Kickbikeäventyr

Efter att nätt och jämt överlevde första cykelturen med skäggiga damen vet jag inte riktigt hur det gick till när kickbiken hamnade i vårt hem. Snabbt kan jag konstatera att jag inte kan ha varit vid mina sinnens fulla bruk, att jag är väldigt lättlurad eller så saknar jag spänning i livet och tyckte att  fallhöjden inte verkade lika illa som på en vanlig cykel men hur som helst så helt plötsligt stod den där i förrådet. Så vackert rödglänsande måste den  lockat mig, så vacker men ändå så fullkomligt livsfarlig i händerna... eller jag menar i tassarna... nä jag menar ju bakom en skäggig gocart.

Att ha skägget framför känns ju något säkrare än bunden i sprigern jämte. För sidoförflyttningar med cykel är nämligen för den som inte vet om det, om inte en omöjlighet så är det i alla fall väldigt smärtsamt för den som sitter på.

Kickbike däremot, när skägget rusar iväg är ju min enda uppgift att hålla balansen. Så simpel, en bagatell liksom, trodde jag.

Dessutom, hade jag läst varningstexten på sparkcykel hade jag kanske varit mer försiktig eller om jag varit ännu förnuftigare hade den ju aldrig hamnat i min närvaro men i vilket fall, hade jag läst varningstexten på biken hade jag troligtvis planerat vägen bättre. Vad stod det då? Jo att man ska bara åka på släta vägar och offroad-körning kan orsaka skador på föraren. Det står dock inget om vad som kan hända om man dessutom binder fast ett skägg framför.

Lyckligt ovetande om riskerna tog jag med cykel, skägg, sele och expanderlina upp i motionsspåret. 

Jag misstänker start att skäggiga damen anade att något spännande var i görningen och hon stod som på glödande kol och studsade upp och ner samtidigt som jag tråcklade in henne i selen som påminde om ett trassligt spindelnät för att inse att selen satt upp och ner. Gör om och gör rätt. Upp och ner, upp och tjong så skallade skägget sin matte så hon såg stjärnor innan vi ens startat. 

När världen slutat snurra och selen satt som den skulle kopplade jag på linan mellan hund och cykel. Knäppte hjälmen och ställde mig på biken. Bad en stilla bön att jag skulle överleva och att min försäkring täckte eventuella helkroppsfrakturer. Skägget studsade fortfarande på kolen och jag försökte med telepati få mina vänner eller sambo att ringa och avbryta denna självmordsaktion. Telepati är inte min starkaste sida, alternativt har jag inga vänner eller så önskar min sambo få ett fett arv. Tji fick han! 

Jaaahh! vrålade jag och resan på biken var i gång. Fort gick det, stenar och grus for for omkring oss, jag vet inte om det var grus eller en fluga jag svalde så jag lärde mig snabbt att ha munnen stängd. Visir ska  nu införskaffas till hjälmen. 

Att styra ett skenande ånglok går annat än på räls.

Tips från coachen, kontrollera att ditt skägget kan höger och vänster innan du lägger ditt liv i dess tassar och ska svischa fram i hundra blås bakom det.

Premiärturen erbjöd fler snabba överraskningar än den värsta bergochdalbana och flera gånger trodde jag döden åkte med bakom och jag försökte flera gånger sälja både skägg och blivande skrothög som en gång varit en kickbike. 

När skägget väl börjat lugna ner sig och inte längre färdades i ljusets hastighet började jag kunna andas normalt igen efter 1,5 kilometers hyperventilering och ångestskrik.

När vägen ska göra en kraftig sväng till höger, hoppar där upp ett rådjur och försvinner in i skogen framför oss. På skäggiga damen växer de små röda hornen ut i pannan och jag ser framför mig hur skägget, bike och matte försvinner in i geografin för att jaga rådjur. Jag försöker en än gång med hjälp av telepati förklara platsen för mitt dödsfall och bjuder in till min begravning för mina nära och kära samtidigt som jag vrålar; HÅLL HÖGER! HÅLL HÖGER ANNARS KLIPPER JAG AV DIG SKÄGGET!!!

På de röda hornen blänker tiaran till och skägget håller höger och matten kan återigen andas normalt. Tills hon märker att vägvalen var till det sämre och skägg och matte fortsätter framåt men inte biken som är lite för lågt gående för att ta sig över stock och sten. Likt en proffscrossförare lyckades jag på något sätt ändå få med mig biken i luften och klarar mig utan att falla. Då ser jag istället rådjuren komma tillbaka med stora blängande ögon för att se vad den verkligen så. Jo, det var ett svart skägg följt av en rödglimrande cykel med en vrålande tjockis på! Vi kom till slut hem. Skägget trött av allt springande. Jag hes och total skräckslagen fast samtidigt med en sån adrenalinkick som inte går att beskriva. Jag överlevde två rådjursmöten med en jaktgalen skäggig dam. Draget är tydligen roligare än att jaga. Denna gång var det så i alla fall. 

Semestertripp till Smögen

I måndags tog vi en tripp till Smögen. Väldigt trevligt att klättra på klipporna och njuta av utsikten.

KM - MÄSTARE

Klubbmästare i spår.
Uppdatering kommer!

Panik!

Frysen är full och det kommer snart 10 kilo kalkonnackar!
Jag behöver antingen fler hundar eller en större frysbox för sluta handla det klarar jag inte av.

Sammanfattning 2013

Trollet fick stanna hos sina ägare efter mycket strul då de ansåg att jag inte kunde ta hand om henne samt att jag var obekväm och ifrågasättande. Har dock fått bekräftat från andra Kinesuppfödare att jag inte har fel angående mina tankar om avel på defekta djur trots att det inte sägs vara ärftligt trots att flera i kullarna haft samma problem.
19 september la ägarna ut  att Trollet var till salu med bibehållen avelsrätt. Därefter har jag inte hört/sett någonting. Vet därför inte var hon finns. På deras hemsidan står ingenting.
Turen kring trollet finns att läsa här

Röja
Blev uppflyttade till Lägre Spår och plockat LP1.
Därefter lades all träning ner då Röja uppvisade stora stressproblem i samband med träning samt att hon slickade stora pölar i sin bädd på nätterna..Innan jag såg mönstret med slickandet trodde jag det berodde på att hon var understimulerad. Hon körde henne hårdare för att trötta ut henne. Hon tuggade på mig i frustration vid peppning som hon tidigare svarta bra på samt att hon slickade stora pölar varje gång vi tränat. För den som vill läsa mer finns det här: träningsuppehåll 

Foderbyte hjälpte inte mot den klåda hon uppvisade så då bestämde jag mig för att börja göra egen hundmat. Kollade runt på internet för att se att BARF (Biologiskt Anpassad Rå Förd) var det som det skulle bli. Som utfyllnad får Röja en blandning av ris, morötter och vitkål för att känna mer mättnadskänsla. För mer hundmatsbilder klicka här

Portionsförpackad risblandning som sedan stopps in i frysen

 Röja mår nu mycket bättre och visar inga tecken på stress, magkatarr eller klåda beroende på  fodret. Vid de tillfällen vi tränat själva har hon gått väldigt bra och kunnat belönas med bollen utan att gå i taket. Vid överlämnande av bollen har hon accepterat att det krävs en motprestation för att få tillbaka bollen och hon har kunnat koncentrera sig bra.

För att släppa kraven på lydnad så har jag råkat köpa en kickbike, vilket Röja tyckte var gör kul att få rusa fram i skogen med matte på släptåg. Vi har dragit lite kedjor vilket hon egentligen inte förstod vitsen med men som hon accepterade.

Året 2014 då? Har jag några tankar om hundåret 2014?
* Rasmontern My Dog
* Påsklägret RiS
* Riesenlägret, Kopparbo
* Starta LK 2 och förhoppningsvis kunna plocka LP2 om Röja håller.
* Rallylydnads kurs TBHK

Vi börjar där så får vi se vad som händer.

God Jul & Gott Nytt År!

Träningsuppehåll

När jag köpte riesen visste jag vad jag ville, träna och tävla var målet.

Och med detta som mål har jag flera gånger i veckan träffat mina träningskompisar och tränat, även på promenader och hemma. De flesta läger har vi varit på och varje gång kommit hem med massa inspiration och energi att fortsätta träna.

Röja har från ca.1 års ålder periodvis varit väldigt flåsig och jag frågade en veterinär om detta i samband med besök och fick till svart att det finns många kurser man kan gå. Läser man mellan raderna menade han att hon var understimulerad. Jag fick självklart jättedåligt samvete och ökade på träning, både fysisk och mental. Efter det fick hon istället problem med klåda. Foderbytena avlöste varandra och hittade till slut ett hypoallergic-foder som hjälpte.

Efter ett tag började jag istället hitta blöta pölar i henne säng på morgonen. Detta beteende har kommit och gått under perioder det senaste året. Vaknar jag på natten av att hon slicka så är det oftast på framtassarna eller på sängen runt tassarna och säger man till henne så slutar hon. Jag har tänkt mig att det varit någon typ av tics men inte varit hundra säker på det. Ju mer tics hon har uppvisat desto mer och hårdare har jag tränat då jag varit säker på att hon varit understimulerad. Jag har känt mig som världens sämsta ägare som köper en aktiv brukshund men inte klarar av att aktivera henne. De dagar vi inte har tränat hat hon varit riktigt jobbig med att flåsa, flänga i kopplet på promenaderna, snurrat runt och gjort allt för att få min uppmärksamhet och få träna. Magen rasade periodvis och allt utom maten förbjöds att äta.

På träningarna visade hon mer och mer frustration, trängningarna blev värre och stressnivån steg lavinartat. Tidigare peppningar i form av en duns i sidan gjorde att hon spårade ur totalt och hon blev riktigt förbannad på mig och visade sin ilska genom att skälla ut mig, till sist blev det så illa att hon var uppe och tuggade på min arm. Stressnivån berodde garanterat på att bollen hade blivit för häftig. Bort med bollen och bara belöna med godis. Veterinär tid bokades för att kolla vad det förändra beteendet berodde på, diagnosen blev en djup öroninflammation och örondroppar fyra gånger om dagen i 10 dagar.

Under riesenlägret körde vi lydnad och hon var lugn och hade en bra attityd under träningen, hon slickade inte en enda natt. Det kändes jätteskönt att äntligen ha tröttat ut henne och att hon inte längre var understimulerad. Känslan vände dock redan första natten hemma då hon slickade två pölar. Hur sjutton kunde hon redan vara understimulerad?

Jag slet mitt hår och pratade med min pappa som sa något som jag inte alls trodde på egentligen; ”Du tror inte att det är så att det är för mycket för henne då?”

Överstimulerad? Phu, knappast! Jag är långt ifrån lika aktiv som alla andra vänner med sina hundar. Den dumma tanken sköts bort men efter att par dagar började jag återigen fundera på om det kanske var sant. Jag hade under lägret pratat med Pia, som har en kullsyster till Röja, som berättat om de positiva effekterna hon haft på Rut efter ett träningsuppehåll. Det var kanske inte så dumt ändå men hur skulle det fungera, med tanke på att hon klättrar på väggarna de dagar hon inte får träna?

Jag läste på mycket om vad slickandet kunde bero på och frågade många vänner och fick väldigt olika svar, det kunde vara allt från just tics till allergi, mage och tänder. Bestämde mig för att börja laga egen mat då magen varit ett ständigt återkommande problem. Då hon väldigt ofta fått diarré på läger osv. En ny veterinär tid bokades för att diskutera slickandet, resultatet löd; Magkatarr med restrektionerna medicinering och mild mat i små portioner flera gånger om dagen. Jag valde dock att dröja lite med medicinuppstarten för att se om maten hjälpte och ja, att laga egen mat till henne lugnade magen massor. Dessutom så tog vi träningsuppehåll efter lägret vilket resulterade i en jättelugn och harmonisk Röja, hon är mindre stressad och har inte samma förväntningar på att hon måste få träna. Hon har fått åka med upp till klubben och fått ligga i bilen för att sedan bara leta lite godis och sedan få åka hem. Att åka med ut och sitta på ett fik med matte och hennes vänner är nu inte längre en risk att caféet vandaliseras utan hon är lugn och sansad.

I skrivande stund, efter en månad, provade jag att ta med henne ut på en gräsplan för att bara leka helt kravlöst och vilket resultat! Ett lyhört skägg som bjöd upp till lek med bollen utan att ta ärevarv. Nu fortsätter vilan och lagandet av egen hundmat. Kraven på mig själv om att tävla har lagts på is då vi måste hitta en bra balans mellan vila, promenader och träning som gör att hon inte stressar upp sig. I min vilja att komma ut på tävlingsbanorna har jag istället missat det viktigaste av allt ATT VILA. Nu tränar vi istället på att jag kan ta på mig träningsvästen utan att det måste bli träning samt att äta på en filt, då BARF (Biologiskt Anpassad Rå Föda, eller Biologically Appropriate Raw Food) Består av en hel del råaben och jag inte vill ha dessa ätna i sängen eller i soffan.

Så med denna historia vill jag säga VÅGA TA TRÄNINGSUPPEHÅLL, det gör gott både för hunden och en själv. Mina krav och rädsla för en understimulerad hund gjorde istället att jag pressade henne för hårt och hon istället blev helt slutkörd, men eftersom att hon gör allt för att tillfredställa min vilja så kämpade hon på. Vilket i sin tur orsakade stressen hos hennes som till slut blev till magkatarr.