Nyårsträning

Nöjt skägg efter dagens träning, hon fick några hjärnsläpp med skallmarkeringar på rutan, mottagaren i budföringen och på Trollet, men sedan gick det bra om man bortser från sökandet efter folk utanför manegen som inte fanns.
 Trollet är också trött efter att ha flugit ur bilen då skägget trasslat in sig i hennes koppel, något yr i bollen sökte hon av hela ridhuset och tyckte det var ett jättefräckt ställe tills skägget vrålade på henne "ur vägen!" och sedan sprang rakt över henne. Men hon gjorde två väldigt fina kullerbyttor ska tilläggas. Efter denna uppvisning så visade Trollungen alla var man ska stå i rutan för att få 10 poäng utan att ens veta vad hon gjorde.

Jul igen

Fördelen med den lilla vita kinesen är att hon till skillnad mot den svarta tyskan från Skåne a.k.a skägget har ett mycket lugnare tempo och självklart mindre storlek som gör att skadorna inte blir så stora. Detta hindrar dock inte henne från att vara lika busig och komma med konstiga idéer.

Julen är överstökad. Skägget lever och har inte ens fått lugnande trots detta så står granen kvar, kulorna är hela, belysningen är där den ska och tomten fick bara ett blött skägg och inga brutna lårbens halsar eller nacke. Sa jag att jag inte drogat skägget?

Däremot så har den lilla kinesdamen råkat ut för konstigheter. På julaftonskvällen satt vi alla i lugn och ro och småkikade på tv. När jag sedan slängde ett öga på granen så insåg jag att den lilla halmbocken hade rymt. Skägget låg på rygg på dynan och sov och föräldrarnas den gamla gårdvar försökte hypnotisera mig för att aldrig sluta klappa henne. Det fanns bara en skyldig, om nu inte någon tomtenisse hämtat den för att ha en egen nedbränning av julbocken.

Jag hävde mig över soffan för att se den lilla trollungen ligga och smaska på sitt nyslagna byte. "Fy, så där gör man inte" talade jag om med sträng röst. Skägget reagerade inte då hon inte är van vid de milda orden, gårdvaren krafsade mig på benet för att jag nu släppt fokus från henne och den lilla trollungen tittade på mig med frågande blick. Va, varför inte? suckade hon och gick iväg. Lillbocken fick ligga kvar för nu skulle jag vara beredd att "plocka" henne innan hon snodde den. Tiden gick... Slängde en blick på granen igen och insåg till min förvåning att nu var storbocken också borta. Halmbockar är tydligen rymningsbenägna tänkte jag och smög iväg för att finna vart den tagit vägen.... Under en pall i köket låg bocken och jämte den en chockad kines som inte hade en aaaaaning om hur den hade hamnat jämte henne....  Kom med här nu sa jag till henne och hon rusade in i vardagsrummet och in under granen för att rycka tomten i skägget...

När det sedan var dags för att gå och lägga sig tjoade fadern och undrade vem som försökte vara rolig genom att lägga lök i hans säng... Vi "barn" (25. 24 samt 21 år) nekade till allt och menade att man på jul ska vara snäll. Skägget fattade inget och gårdvaren snarkade högt på dörrmattan. Kinesen däremot satt i ett hörn, sneglade omkring sig och visslade oskyldigt. Ingen fara skedd då hon bara slitit av skalet och det inte fanns ett enda bitmärke på dem. Jag vet dock inte hur skönt det är att sova på lökskal.

Julhälsning

Trångt i sängen

Det märks tydligt att hundarna och jag blivit bortskämda med att sova i dubbelsäng. Nu ligger vi alla tre som packade sillar och knör i en 80 säng och ingen vill överge sin plats trots att ingen kan röra sig eller ens tycker det är särskilt bekvämt. Filten på golvet vill ingen låtsas om. Tror det finns en stor risk att det blir jag som får ta den senare...

Längtar till min säng och de gör garanterat djuren oxå. Men sambon då, tänker ni säkert? Jo han får den plats som blir över när vi spritt ut oss.

TIllökning

Röja har fått en lillasyster och hon försöker verkligen lära henne allt hon kan... Efter två veckor fick Trollet till ett äkta riesenrus.

I äkta riesenstil rusade hon fram i glädje över att hittat sin husse i skogen. Fort gick det ner till matten för att i all iver tala om att HON hittade honom själv och att han hade leverpastej. Hon var såå fräck att hon tog flera ärevarv till en jublande och tjoande matte. Glädjen sprudlade i den lilla hunden, ner till matten, fort ner för backen. Ett skutt a la' riesen och hon landar i benet på matten som fortsätter jubla för att belöna hunden samt sjöng halleluja för att den lilla räkan bara väger 4 kg. Hon fortsatte springa runt matten och fort, fort, fort upp till hussen för att vråla; - HON SLOG MIG!!! Tydligen hade skägget inte berättat tjusningen med att dundra in i matten, eller så har de helt enkelt olika smärtgräns. Trollet uppskattar inte begreppet "Love hurts"

Man blir trött av att tro att man är en riesen...

Sjöodjur

Årets nederbörd har påverkat oss alla mer eller mindre, skägget försöker odla gälar och simhud.

"Graviditet"

Röja är gravid, eller i vilket fall hävdar hon det nu efter senaste löpet. Trots att hon inte haft någon manlig besökare har hon lyckats bli "gravid" efter ännu ett löp. Jungfrubefruktning är tydligen inte omöjlig om man ska tro på Röja och vad hennes kropp hävdar. Hon har flera graviditets craving och hon studerar varje sak man äter noggrant och talar tydligt om att det där är bättre för mig och mina valpar än för dig din tjockis! Tänk du mer på vikten så tar jag hand om maten till mig och valparna. Hundmat passar inte men hundgodis i alla dess former är som en skänk från ovan.

 Att få med henne ut är inte heller det lättaste. Jag ber snällt och vänligt om att vi ska ta en promenad och bemöts med en blick som får nackhåren att resa sig och man inser att detta var precis fel tidpunkt att fråga på (igen). Till svar får man en uppläxning som heter duga. "Inte kan du väl kräva det av en gravid kvinna?!" vrålar hon och ser gråtmild ut. Humör och hormonrubbningar är en mycket dålig kombination. "Men... men jag har godis" försöker jag. "Ja, men då är det ju inga problem. Varför sa du inte det med en gång?" säger Röja och hoppas glatt ner för sängen och rusar ut i hallen.

 Igår fick jag den goda iden att försöka träna lydnad med den "höggravida". Lyckat värre, totalt hjärnbefriad och hormonstint. Lydnaden lades ner och det fick bli en budföring istället. Där behöver hon inte tänka så mycket. Hon hälsar på mottagaren och vi går vår sträcka bort. Sätter upp henne och "marsch"... Hon rusar iväg... Yes, äntligen nått som lyckas. Men så vänder hon och sticker in i skogen... Ropar tillbaka henne och hon ser mycket förundrad ut och förstår inte vad hon gjort för fel. "Jag? Nä, knappast. Nu inbillar du dig saker. Usch vad du är tokig matte." Riktar upp henne och "march". Rakt fram, bra tempo. Gött, nu gick det... åt h-vete igen. Röja sätter sig fot med störningsdomaren men hon inser snart att det var fel och springer upp i jämnhöjd med mottagaren och sätter sig två meter jämte den och ropar "Jag är framme nu...!"

 Note to myself 
Träna inte "gravida" skägg