Fyra månader...

sedan Pondus fick somna in.

Fyra månader av saknad och tankar som skänkts till honom varje dag.

Saknar hans livsglädje, vilja att arbeta och humor.

Minns alla positiva och roliga saker vi varit med om.

Hur mycket han har lärt mig och hur mysig min klumpeduns var.

Men samtidigt blir jag också väldigt ledsen över de dumma saker han hade för sig.

Värst av allt är ändå minnesbilden från avlivningen då han börjar morra efter att han kräktes...

Fan vad ont det gör... Så hade han ju aldrig gjort innan...

Men jag försöker glömma den bilden, sudda ut den... förtränga.

Jag vill ha de positiva bilderna kvar.

Från den fyrhjulsdrivna riesenräcern med humor, full av livsglädje och kärlek

Tänk att det kunde bli så fel, du ville inget illa...

Du var mattes lilla jävel, men så roligt vi hade.

Nästa gång vi ses fixar vi det där certprovet!