antar jag att det är jag lider av för tillfället men det betyder absolut inte att vi inte gör någonting.
Vi har spårat och det går riktigt bra, spåret är nu lite för roligt så att hon inte riktigt hinner med att äta korven eller ens märka att det finns någon apport i spåret men vi arbetar vidare. Målet är ju att ha en hund som man slipper åka på mage efter och än så länge är tempot mycket behagligt.
En del lydnadsträning har gjorts och Röja börjar få en fin position framför och nu har vi även börjat med att få till själva fotpositionen. Jag inte hittat den där riktigt bra belöningen än men pipleksaken fungerar oftast mycket bra, men även boll i snöre är uppskattat. Det svåra är bara efteråt då Röja måste ta några ärevarv innan hon kan komma tillbaka, byta mot godis och fortsätta träna. Men ärevarven blir kortare och kortare för varje gång vi tränar men också för varje gång man belönar henne. Hon är positiv, framåt och rolig att träna med och man kan nästan se när ärtan faller på plats och hon förstår vad hon ska göra. Att träna för godis är inte lika roligt som för leksak och enbart med godis kan hon ofta kännas omotiverad.
Att lämna Röja ensam har varit ett problem men det börjar gå åt rätt håll och efter att ha pratat med uppfödarna så har jag nu fått lite nya idéer om hur jag ska gå till väga. För problemet är inte att hon har separationsångest utan snarare att hon är bortskämd och tycker att det är tråkigt att vara själv. För när man t.ex. lämnar henne i så börjar hon gnälla så fort man vänder ryggen åt henne och hon provar med olika sorters skall och gnäll för att man ska komma till henne. Att det inte är separationsångest är även tydligt på att hon inte blir låg, har svansen mellan benen eller att hon efter ett tag kan lägga sig ner och sova.
Ska försöka få slut på blogtorkan och bli bättre på att uppdater bloggen lite oftare. Nu laddar vi inför utställningen på söndag.
