Om fyrverkerier, tycker vi inte!

Från och med den 15 december då raketförsäljningen drar igång lever en av mina bästa vänner som i en bunker för att skydda sin hund från era raketer. I hennes lägenhet är persiennerna nerdragna, och hon har dessutom alla gardiner fördragna och extra lakan utanför det för att stänga ute ljud och ljus från raketerna. Tvn är på dygnet runt och i köket spelar radion för fullt, bara för att leda bort tjutet från eventuella raketer. Hon kan inte släcka lamporna för då syns ljuset och färgerna tydligare från fyrverkerierna och det skrämmer hunden. De är fångar i sin lägenhet som mest liknar en bunker för att ni dels  inte följer reglerna angående raketer och skjuter hejvilt överallt men också för att hon aldrig vet när ni får lusta att skjuta iväg nån eller några raketer. Detta, eller att hon snart inte kommer kunna sova en hel natt för att hunden är livrädd för att någon bränner av ett gäng raketer på kvällspromenaden och hunden sen darrar som ett asplöv och att  hon sen får gå upp mitt i natten för att byta lakan då hunden dreglar ner dem  av total skräck. Det bryr ni er inte heller om, eller att ni skrämmer  andra djur så de flyr i ångest. Eller hästar, kossor eller andra vilda djur som i ren panik kastar sina foster och får missfall. Detta tänkte jag inte ta upp för ni bryr er bara om att ni ska få skjuta era raketer.

 

Däremot tänker jag nämna vad Vänersborgs kommuns lokala ordningsstadaga säger: ”Det krävs tillstånd från Polismyndigheten för att få använda fyrverkerier inom ett avstånd av 100 m från sjukhem, ålderdomshem, begravningsplatser och kyrkogårdar. Syftet är att upprätthålla den allmänna ordningen och att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas till följd av användningen av fyrverkerier varor.”  Detta är något som inte efterföljs och när min vän  ringde polisen och frågade vad som gällde fick hon till svar att det är svårt för att det är kommunerna själva som gör upp vilka lagar som gäller. Men det blir bättre, för nu får inte de stora bomberna säljas. Detta hjälper föga när hon är livrädd att få in en raket igenom sitt fönster, eller i bilen som står parkerad utanför då det 200 kvadratmeter stora grönområdet med  lekplats, i det bostadsområde där hon bor används som avfyrningsstation.

3 kap 7 § i ordningslagen (1993:1617) säger att ” Pyrotekniska varor får inte användas utan tillstånd av polismyndigheten, om användningen med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom.” Så trots att det är ett grönområde så är det fortfarande tätbebyggt. Att ni skjuter i parken utanför hennes hus är enligt reglerna olagligt samt livsfarligt för de boende runt området!

På nyårsafton så kostar många kommuner på ett stort fyrverkeri. Sponsra istället detta med dina pengar och njut. Istället för att provisorisk hitta på en avfyrningsramp till dina egna raketer och låt experter sköta det. Det är dessutom säkrare för dig och dina anhöriga samt personer i din närhet. För varje år inträffar hundratals olyckor där både människor och djur skadas och hus brinner ner. Föräldrar köper ut raketer åt sina barn och struntar i lagen att personer under 18 år inte får köpa eller använda raketer. Allmänheten klarar uppenbarligen inte av att hantera sprängmedel med ansvar och respekt så det kanske är hög tid att låta kommunerna ensamt ansvara för en uppvisning vid tolvslaget och förbjuda all försäljning vid sidan om. Sen vill jag även tillägga att det varken är fastighetsskötare eller kommunens jobb att efteråt städa upp era rester efter raketerna, så när ni avnjutit raketerna och  nyktrat till på nyårsdagen så städa upp efter er!

Med min text menar jag inte att det inte ska få skjutas raketer, för vem är jag att ta ifrån er ert nöje med att högljutt spränga era pengar i luften? Uppenbarligen bryr ni er inte om att ni förstör miljön, skrämmer alla djur samt skrämmer livet ur krigsflyktingar, dementa samt psykiskt funktionsnedsatta. För vad spelar det för roll? Det är ju bara nyårsafton en gång om året och ert nöje är mer värt än andras lidande.  Som hundägare ser jag inget slut på detta därför vädjar jag till er, snälla håll er till 12-slaget då vi som hundägare är beredda och kan hålla oss inomhus, och i värsta fall droga ner våra rädda hundar med lugnande och skydda dem men SNÄLLA, håll inte på att okynnesskjuta hela tiden, för detta är verkligen det mest störande; det vi inte kan gardera oss emot.

Julhälsning

Födelsedagskalas

Glad Halloween!

Leksaksbrist

Trots detta hävdar skäggiga damen att hon har minsann INGA leksaker!

Höstpromenad

Har varit ute på en härlig höstpromenad som avslutades med att skäggiga damen trillade i en bäck. Troligtvis missbedömde hon läget då hon skulle dricka och den vattensjuka marken gav vilka.  Chockat skägg och gapskrattande matte.

Debuten i Lydnadsklass 2

En film från debuten i LK2 den 4/7-14 på Uddevalla BK

Det är av utmaningarna vi utvecklas

Jag antog utmaningen av vänner på facebook att lära skäggiga damen att apportera en hotdog-korv. Utmaningen var sån att hunden skulle gå ut tre meter hämta korven och sen komma in och sätta sig fot med korven i munnen. Värt att prova tyckte jag om än jag anade slutresultatet. 

Steg 1. Att hålla korv i munnen.  

 

Att gå med korv i munnen var inte heller jättesvårt. Däremot att plocka upp korv från golvet eller handen ställde till det i hjärnkontoret och tugga och svälja gick bättre än att hämta

Så där fick jag tänka till och provade att köra på "Lars-Anders-modellen". Så jag stoppade korven i en påse  och då var det lättare att plocka upp. Däremot började jag inse att hon tuggade "lite" så korven såg mer ut som korvmos än korv efter några försök.

Efter plastpåse minskade jag ner plasten och tejpade en mindre och tajtare påse. 

Det funkade bra men så fort det gick hål på påsen kom tugga och själv tanken tillbaka hos skäggiga damen och jag fick snabbt fiska upp korvmos och plast ur gapet. Trotts försök med godare godis än korv fick jag det inte att fungera.

Röja har dock tyckt träningen varit konstig, samtidigt som hon tyckt det varit väldigt bra att få äta så mycket korv. Ena träningstillfället lyckades hon inom loppet av 20 sekunder svälja två hotdogs och hon var överlycklig och jag rev mitt hår. 

Hur utmaningen gick? Ja hon sprang ut tre meter, käkade upp korven och kom tillbaka till mig och fick en pizzakant. Det är inte alltid så lätt att träna hund.

Saker som en snart 5-årig skäggig dam borde ha lärt sig..

1. Ligger man för nära sängkanten och sen börjar åla runt så ramlar man ur.

2. Bordsben är fortfarande hårda om man springer in i dem.


3. Att duscha innebär inte att man dör. Du har överlevt alla gånger hitintills. 

4. När matte går mot ytterdörren och tar kopplet i handen kommer du att få följa med. Du behöver inte se ut som att det någonsin hänt att matten glömt bort dig i dessa situationer. 

5. Oavsett hur nära du en kommer mattens mat på bordet kommer maten ALDRIG bara trilla in i munnen på dig. 

6. Pinnen kommer inte bli mer hanterbar bara för att du blir förbannad på den.

7. Du är alltid i centrum - vad du än tror.

8. Din mat är väldigt mycket godare än andras.

9. Du har många roliga leksaker så du behöver inte stjäla andras

10. Tokigheterna matten hittar på är för att hon älskar dig

Agilityträning

För en stund förlorade jag förståndet och lovade att anmäla mig till en inofeciell agilitytävling så idag fick jag hjälp av bästa Johanna för att fila på tekniken. Ja, jag kan väl sammanfatta det med; att göra ett framförbyte med en riesenräser är ungefär lika enkelt som att i nedförsbacke springa ikapp en skitnödig elitcyklist inför målrakan med hemlängtan men på något sätt lyckades jag göra en pirruett utan att slå knut på mig själv och likt den döende svanen, fångade jag upp skägget ur tunneln för att styra vidare mot hopphindrena.

Kickbikeäventyr

Efter att nätt och jämt överlevde första cykelturen med skäggiga damen vet jag inte riktigt hur det gick till när kickbiken hamnade i vårt hem. Snabbt kan jag konstatera att jag inte kan ha varit vid mina sinnens fulla bruk, att jag är väldigt lättlurad eller så saknar jag spänning i livet och tyckte att  fallhöjden inte verkade lika illa som på en vanlig cykel men hur som helst så helt plötsligt stod den där i förrådet. Så vackert rödglänsande måste den  lockat mig, så vacker men ändå så fullkomligt livsfarlig i händerna... eller jag menar i tassarna... nä jag menar ju bakom en skäggig gocart.

Att ha skägget framför känns ju något säkrare än bunden i sprigern jämte. För sidoförflyttningar med cykel är nämligen för den som inte vet om det, om inte en omöjlighet så är det i alla fall väldigt smärtsamt för den som sitter på.

Kickbike däremot, när skägget rusar iväg är ju min enda uppgift att hålla balansen. Så simpel, en bagatell liksom, trodde jag.

Dessutom, hade jag läst varningstexten på sparkcykel hade jag kanske varit mer försiktig eller om jag varit ännu förnuftigare hade den ju aldrig hamnat i min närvaro men i vilket fall, hade jag läst varningstexten på biken hade jag troligtvis planerat vägen bättre. Vad stod det då? Jo att man ska bara åka på släta vägar och offroad-körning kan orsaka skador på föraren. Det står dock inget om vad som kan hända om man dessutom binder fast ett skägg framför.

Lyckligt ovetande om riskerna tog jag med cykel, skägg, sele och expanderlina upp i motionsspåret. 

Jag misstänker start att skäggiga damen anade att något spännande var i görningen och hon stod som på glödande kol och studsade upp och ner samtidigt som jag tråcklade in henne i selen som påminde om ett trassligt spindelnät för att inse att selen satt upp och ner. Gör om och gör rätt. Upp och ner, upp och tjong så skallade skägget sin matte så hon såg stjärnor innan vi ens startat. 

När världen slutat snurra och selen satt som den skulle kopplade jag på linan mellan hund och cykel. Knäppte hjälmen och ställde mig på biken. Bad en stilla bön att jag skulle överleva och att min försäkring täckte eventuella helkroppsfrakturer. Skägget studsade fortfarande på kolen och jag försökte med telepati få mina vänner eller sambo att ringa och avbryta denna självmordsaktion. Telepati är inte min starkaste sida, alternativt har jag inga vänner eller så önskar min sambo få ett fett arv. Tji fick han! 

Jaaahh! vrålade jag och resan på biken var i gång. Fort gick det, stenar och grus for for omkring oss, jag vet inte om det var grus eller en fluga jag svalde så jag lärde mig snabbt att ha munnen stängd. Visir ska  nu införskaffas till hjälmen. 

Att styra ett skenande ånglok går annat än på räls.

Tips från coachen, kontrollera att ditt skägget kan höger och vänster innan du lägger ditt liv i dess tassar och ska svischa fram i hundra blås bakom det.

Premiärturen erbjöd fler snabba överraskningar än den värsta bergochdalbana och flera gånger trodde jag döden åkte med bakom och jag försökte flera gånger sälja både skägg och blivande skrothög som en gång varit en kickbike. 

När skägget väl börjat lugna ner sig och inte längre färdades i ljusets hastighet började jag kunna andas normalt igen efter 1,5 kilometers hyperventilering och ångestskrik.

När vägen ska göra en kraftig sväng till höger, hoppar där upp ett rådjur och försvinner in i skogen framför oss. På skäggiga damen växer de små röda hornen ut i pannan och jag ser framför mig hur skägget, bike och matte försvinner in i geografin för att jaga rådjur. Jag försöker en än gång med hjälp av telepati förklara platsen för mitt dödsfall och bjuder in till min begravning för mina nära och kära samtidigt som jag vrålar; HÅLL HÖGER! HÅLL HÖGER ANNARS KLIPPER JAG AV DIG SKÄGGET!!!

På de röda hornen blänker tiaran till och skägget håller höger och matten kan återigen andas normalt. Tills hon märker att vägvalen var till det sämre och skägg och matte fortsätter framåt men inte biken som är lite för lågt gående för att ta sig över stock och sten. Likt en proffscrossförare lyckades jag på något sätt ändå få med mig biken i luften och klarar mig utan att falla. Då ser jag istället rådjuren komma tillbaka med stora blängande ögon för att se vad den verkligen så. Jo, det var ett svart skägg följt av en rödglimrande cykel med en vrålande tjockis på! Vi kom till slut hem. Skägget trött av allt springande. Jag hes och total skräckslagen fast samtidigt med en sån adrenalinkick som inte går att beskriva. Jag överlevde två rådjursmöten med en jaktgalen skäggig dam. Draget är tydligen roligare än att jaga. Denna gång var det så i alla fall. 

Semestertripp till Smögen

I måndags tog vi en tripp till Smögen. Väldigt trevligt att klättra på klipporna och njuta av utsikten.

KM - MÄSTARE

Klubbmästare i spår.
Uppdatering kommer!

Panik!

Frysen är full och det kommer snart 10 kilo kalkonnackar!
Jag behöver antingen fler hundar eller en större frysbox för sluta handla det klarar jag inte av.