Jag blir galen

allt är ett enda stort känslomässigt kaos!
När jag läser om hur jobbigt det varit med Pondus rinner tårarna inte utan de sprutar så jag kan inte se någonting.
Jag såg på en dokumentärfilm om hur hundar hjälpt människor i många år - då rann tårarna också...

Frågan är om jag verkligen vill ha en ny hund utan jag vill nog egentligen ha tillbaka den snälla Pondus som en gång fanns...

Jag ska nog inte ha hund på ett tag... Det tar nog tid att bearbeta detta...