Riesen i Syds läger

För det första borde man kanske ta reda på om det är till Skåne eller Blekinge man ska. Jag trodde nämligen att det var samma ställe, men tydligen så tillhör inte allt söder om Varberg Skåne. Så fel man kan ha ibland, ja, ja att vi skulle till Blekinge kom min rese-  och blivande rumskamrat väl fram till tillslut. Vilken väg vi skulle åka var nästa problem. Eftersom att det var ett måste att stanna på vägen för lite (o)nödvändig shopping i vildmarks butiken i Falkenberg så fick det bli E6.an neråt landet. För att sedan hitta rätt avfart åt vänster någonstans längs med vägen för att komma höger och inåt landet. Lätt som en plätt, för kom vi till Malmö så skulle vi vara åt h-vete fel. När vägproblemet var löst återstod bara det värsta och största problemet... PACKNINGEN!

Att lista ut vad som var behövligt och mest idiotsäkert efter två dygns konstant regnande kändes inte så svårt, cyklop, våtdräkt och simfötter var mer logiskt än underställ, raggsockar och kängor.

Därefter så packades det ner valium, vilket är en riesenägares näst bästa vän efter whiskey som ges till tilltuffsade instruktörer och figuranter vid blodvite. GPS hade varit bra om man ägt en eftersom att lokalsinnet är obefintligt hos matten och hunden  än så länge är en snabb spårhund som inte alltid spårar det den ska. Tändstickor, första hjälpen-kit och fickplunta...Hmm... vad mer behövs? Nått förstånd går inte att packa ner men jag kanske kan ha turen att skägget spårar upp ett i de blekikanska skogarna.

Packningen fortgår och en vän som håller på med hästar tipsar om att balsnöre och silvertejp brukar lösa alla problem inom hästbranchen. Spik fick man dessutom absolut inte glömma. Såg i mitt stilla sinne ett försöka att hindra riesenschanuzern med dessa tillbehör och förklarade att det krävs grövre artilleri än balsnöre för att lugna en spårgalen schnauzer men om jag kanske tejpar ihop benen så ska de nog gå med spik och balsnöre. En annan god vän och tillika riesenägare tipsade om dynamit för att lugna hunden ordentligt eller för att väcka matten ur medvetslösheten efter en dag i skogen. Dynamit skrevs till på inköpslistan, kunde de ha det framme på affären? Kanske jämte övningskantarellerna...

Hundsäng, skålar, mat, spårselar, linor, mutor i form av skinka, köttbullar och korv. Kongar, bollar, kampstock, snitslar, träpinnar, uppletandeföremål... När jag var inne på andra väskan med schnauzerns saker undrade den skeptiska pojkvännen om jag inte själv skulle ha med kläder, för att med all den packningen till skäggapan så var det snart fullt i bilen. Så efter att ha sortera bort hälften av allt som skulle med så fick det till slut plats i sucken. Takbox eller släpkärra kan därför vara en bra investering för framtida läger. 

Skägget och jag fick trots all packning plats i sucken och vi tog följe med vår resekamrat till Falkenberg där vi mötte upp vår vägvisare. Vilket var en väldig tur då min blivande rumskamrat i all hast enbart lyckades få med sig en tomkartong tillhörande en GPS, som tydligen fanns liggandes på nått outmärkt ställe i hennes lägenhet. En karton till en GPS är kort och gott en mycket sämre vägvisare än mig själv och då kan jag inte ens höger och vänster!

Resan till Blekinge gick galant, det var bara precis innan vi nådde campingen som vi råkade ut för en förvirrad lokförare som parkerade mitt järnvägskorsningen för att sedan visa sin förmåga att kunna backa, köra fram och till slut komma på att det var backa han skulle göra.

När vi kommit förbi tåget och fått vårat rum tilldelat kom nästa problem, min rumskamrat hade med precis lika mycket saker som jag! Så vi baxade in fyra väskor var, hundsängar och kompostgaller. Rummet påminde mer om en lagerlokal än ett sovrum. Jag konstaterade att det var tur att buren stannade hemma för enda platsen som funnits att ställa den på var på bordet och då kunde vi inte avnjutit något glas vin i lugn och ro.

Dag ett på lägret var på lydnadsplanen där det största halleluja momentet var att inse att ”min hund är inte dum i huvudet – alla är så här” Det är fler än jag som har nån blandning mellan studsboll och schnauzer dessutom så kunde jag jämföra mina blåmärken med de andra ägarna och utan att problem berätta om de prestationer schnauzern gjort för att vålla matten diverse skador. Jag var i himmelriket och jag flög fram precis som schnauzern brukar göra. Mitt skägg verkade för första gången i sitt tvååriga liv fullständigt normal!

Dag två begav vi oss mot den blekikanska vildmarken och mot vår spårskog. Mantrat löd enligt instruktören ”Lita på hunden men snitsla så att du vet” Superbra, nu slapp jag vara trotsig, eftersom att jag inte har någon utbildning i extrem överlevnad för vildmarken eller tält och SOS-facklor med så här snitslades det på för glatta livet. Täta snitslar för att säkra vilken väg man gått för att hitta spåret sedan. Detta var en idiotsäkerplan tills snitslarna började ta slut och det fortfarande var långt till stigen. Jag gjorde ett spårslut och det var dags att hitta tillbaka till den där stigen som jag utgått från. Raktfram, för jag hade gjort mina två vänstersvängar och följt gärdsgård som enligt min logik gick rakt fram till stigen. Till slut insåg jag att min logik och skogen uppbyggnad inte riktigt överensstämde. Jag borde kommit ut till stigen, men tydligen hade någon flyttat på den eller så hade den tagit slut mitt uti tomma intet. Efter att ha irrat runt en bra tag där stigen borde funnits så såg jag som tur var en reflexjacka skymta bort i fjärran. Jag var räddad! I min förvirring hade jag tydligen inte ens hört deras rop och de hade tydigen även försökt ringa till mig men till vilken nytta då mobilen låg i bilen och skägget vägrat svara.  Vi diskuterade över fikat och jag började väl inse att spår nog inte är något för mig så chansen att gå vilse är väldigt stor då föräldrarna tydligen tog någon form av ekonomivariant och valde bort den delen med lokalsinnet. Rapport kan kanske vara något, då behöver man ju inte lämna A-stationen utan det är den andra som får föra jobbet.

Efter fikat så var det dags att visa upp våra färdigheter och tyvärr eller tack och lov beroende på hur man ser det så skötte sig schnauzern fint. Inget benknäckartempo här inte, utan ett lugnt och fint tempo med bra drag i linan. ”J**la ögontjänare...” mumlade jag för mig själv.  Första och andra träpinnen hittades och förvandlades snabbt till tandpetare. Skägget var överlycklig och jag med, vi var inte vilse! Än...! Spåret fortsatte genom granar, under stock, över sten, upp och balanserandes på gärdsgård. ”Visst är jag en oerfaren spårläggare men jag lovar att jag inte la spåret där uppe.” förtydligade jag för instruktörerna. Studs ner på fel sida av gärdsgård. Över på rätt sida och trassel in i buskaget. Kvistar och barr flög. Över stenmuren ingen... Slutapporten hittades till slut och gick samma död till mötes som sina tidigare artfränder. Vi hade nått slutet av spåret, nu skulle vi bara hitta stigen snabbare än jag gjorde förra gången. Instruktören som begåvats med ett mycketbra lokalsinne hittade stigen mycket snabbare än den väg jag gått, tydligen hade jag inte varit så vilse som jag trott.

Efter en hård dag i spårskogen är det så skönt med en dusch men jag kan verkligen inte förstå hur man lyckas att få barr både i BH och trosor... När man har både underställ, byxor, tröja och väst på sig. Detta är för mig förtfarande ett mysterium. Efter duschen tyckte jag mig förtjänt av en powernap men ack vad jag bedrog mig sängen var upptagen av två skägg som ansåg sig mest värda av att vila, i den andra sängen låg min rumskamrat. Eftersom att jag inte ville riskera att bli anklagad för att ha antastat henne fick jag välja på att knöla ner mig i hundsängen eller att dela min säng med skäggen. Jag valde det sistnämnda och vek ihop mig mellan skäggen. Inte vidare bekvämt men ändå i min säng... eller rättare sagt våran säng. För att förtydliga innebörden av att det mest var en schnauzersäng hade Herr Skägg torkat av både matrester och vatten på lakan och täcke. Mysfaktorn steg avsevärt.

Dag tre talade mina gruppmedlemmar om för mig att ta med mobil och sätta på ljudet INNAN jag gick ut mitt spår. Förstår absolut inte vad det försökte antyda. Denna gång hittade jag stigen utan problem och snitslarna räckte gott och väl. Skägget visade även denna dag sin bästa sida i spåret och pinnarna slutade sina dagar som tandpetare.

Därefter avslutades läger och vi tömde vårat förråd och packade lätt in oss i bilarna. Att hitta vägen hem från blekinge var värre då våran vägvisare åkte hem tidigare och även om urinvånarna från både Skåne och Blekinge talade om att vägen var sååå lätt att hitta så lyckades min rumskamrat och jag missa rätt väg hem. Två personer utan minsta gnutta lokalsinne och utan GPS är som gjort för att tappa bort sig själva... Vi hittade till slut E6.an igen och hem. 

Nu laddar vi för fullt och längtar till nästa års läger!

Jakten på ”skogens guld...”

Diskuterade kantarellsök med en vän och hon berättade hur roligt och lärorikt det var för både hund och förare. Jag förklarade att mitt problem med svamp är att jag inte vet hur en kantarell och att jag p.g.a. det inte kan lära skägget kantarellsök. För den en enda svamparna jag vet hur den ser ut är flugsvamp och den ska man ju gärna undvika. Eller jo en svamp till kan jag och det är champinjon och de växer ju i konservburkar i affärerna... Dessutom finns de nog inte i vårt land då jag aldrig sett nått Champinjonburksträd eller buske.

Min vän förklarade att det fanns övningskantareller i mataffären och att jag skulle skynda mig dit och köp för det finns bara en kort tid till! ”Fråga i affären om du inte vet hur de ser ut, de brukar finnas jämte champisarna i frukt- och grönsaksdisken.” Övningskantareller tänkte jag för mig själv, trattkantareller och vanliga kantareller hade jag hört talas om men inte övningskantareller. Detta kändes något pinsamt så jag bytte snabbt samtalsämne.

Jag funderade ett tag innan jag bestämde mig för att trotsa mina okunskaper inom svamp och gick till affären för att hitta mina övningskantareller. Eftersom att jag inte visste vad jag letade efter så letade jag istället upp en vän som jobbade där och som till min stora fördel även är hundägare.

-          - ”Du vet jag tänkte börja med kantarellsök så jag behöver övningskantareller, var har ni det?”

-          - ”Ööö...? Övningskantareller? Går det inte bra med vanliga kantareller? Undrade min vän och såg något förvirrad ut.

Entusiastiskt pratade jag på om min blivande kantarellsökshund men kom fram till att det övningskantareller som jag skulle ha. För att detta hjälpmedel skulle man ha om man inte själv visste hur en kantarell såg ut och om man absolut ville lära hunden just kantarellsök. Jag fick en menande blick från min vän, som med en konstig min till slut fick fram ”Tanken var nog att du skulle öva på vanliga kantareller som vi har här men håll dig du ifrån kantarellsök och svampar, det är säkrast så...”  Sen vände hon och gick och jag hörde ett hysteriskt skratt från personalrummet. Jag följde hennes råd och la ner kantarellsökandet samma dag.

Nu mera handlar jag mest på de andra affärerna eller ha luva på mig eftersom att jag hos personalen är (ö)känd som hon med övningskantarellerna... 

Pojkvänstest

För ett tag sedan fick jag nått som kallades ”Äkta kärlekstest” i min mail. Där fick man tips om att stäng in sin partner och hund i bagageutrymmet i bilen och sedan öppna efter 2 timmar. Den som var gladast över att se en var vinnaren och den andra kunde man göra sig av med...  Detta borde ju vara ett bra test efter många år tillsammans och detta kommer garanterat att testas. Nu ska jag istället berätta hur jag hjälp att göra det ultimata pojkvänstestet på en dejt som erbjöd sig att vara med och träna hund...

Promenad-dejter med hund är något som i alla fall hos mig är väldigt trevlig och när ens dejt under promenaden snällt och vänligt, helt på egen hand, erbjuder sig att hjälpa till att träna hund får denne automatiskt pluspoäng. En framtidsdröm om att ha hittat en kanonpartner tillika mottagare i rapport växer fram, samt drömmen om prispall och gulmedalj. 

”Självklart” svarade jag men visste inte riktigt vad han skulle hjälpa till med då hundvanan inte var så stor. Att irra bort honom som spårläggare var inte aktuellt så det fick bli budföring. Jag förklarade hur momentet gick till vad som skulle hända och hur han skulle ta emot skägget och vilka kommandon och belöningar som skulle användas på skägget som fortfarande var hyfsat grön inom denna gren. 

Någonstans borde jag anat vad som skulle ske, för när jag kommenderade marsch, såg jag hur djävulshornen växa upp i pannan på schnauzern som laddar mot mottagaren. Dejten som intet ont anande som lite för sent kommenderar ”fot” får 30 kg schnauzer som bredsidar och armbågar honom rakt i familjelyckan... ”Där rök den nyttan utav honom” tänkte  jag och undrade om han skulle höra av sig om han någonsin repade sig ingen efter denna dejt a la misshandel av skäggapa. Han faller baklänges och jag ser framför mig hur dejten slutat på sjukhus med gips. Men på nått sätt lyckas han hålla sig ståendes och till slut får den stackars dejten som är är både chockad och pungkrossad ändå ur sig; ”Vvv...Varför gjorde hon sååå?”

Jag biter mig i läppen och får verkligen anstränga mig för att inte bryta ihop i ett hysteriskt skrattanfall...  ”Förlåt” hojtar jag tillslut...” Jag glömde säga... du måste stå stabilt annars ser hon dig som en bowlingkägla... Sen glömde jag också säga  att suspenderar är ett bra hjälpmedel om man ska vara mottagare... för en riesen!” Jag biter mig ännu hårdare i läppen och går fram och klappar om honom och talar om att han gjorde ett bra jobb även om det inte riktigt blev som det var tänkt och att jag skulle bjuda på fika som plåster på såren. Efter det hör jag mig själv säga ”Vill du prova en gång till?”

Antingen var min dejt riktigt korkad eller bara väldigt sugen på fika för han gick med på att köra en gång till och eftersom att vi gick från att dejta till att bli ihop så får jag tacka skägget för att hon hjälpte matten att göra det ultimata pojkvänstestet...

Konsten att tvätta ett skägg

Vet inte om hon anade att något var i görningen när hon såg att badrummet tömdes på mattor och alla andra skadliga och lösa föremål eller om det var mattes böner till högre makter om att det skulle gå smärtfritt som gjorde att hon anade onåd. I vilket fall insåg hon att hon var inblandad i det som komma skulle och hon gjorde ett tapper försök att gömma sig bakom soffan.

Badrummet var tömt, handdukar, cyklop och snorkel framtaget - nu var det allt dags att tvätta skägget! Lockande med korv och till slut hot om indragna promenader men de hjälpte inte så det  var bara att ta spjärn med benen mot väggen och soffan och dra fram hunden. Lagen om kuperingsföbud kanske inte var så dum ändå...?! Förut har svansen bara använts till att riva ner saker men nu fanns det ett nytt användningsområde.

Kastade på halsbandet som ett lasso innan jag tappade taget och hunden for upp och ”somnande” i soffan och som försökte tala om att ”väck inte den schnauzer som sover”.  ”Tramsa inte nu” – sa jag och drog med mig en motsträvig lerhög. Vid första tröskel tog det stopp då hon hade nått att ta spjärn mot. Band fast kopplet i garderobs handtaget och gick runt hunden som fortfarande kämpade för livet för att inte passera tröskeln. Använde ett skohorn som hävsång för att få henne över första tröskeln. Heja, bara en kvar! Med hävstången i högsta hugg och lossning av förankringen så fortsatte vi mot nästa farthinder. Nu skulle det badas! Schnauzern ändrade taktik och talade om för mig att ”Tro inte att jag samarbetar bara för att jag följer med dig” och tog ett kliv över tröskeln och in i badrummet. Jag stängde och barrikaderade dörren ingen skulle nu komma in eller viktigast av allt ut.

Drar fram hunden som försökt gömma sig bakom toaletten, och lyft...”detta går bra” tänkte jag i mitt stilla sinne men ack vad fel jag hade skulle det sekunderna senare visa sig.  Lyft och i badkaret och ner... Öööö? ner! Nä då, benen ut åt alla håll, likt Gråben för att inte falla ner i en avgrund...  Hunden balanserar nu på badkarskanten. Efter många om och men och diverse hot om indragna promenader, spår och eventuellt en försäljningsannons så lyckades jag vika ihop benen på den i vanliga fall svarta hunden och få ner henne i badkaret. I samma stund vattnet kom på förvandlades hon till en rodeohäst och jag till dennas ryttare – snabbt som ögat hade jag hamnat i badkaret med en galen rodeoschnauzer mellan benen... Till slut lugnade hon sig och duschningen kunde påbörjas.  Vattnet färgades brunt av all jord, grus, sand och barr och se där, där kom en kvist flytandes. Var hade hon förvarat den?

Lät vattnet rinna när jag schamponerade och insåg att vattnet steg sakta men säkert i badkaret. Försöker gräva och se om det är kvisten som stoppar upp och då såg hon sin flyktchans! Upp i bortsidan av badkaret, river ner det enda jag glömt ta ut badrummet – en öppnad flaska med bubbelbad. Fångar schanuzern i språnget och får snabbt ner henne i badet igen. H***ete vad det skummar och vad hundschampot smakar illa. Rycker upp proppen som orakade stoppet. H***ete vad det skummar! Sköljer av skum och schampo från hunden. Torkar av och ser att hon njuter för fullt. Äntligen var det över, när hon kändes torr släpper jag ut henne och hon springer iväg likt kossor på grönbete och avslutar med ärevarv upp och göttar ner sig i soffan. Jag tackar de högre makterna - för att så här bra gick det inte förra gången!

 Nu återstår bara sanering av badrum och en välförtjänt dusch åt mig själv.

Tävlingsdebut

Idag gjorde vi det! Det gick över förväntan och jag avled inte även om det kändes så vid dragningen, under platsliggningen och under linförigheten! Kroppen var så tung att det kändes som den var av betong och jag undrade om det skulle gå att förflytta mig ens ett steg under linförigheten eller om jag skulle falla ihop orörlig och de skulle behöva en truck för att få bort betongsuggan från planen.

Jag föll inte ihop och jag kräktes inte heller på planen även om det precis innan kändes som att det skulle ske. Platsliggning är världens längsta moment insåg jag och fick byta ställning ett hundratals gånger för att inte svimma. Inte stirra på hunden - men inte heller kika på allt runt omkring för så blir hon nyfiken... Vart ska jag titta? Byta ställning för hundraelfte gången. "Återgå" - tack gode gud!
Tandvisningen gick galant - domaren blev inte upphånglad men hon försökte äta upp numervisningen (?) som låg på marken. Domaren skrattade och sa "äter hon upp den blir det inga nollor för nån idag". Synd att hon inte svalde den tänkte jag för då hade vi i alla fall kunnat få några poäng...

Startnummer två hade vi så efter platsen blev det uppvärmning... Rastning - hunden vägrar kissa! Panik, vad gör man? Promenerar fram och tillbaka, lite fotpositoner - belöning med den gula kongen. Hon är med! Vägrar fortfarande kissa. Bära eller brista... värsta som kan hända är att hon kissar på planen...
Så ropade de "Startnummer två"
"Nu dör jag" tänkte jag men per automatik kunde betongkroppen ändå röra sig och vi kom in och ställde upp oss.

I linförgheten var hon inte alls med men detta på grund av min nervositet. "Moment slut" var det bästa tävlingsledaren sa under det momentet. Jätteberöm till skägget - hon flyger, hoppar, studsar och skäller. NU släppte nervositeten och läggandet gick galant lika så inkallningen, domaren tyckte sig konstigt nog se att hon hoppade på mig. Inget jag själv reagerade på utan hade ett halleluja moment då hon inte hoppade på mig! Eller rättare sagt kraschade in i mig på grund av dåliga bromsar/ögonmått.
Steg på ställandet och reste sig när hon fått apporten.
Håller med om att hon hoppade på mig efter hoppet och är supernöjd med helhetsintrycket!


Platsliggning 9,5 - (bytte position)
Tandvisning 10

Linförighet 7 - tränger, slarvig halt, vid position
Läggande 9 - ngt långsamt
Inkallning 9 -hoppar på förare
(tur att han inte sett de träningstillfällen vi haft där vi hånglat)
Ställande 8,5 - steg efter kommando
Apportering 8 - ändrar ställning 
(ställde sig upp när hon greppade apporten)
Hopp över hinder 9 - hoppar på förare
Helhetsintryck 9

Sammanlagt 172 poäng och 2 placering

Tack till Kungälvs brukshundklubb!
Till Pias bed and breakfast och till Britt som agerade papparazzi och filmade och fotade det hela!

Röja testar

Eftersom att vi är produkttestare för ViRuBa så kommer här en fortsättning och betygsättning av
Kampbollen

Att hitta hållbara kamp/belönings leksaker är svårt, allt för ofta är kvaliteten inte allt för bra och det går sönder väldigt mycket leksaker. Vid testningsstunden så har bollarna enbart används som belöning och hon har därför bara fått tugga på bollarna kortare stunder (självbelöning), hon har även sprungit och hämta dem (jakt) och sedan lekt med mig (kamplek)

Vid första syn på bollen så ser den inte mycket ut för världen. Men efter träning och haft bollen som belöning är jag positivt överraskad. Snöret är sytt så att det går igenom bollen - vilket gör att den än så länge klarat lite tyffare tag utan att gå sönder. Det är även skönt att hålla i och gummibiten gör att det lättare att hålla emot om man har en hund med mycket tillkämpnade. Gummit är mjukt och tuggvänligt och har inte än fått några skavanker från tuggandet.

Däremot ska jag låta vara osagt om Röja eller de andra märkt av vaniljsmaken.

Kampbollen har vid flera tillfällen använts och den är fortfarande hel, det är inga tydliga tuggmärken eller skador på boll eller snöre. Den har även blivit testad av andra riesen och även schäfer och dobermann och håller fortfarande. Bollen är mycket uppskattad, troligtvis för att den är mjuk och tuggvänlig. En annan fördel med att bollen är mjuk är att om man är lika dålig på att kasta som jag är, så gör det inte så ont på hunden om man träffar den som om bollen vore helgjuten.

Därför ger jag Kampbollen betyg 5 skall av 5 möjliga!