Kapad blogg - Jackie

Som pensionär har man vissa förmåner, man får bl.a. höra lite dåligt, göra som man vill, skälla på saker för att man ser lite dåligt, stanna och lukta hur mycket man vill, förutsatt att matten inte är med på promenaden, hon visar verkligen ingen respekt för de gamla i samhället.

Matten är däremot bra på andra saker som att glömma min mat på diskbänken. Så det är väl inte konstigt att man på äldre dar' blir förvirrad och äter maten som står på den andra bänken, det kan ju vara så att hon glömt min mat där... Oftast är det katternas mat men om hon nu har alzheimers light, så vad har jag då, eftersom att man blir som man umgås?

Att leva som pensionär är mycket skönt men stundvis lite långtråkigt då matten anser att jag är för gammal och sliten för att köra agility. Eftersom att hon nu anser att jag är gammal har detta medfört dålig hörsel, eller selektiv hörsel är kanske ett mer korrekt ord. Den dåliga hörseln visar sig oftast då matten får för sig att gå upp mitt i natten för att promenera eller då hon får för sig att det är dags för kloklippning eller frisering.

För några veckor sedan kom matten hem med en liten svart sak. Matten var så glad i den lilla saken att även jag drogs med i lyckan. Så är det inte längre, eller delvis iallafall. Matten är lika förtjust, jag är inte lika imponerad längre. Helt plötsligt har jag blivit nybliven förälder eller om jag bara har blivit storasyster vet jag inte, de andra alternativen är ofrivillig stödförälder och/eller idol. Det jag däremot vet är att matten inte längre tar sitt ansvar! Det är jag som måste sova jämte henne, jag som måste kånka runt på saken under promenaderna och jag som måste leka med henne. Vart tog mitt pensionärsliv vägen?

Fast å andra sidan så är hon lite rolig ibland, märk väl IBLAND t.ex. när hon kommer och vill leka och sedan vill bli jagad eller när hon får igång katterna. Hon är dessutom inte så smart, vilket är till min fördel. För vill jag ha hennes ben eller leksak så lådsas jag bara att min grej är mycket roligare, hon släpper då sin grej och vips så blir båda mina! Trots att hon inte är så smart har jag lärt henne hur man har dragkamp och hur man ska låta under tiden. Jag blir faktiskt lite stolt... Lite! Har jag tur kanske att det kan bli hund av den lilla svarta saken till slut...

Nu ska jag fortsätta med att hålla mig undan matten för att slippa bli borstad...