detta för att komma fram till hur man ska kunna hantera honom när han morrar och beter sig illa.
Vi kom fram till att han är osäker, i kombination med att han blir jätte arg och jätte fort. Kort sagt har han väldigt kort stubin. Summan av detta är att han är en farlig hund.
Troligtvis så är det väl ett flipperspel i huvudet på honom, och då blir det till omvända aggressioner. Om man inte kan hantera detta - vilket jag inte är så bra på.
Men det konstaterades att han är en svår hund, de andra trodde inte att de skulle kunnat hantera det bättre och de tyckte jag jobbade bra med honom.

Fick ALDRIG höra av någon att jag är helt hopplös!!! De trodde att det skulle gå att rätta till, med massa träning.
Det känns väldigt skönt att höra att man inte gjort något fel.

Sättet som ska användas är att när han börjar morra, ska jag avbryta morrandet med att kommendera SITT. Och belöna med kel. Han var visst en riktig kelgris. Sen fortsätta gå och upprepa detta om han börjar morra igen. Dock ska han nu bära alltid munkorg, för min säkerhet, andras säkerhet och för att jag ska kunna stressa ner i dessa situationer.
Är lite emot det men vad gör man inte för att kunna ha kvar honom...?


Så idag ska jag åka och köpa en ny munkorg (A-C hade en väldigt bra!) och ett nytt koppel. Skulle egentligen jobbat men kändes lite jobbigt då alla tankar flyger omkring och helt plötsligt så sitter man och grinar. Så jag skolkar från jobbet idag. Chefen har hund så jag hoppas få lite förståelse när jag ringer henne.

TUSEN TACK ALLA SOM VAR PÅ LÄGRET! ALLA VÄRMANDE ORD, STÖD OCH HJÄLP!

Sällskapskatt

Promenader med hundarna kan i vissa falla vara väldigt intressanta. Igår till exempel lyckades vi få med oss nyfiket sällskap, iform av Enzo.
Trodde inte han skulle följa med längre än till grannen så jag ansträngde mig inte för att bli av med honom.
Trotts att Pondus råkade jaga in honom i grannes häck så skulle han bara med på promenaden.

Men efter häckincidentern så skötte både Pondus och Enzo sig bra.
Mestadels gick han bakom mig men vissa stunder fick han glädjeryck och sprang efter både Pondus och Jackie.

När vi gått en bit började han skrika på oss, för då hann han inte med. Så då fick vi snällt vänta på honom....
Valde att gå den kortare runda då katten troligtvis inte hade något större trafikvett och jag aldrig tidigare sett en så flåsig katt.
Erbjöd mig att bära honom men då blev han sur och hoppade ner.

När vi kom hem gick Enzo inte mer än fem meter innanför dörren innan han slängde sig på golvet och somnade. Jag tror katten var tröttast men vem som kon på andra plats vet jag inte. Den gamla blandrasen eller den sjuka matten som skulle styra upp Pucko och hålla koll på en pucko-katt?


Så ifortsättningen om katten ska följa med på flera promenader så är sambon tvungen att börja konditonsträna med den.

Blandade känslor....

Är det bland hundar och katter just nu. Jag är nämligen förkyld, försökte jobba en stund igår men efter att huvud och bihålor höll på att explodera då jag stod med huvudet ner i en binge för att sortera olika delar - så gav jag upp.

Åkte hem och plockade in hundarna från hundgården och vi la oss för att se på tv. Den första timmen gick bra tills kattf*n (Elise) skulle börja gosa. Visst är det väl mysigt men inte när de håller på att stryka sig konstant mot ansikteten, hon försökte vissa stunder krypa in i mitt öra. Så efter att hon fått X antal flygturer från soffan till golvet. Gav hon upp och la sig vid mina fötter.
Då kom nästa katt, Enzo. Han la sig på magen och myste. Men helt provocerat attackerade han min näsa! F*n vad ont det gjorde. Även han fick sig en flygtur över bordet och ut på golvet. Lyckligtvis slapp jag vara ensam för då kom Elise snabbt tillbaka då hon såg att kusten var klar. Men genom att lägga min arm över henne fick jag henne att ligga stilla vid min sida.
Då började Michelline och skulle krypa in mellan kuddarna...
Nej, nu fick det var nog så jag tvingade upp Pondus att ligga jämte mig i soffan. Så lätt var det att få sova lite utan katter.
Det fungerade nån timme eller två, för sen ville Pondus inte sova mera och märgbenet var uppätet sedan länge. Vi gick en kort promenad, och sedan fick de leta upp sin kvällsmat på gräsmattan.

Det är ganska jobbigt att ha Pondus när man är sjuk. För att han är inte så intresserad av att ta det lugnt. Jackie däremot tycker det är skitbra, sällskap hela dagen och man behöver faktiskt inte gå så långa promenader heller.
Å katterna vet jag inte vad det tycker. Antingen är de glada åt sällskapet eller så är de sura för att nu kan de inte göra vad de vill. Så då gör de allt för att förpesta min tid. Sist nu var det Tigra som jagade bort mig från soffan och hit till datorn. Hon har den äckliga egenskapen att när hon "mjölktrampar" så dreglar hon(!!!)
Inte så fräscht och med en halvblöt nerdreglad tröja sitter jag nu här och beklagar mig.
Så jag har väldigt svårt att tro på att Djur har en lugnande och läkande inverkan !!!

Lycka är att

Leka kurragömma

Gräva sork

Ha en vän att göra lika saker med


Ha någon som förstå


Rulla sig i gräs


Leka med en glassbytta


Vara som man är

Att springa allt vad benen bär


Sova med husse


Lycka är att ha hund!

Duktig Pucko

I fredags blev frågad om jag inte skulle komma och hälsa på familjen när det ändå var marknad hemma Visst tänkte jag. Men med taskig ekonomi så var det till att planera det noga. Bästa sättet blev att ta tåget från Vårgårda byta i Herrljunga och fortsätta med nästa till Ljung.

Var lite orolig över hur Pondus skulle reagera på tågåkandet. För vi har bara åkt tåg två gånger innan. Från Stockholm och hem, sen hart vi varit och hälsat på farfar i Göteborg en gång också.

Från Vårgårda tyckte han det var lite konstigt när det skramlade i dörrarna men annars så brydde hans sig inte. Han brydde sig inte ens om personer som pratade med honom. Duktig hund! Resan tog 10 minuter och sen bytte vi i Herrljunga. På perrongen passade vi på att träna fotposition och sitt-fint. Skötte det bra och brydde sig inte om miljön.

På tåget till Ljung (8minuter) försökte han hypnotisera mig för att få godis. Han låg och hade SÅÅ fin ögonkontakt att det tillslut blev lite jobbigt.
Måste lära honom när vi tränar klicker och när det är slut. För när blängandet inte gav resultat så la han sig på sidan och flyttade om sina ben. Han är för lustig den hunden.

Vi promenerade sedan till marknadsplatsen där jag skulle möta familjen som var på tivolit. Tog några varv där inne med Pondus för att se hur han reagerade på miljön. Han gick där inne som om han inte gjort annat, tittade lite på folk, maskiner och försökte sno sockervadd får en oförsiktig unge.
Men annars så var han skit dukting, för mestadels så ville han gå fot och ha ögonkontakt och varför inte utnyttja läget?
Fick även tränat en platsliggning. Å ja vill ju inte skryta men den gick bra(!!!)

En sak som dock retade mig var en unge i halvmetersklassen som höll på att rusa fram till P, när jag satt jämte honom. Jag fick som tur var stopp på ungen genom att ropa att den skulle stanna. Och då fick jag bara en ilsken blick av mamman (eller mormor eller vad det nu var) som snabbt lyfte upp barnet.

Åkte sedan hem och sov på brorsans rum, märkte tydligt att Pondus tyckte det var jobbigt att sova bort. Så nu ska jag börja åka runt och sova över hos folk för att träna Pondus på detta. Ledig sängplats någon???

Så idag fick jag tvingat upp brorsan och släpat med honom på en promenad med Jackie, Dezzi och Pondus. Mycket trevlig promenad och vi kunde med gott samvete gå på marknaden. Efteråt kom sambon och hämtade mig, vi gick en promenad hemma och nu ligger Pondus och sover. Det har varit en jobbig helg hittills för honom, så vi får se vad morgondagen kan erbjuda.

Utmanad

Då har jag blivigt utmanad av Jonna.

5 saker i min frys:
Oj, den är ganska tom just nu.... Men ska kolla om jag hittar något.
vinbär, vitlöksbröd, pommes, märgben och is

5 saker i min garderob:
Kan man räkna med malen som biter hål på mina kläder???
byxor, tröjor, leggins, tunka och pyjamas

5 saker i mitt badrumsskåp:
Ja vad brukar man ha mer än tandkräm och tandborste?
pincett, parfym, p-piller, smink och hårvax

5 personer som jag utmanar vidare:
Vet inte... Om någon känner sig manad så får den gärna anmäla sig som frivillig.

Sen så funderar jag på vem är det som hittar på dessa utmaningar?
Vad är det för roligt att veta vad som finns i mitt badrumsskåp eller min garderob?
Och den som hittat på utmaningen, läser den mina svar också?

Spår igår

Fick brorsan att lägga tre spår till mig. Gav tydliga direktiv om hur spåren skulle vara. Tyvärr så verkade inte det tydliga riktigt vara så tydliga men det fungerade bra ändå.
Så efter ett tag tröttnade jag på att fråga var och hur han lagt spåren. Så det var bara till att lita på P och som tur var så kunde jag på vissa ställen se var bror hade trampat ner gräset.

1.a spåret låg på en åker, halvlångt gräs med två apporter. Spårade noggrant, här kunde jag se att han inte lämnade spåret mer än max 1,5 dm åt sidorna. Plockade första apporten bra, men missade andra.

2.a spåret var i skogen, gick halvbra. Då jag inte kunde se var/hur spåret gick och bror var totalförvirrad och vist e inte vart han gått. Fick helt enkelt lita på att P hittade. Han hittade här båda apporterna.

3.dje spåret åkermark. Gick jättebra, först lite frustrationsskall sedan nosen i backen, fyrhjuls driften på och hittade en apport. Avbröt spåret efter den.

Sammanfattning
Är skitnöjd med både Pucko och brorsans insats, även att jag klarade att hålla honom utan handskar :)
Det var lite frustrationsskall i spåren men inte mer än 2-3st/spår.
Noggrant nosarbete och höll sig på 2av 3 (vad jag kunde se) i spåret
Kom med apporterna
För bråttom fram, och för svag bromskloss bakom hunden
Han sänker farten om man lägger kopplet under benet, (så att det skaver i armhålan)
Så Pucko kanske ska köpa sig ett spårhalsband när han får sin månadspeng?

MH & Chip-problem

Under förmiddagen så har jag figgat på MH.t. Var inte meningen att det skulle vara två dagar för mig men så blev en sjuk och ingen annan kunde. Så då får man ställa upp, som tur var så slapp jag eftermiddagen. Då S kunde ta de tre sista hundarna. Tänkte att jag skulle kunna vara hemma något under helgen och slappa. Men det var innan jag blev påmind om att syrran skulle fira sin födelsedag... *Suck*

Tillbaka till MH.t, idag var det 5st aussie även tre schäfrar. Alla aussie var ur samma kull. Så himla fina hundar, kul att se olikheterna det var både lång och stubbsvans. Blåa och bruna ögon, även någon som hade ett av varje. Även mentaliteten skiljde sig stort.

Men vi hade samma problem med alla aussie, chipläsaren ville inte fungera!
Tanken var att jag skulle läsa av hundarna och så försökte jag. Men ingen av oss hittade något chip, på den första hunden. Provade med de andra och efter mycket srtul hittade vi på en. Så de med 1.a hunden åkte iväg för att chippa om.
Försökte då med nr2 istället men även denna krångla för mig. Så beskrivaren försökte en lite stund och sedan hittade han det.
Även när det var dax för 3.dje hunden ville det sig inte bättre än att batteriet tog slut... Inte för att jag hittade något chip när batteriet var bytt ändå. Men än en gång så hittade beskrivaren chippet bara han tog i läsaren.

Vid detta laget avsade jag mig från att läsa hundar då min närvaro verkade tillföra någon form av teknisk eller elektriskstörning. Även så lyckades jag säkert oroa och stressa upp ägarna mer än vad som var nödvändigt.

Men när hund numer 1 var tillbaka tyckte vi att då borde jag ju kunna klara av det. Men icke... Tillslut så lyckades jag hitta ett chipnummer på 5.e och sista hunden, så helt hopplös var jag inte.

Så jag kanske ska följa beskrivarens råd och börja jobba på fängelse som telefonnäts störning...

Efter denna dag så är jag iallafall så glad att P både är chippad och tatuerad....

Man blir vad man heter

Om man ska tro en person som jag pratade med idag. De ville ha en lugn riesen så de döpte den till Lufsen. Och vad fick de? Jo en lugn riesen.

Då började jag fundera på min hund.... Är han som han är, för att han tror att han har Pondus? Eller är han heltenkelt Pucko???
Får nog döpa om honom, men till vad? Ska kanske ta namnet i stamtavlan, Ängsull... Fast då kanske det blir ännu värre. För då tror han säkert att han är nått gräs eller blomma eller vad nu ängsull är för någonting. Får försöka komma på nått bättre typ Putte, Lillen, Molle, Lufsen eller Ludde?
Ja, ja nog om detta.

Har idag varit figurant på MH-beskrivning. Det är väldigt intressant att se olika raser och hur de reagerar. Det var 2 labradorer, 3 dobermann, 1 rottweiler, 1 flat och 1 jack russel. Mest intressant var att se dobbisarna för att de var så himla olika. Men av det man såg fick jag bekräftat att de är väldigt flamsiga hundar. Bland annat så sprang de hellre omkring istället för att lösa jobbiga situationer. Så jag är inte intresserad av dobermann som nästa hund. Tycker att det är lite skönt med en hund som försöker reda upp situationen eller ber om hjälp.


Är så trött nu att jag skulle kunna somna här och nu men ska försöka rycka upp mig och gå en promenad med P. ska nog även försöka träna lite lydnad. Sen väntar duschen och ska nog damma av tv.n för att se om det finns något vettigt att vila ögonen vid.
Trevlig helg på er!

"Velpotta"

Är jag... Har inte kunnat bestämma mig för om jag verkligen ska åka på riesenlägret på Tånga Hed, den 26-28 september.

Det är ju så roligt med alla härliga riesenmänniskor och allt hundtjöt. Men samtidigt så känns det jobbigt att åka med Pucko när han är lite pucko... (Hmm lät dumt, skulle kanske valt Pondus istället)

Men efter att pratat med Helen igår och som förtydligade att; Man åker inte dit för att visa upp sig, utan för att träna. Så har jag nu beslutat mig för att åka. Så nu är jag anmäld och pengarna är inbetalda. Hoppas nu att det var ett bra beslut...
Känner mig redan nervös men jag hoppas på att få fler tips om hur Pucko ska hanteras, och förhoppningsvis så kan vi träna lydnad också.

Å vad jag längtar! (Med skräckblandad förtjusning ska kanske tilläggas)

Grattis

Jackie 9år!

Födelsedagen firar Jackie på semester hos Dezzi och mina föräldrar. Tänkte att det är lite skönt för henne att slippa Pucko några dagar.

Vilken morgon...

Dagen började bra, rullade ur sängen vid 4 och hoppade in i duschen. På med kläderna och sen försöka fixa till en hyfsad morronfrissa. Då är hårvaxet slut!!! Hittar nåt inne i skåpet och ja... det dög.

Krockar sen med två katter i dörröpningen, de vet att de inte får va i badrummet men idag så skulle de bara in. Lyckas fånga Elise innan hon är inne under bänken, ut med henne å då sticker Enzo in istället. Gräver fram Tigris ut tvättkorgen och hotar ut Enzo. Kastar ut den och en sista koll att ingen katt är kvar.

Gör iordning frukosten att ha på jobbet och säter mig vid datan och pillar i mig lite flingor och fil. Då hör jag ett brak och ser matställningen ramla omkull och vatten åka ut över köksgolvet... Ops, hör jag från köket och en väldigt oskyldig Michelline smyger därifrån.

F*n, tänker jag och går å hämtar moppen i källartrappan. Lyckas trampa i vattnet och moppar sedan upp det. Jag fick visst inte stängt dörren ordentligt till källaren men lyckas stoppa Elice innan hon sprang ner.

Upp på övervångingen för att byta strumpor och gissa vem jag träffar på då i tvättkorgen? Jo Enzo låg där och mös. Han lyckades visst smyga in när jag kollade om det var någon kvar...
Ut med katten på med nya strumpor. Reflexer på och på med skorna, vilka vist fortfarande var pisseblöta efter gårdagens skyfall. Ååå varför bytte jag strumpor?

Väl inne igen så hör jag att någon katt sitter å jamar som en tok. Men hittar ingen, hmm går och kollar dörren till källaren och vem sitter därbakom då? Jo Tigris...

Ut med katten, upp för att än en gång byta till torra strumpor.
Någon som vill köpa fyra katter kanske? Annars så betalar jag för att bli av med dem... :) Iallafall på morgonen

Puckos kom ihåg-lista

* ALLTID slakt koppel
* Koppel på när vi lämnar gårdsplan
* Tala om, när vi byter håll, ska börja gå, stanna m.m.
* Får inte gå ut genom dörren eller lämna hundgården innan; Varsågod
* Får inte hälsa på hundar i koppel . (har han inte fått innan heller)
* Positiva kommandon och tilltalsnamn. Inte tjata!
* Inte gå upp i soffan utan tillåtelse
* Inte tigga vid bordet

* Alltid ha koll så att man har ”ryggen fri” . För att undvika jobbiga situationer, i alla fall nu tills jag vet hur han ska hanteras.

Detta ska jag bli mer konsekvent med
* Jag startar och avslutar leken
* Köpa de saker ha hittar
* Belöna det beteenden han bjuder på – ignorera felbeteenden
* Jag bestämmer om/när han får hälsa på folk
* Snabbt och tydligt NEJ - lika snabbt BRA efteråt

En bra början iallafall.
Saknas någonting? Eller är det något som är onödigt?
Kommentera gärna och då gäller det inte bara detta inlägg utan de andra också!

Regn, regn och åter regn

Morgonen bjöd på regn, gick en sväng med bägge två för att sedan åka ner på loppis i Vårgårda. Hittade ingenting förutom en jättestor atlas som jag köpte till syrran.
Det regnade fortfarande när jag kom hem så jag mutade hundarna med märgben för att slippa gå en promenad. Det fungerade och jag fick läst i den nya boken.
Efter en tupplur så tog vi oss i kragen och gick en promenad. Fick även lagt tre spår till Pucko.

Utan 3 så gick 1,5 bra.
1.a Korsade en väg. Vilket han inte riktigt klarade av att klura ut. Men när vi till slut kommit över så var det inga problem.

2.a Inga problem, höll sig i spåret. Han var max 1,5 dm utanför. Hittade plånboken och kom bra med den.

3.dje Gick sämst. Han rusade fram och vimsade runt. Men han var duktig som inte skällde!

På promenaden mötte vi några människor, inga tendenser till att spänna sig. Utan var glad. Innan mötet så ropade jag in honom och han fick gå jämte mig. Efter mötet sprang vi iväg och lekte. Hoppas detta kan vara en bra lösning. För då får han kanske en positiv bild av möten.

Ska försöka skriva upp lite riktlinjer för mig å Pondus så att jag har något att gå efter. Även för att komma ihåg...

Tidningsartikel

Läste precis en artikel på aftonbladet.se och tänkte dela med mig av denna.

De kissar på mattor – för 7 500 kronor
Chihuahuan ser oskyldig ut, men skenet bedrar ...
LONDON. Den är liten, uttråkad – och förstör ditt hem.
Minsta rasen är den värsta husmarodören.

Den lilla vovven är farligare för ägarna än de större raserna.
Värst är en grand danois som kostar runt 8 000 kronor under sin livstid för husse och matte i form av nedsmutsade mattor, förstörda soffor och söndertuggade sladdar.
Men chihuahuan kommer på en stark andraplats med drygt 7 500 kronor i förstörelse.
Bland annat kissar de på mattor och möbler och förstör kläder, visar en ny undersökning bland hundägare.

Motionera hunden hjälper
Största anledningen att hundar förvandlas till husmarodörer är att de är uttråkade. Ägarna uppmuntras att motionera sina hundar och leka med dem.

Så mycket förstör de för under sin livstid
1. Grand danois 7 954 kr.
2. Chihuahua 7 583 kr.
3. Mastiff 6 957 kr.
4. Basset 6 701 kr.
5. Whippet 6 162 kr.
6. Engelsk setter 5 765 kr.
7. Bulldog 5 298 kr.
8. Tax 5 282 kr.
9. Boxer 4 797 kr.
10. Beagle 4 746 kr



MEN vart finns Pucko med???
Han har bara lyckats sabba...
* Mobiltelefon - den går att använda men ser inte bra ut
* 2 uppsättningar bilbälten och sidpaneler
* 2 högerskor - tårna på ena och hälen på andra
* Bilnät
* Bäddat sönder sängkläder
* Hundleksaker hos några bekanta
Var kanske inte så mycket grejer ändå.....

Jackie däremot var en ängel som valp. Det ända som hon råkade slakta var pappas fåtölj Sen råkade hon stjäla koktlever från spisen... Fast nu på äldre dagar så har hon börjat stjäla, tror att det kan bero lite på demens... Hon har varit dagbarn hos sambons mamma och mormor vid några tillfällen och har då stulit köttbullar hos mormor och blodpudding hos hans mamma...

Tisdagsträning & fundering

I tisdags så var vi på klubben och tränade. Eller ja, vi tränade på att möta andra hundar och att han inte skulle bry sig om dem.
Det gick hyfsat bra. Det är lite konstigt för att han blänger och har hög svans. Men han började inte morra förren jag sa; Här går vi, och jag bytte riktning. Jag gjorde inga ryck i kopplet eller gav något obehag. De gånger som jag bara backade från honom så fick han tendens till att "buffa" på mig men jag ignorerade bara och vänder ryggen till honom och fortsatte gå. Berömde när han var lugn.

Är rätt så nöjd med honom men det känns såå jävla tråkigt att gå tillbaka så långt i träningen. Förut kunde han iallafall se andra hundar utan att reagera. Nu stressar upp och spänner sig så fort han ser någon.

Läs inte följande om du är känslig...
Har jag hittat en konstig sak på Pondus. Det ser typ ut som en finne som han har på förhuden, precis vid hålet. Eller in och utgången eller vad man säger... Har klämt på den men det kommer bara blod och var, och inget sådant vitt klägg som brukar det brukar vara. Andra dagen efter "klämningen" så var den lika stor men nu börjar den krympa. Han har varit lite irriterad av den och har slicka på snoppen en del.
Funderar annars på om det är någon sorts könssjukdom han fått. Det finns väl någon där man får vårtor? Men hur har han fått det? Mig veterligen har han inte "vart" med någon... Hmm
Ska åka förbi veterinären i morgon och fråga vad det kan vara...

I morgon är det fredag, så skönt med helg!
Ska försöka ge mig ut och spåra. Har slarvat lite med dem nu i veckan. Ska nog även försöka träna hundmöten också. Men då får jag se till att vara glad och riktigt skärp för att undvika jobbiga situationer.

Första september...

och första dan på "nyaste" jobbet. Vilket var skit, jobbet i sig var okej men inte personlen men orkar inte skriva om det idag :(

Första sammanfattningen av Pondus.
En fullständigt normal hund med mentala problem.
En lätt sammanfattning av vad alla människor jag pratat med säger
Känns som att jag blir mer och mer förvirrad...

Så vad vet jag nu då?
*En kullbror (1,5år gammal) är avlivad på grund av mentala problem.
*En lillebror är avlivad vid ca 1år. Men de sa stressmage...
*Att i samband med att jag fick hem P. så omplacerades en syster för att hon bet och var sjövild. Visserligen var ägarna typ 100år gamla. Så hon var kanske understimulerad också.
*Mamman ska ha kortstubin och har gått upp mot ägaren.
*Pappan är skottfast på MH men inte MT (taskiga nerver???)


Jag försöker träna P. på att lyssna bättre och bli mer fokuserad på mig. Belönar det som är rätt och ignorera felen.
Har även köpt en bok som heter; Klickerträning och lugnande signaler - så här tränar du bort aggressionsproblem hos hundar
Hoppas att den kan ge några bra tips och ideer.

Vi har även mött "råttan" för och det gick ganska bra.
Han blängde på den men inte mer. Han hade slakt koppel och vi lekte när vi passerat utan problem.
Fick även talat om för ägaren att; Trotts att hanns hund är snäll så äter P upp honom.
Oj, fick jag till svar.
Så nu slipper vi kanske problem med den i fortsättningen. *hoppas*