Agilityträning

För en stund förlorade jag förståndet och lovade att anmäla mig till en inofeciell agilitytävling så idag fick jag hjälp av bästa Johanna för att fila på tekniken. Ja, jag kan väl sammanfatta det med; att göra ett framförbyte med en riesenräser är ungefär lika enkelt som att i nedförsbacke springa ikapp en skitnödig elitcyklist inför målrakan med hemlängtan men på något sätt lyckades jag göra en pirruett utan att slå knut på mig själv och likt den döende svanen, fångade jag upp skägget ur tunneln för att styra vidare mot hopphindrena.

Kickbikeäventyr

Efter att nätt och jämt överlevde första cykelturen med skäggiga damen vet jag inte riktigt hur det gick till när kickbiken hamnade i vårt hem. Snabbt kan jag konstatera att jag inte kan ha varit vid mina sinnens fulla bruk, att jag är väldigt lättlurad eller så saknar jag spänning i livet och tyckte att  fallhöjden inte verkade lika illa som på en vanlig cykel men hur som helst så helt plötsligt stod den där i förrådet. Så vackert rödglänsande måste den  lockat mig, så vacker men ändå så fullkomligt livsfarlig i händerna... eller jag menar i tassarna... nä jag menar ju bakom en skäggig gocart.

Att ha skägget framför känns ju något säkrare än bunden i sprigern jämte. För sidoförflyttningar med cykel är nämligen för den som inte vet om det, om inte en omöjlighet så är det i alla fall väldigt smärtsamt för den som sitter på.

Kickbike däremot, när skägget rusar iväg är ju min enda uppgift att hålla balansen. Så simpel, en bagatell liksom, trodde jag.

Dessutom, hade jag läst varningstexten på sparkcykel hade jag kanske varit mer försiktig eller om jag varit ännu förnuftigare hade den ju aldrig hamnat i min närvaro men i vilket fall, hade jag läst varningstexten på biken hade jag troligtvis planerat vägen bättre. Vad stod det då? Jo att man ska bara åka på släta vägar och offroad-körning kan orsaka skador på föraren. Det står dock inget om vad som kan hända om man dessutom binder fast ett skägg framför.

Lyckligt ovetande om riskerna tog jag med cykel, skägg, sele och expanderlina upp i motionsspåret. 

Jag misstänker start att skäggiga damen anade att något spännande var i görningen och hon stod som på glödande kol och studsade upp och ner samtidigt som jag tråcklade in henne i selen som påminde om ett trassligt spindelnät för att inse att selen satt upp och ner. Gör om och gör rätt. Upp och ner, upp och tjong så skallade skägget sin matte så hon såg stjärnor innan vi ens startat. 

När världen slutat snurra och selen satt som den skulle kopplade jag på linan mellan hund och cykel. Knäppte hjälmen och ställde mig på biken. Bad en stilla bön att jag skulle överleva och att min försäkring täckte eventuella helkroppsfrakturer. Skägget studsade fortfarande på kolen och jag försökte med telepati få mina vänner eller sambo att ringa och avbryta denna självmordsaktion. Telepati är inte min starkaste sida, alternativt har jag inga vänner eller så önskar min sambo få ett fett arv. Tji fick han! 

Jaaahh! vrålade jag och resan på biken var i gång. Fort gick det, stenar och grus for for omkring oss, jag vet inte om det var grus eller en fluga jag svalde så jag lärde mig snabbt att ha munnen stängd. Visir ska  nu införskaffas till hjälmen. 

Att styra ett skenande ånglok går annat än på räls.

Tips från coachen, kontrollera att ditt skägget kan höger och vänster innan du lägger ditt liv i dess tassar och ska svischa fram i hundra blås bakom det.

Premiärturen erbjöd fler snabba överraskningar än den värsta bergochdalbana och flera gånger trodde jag döden åkte med bakom och jag försökte flera gånger sälja både skägg och blivande skrothög som en gång varit en kickbike. 

När skägget väl börjat lugna ner sig och inte längre färdades i ljusets hastighet började jag kunna andas normalt igen efter 1,5 kilometers hyperventilering och ångestskrik.

När vägen ska göra en kraftig sväng till höger, hoppar där upp ett rådjur och försvinner in i skogen framför oss. På skäggiga damen växer de små röda hornen ut i pannan och jag ser framför mig hur skägget, bike och matte försvinner in i geografin för att jaga rådjur. Jag försöker en än gång med hjälp av telepati förklara platsen för mitt dödsfall och bjuder in till min begravning för mina nära och kära samtidigt som jag vrålar; HÅLL HÖGER! HÅLL HÖGER ANNARS KLIPPER JAG AV DIG SKÄGGET!!!

På de röda hornen blänker tiaran till och skägget håller höger och matten kan återigen andas normalt. Tills hon märker att vägvalen var till det sämre och skägg och matte fortsätter framåt men inte biken som är lite för lågt gående för att ta sig över stock och sten. Likt en proffscrossförare lyckades jag på något sätt ändå få med mig biken i luften och klarar mig utan att falla. Då ser jag istället rådjuren komma tillbaka med stora blängande ögon för att se vad den verkligen så. Jo, det var ett svart skägg följt av en rödglimrande cykel med en vrålande tjockis på! Vi kom till slut hem. Skägget trött av allt springande. Jag hes och total skräckslagen fast samtidigt med en sån adrenalinkick som inte går att beskriva. Jag överlevde två rådjursmöten med en jaktgalen skäggig dam. Draget är tydligen roligare än att jaga. Denna gång var det så i alla fall. 

Semestertripp till Smögen

I måndags tog vi en tripp till Smögen. Väldigt trevligt att klättra på klipporna och njuta av utsikten.

KM - MÄSTARE

Klubbmästare i spår.
Uppdatering kommer!