Tävlingshelg

I lördags så gjorde Röja och jag gjort våran hittills bästa tävling. Jag är så nöjd då jag inte var nämnvärt nervös och kunde utan problem både gå och andas normalt. Uppvärmningen gick därför som en dans. På lottdragningen lyckades jag få startnummer 1 och jag trodde att jag skulle kissa på mig av nervositet, men det lugnade snabbt ner sig igen. Första momentet tandvisning är svårt om man är en glad skit och betyget blev en 8. Platsliggningen var en nära döden upplevelse då startnummer 3, började nosa och reste sig. Nr 2 pep konstant och gick till slut upp. Jag bad en stilla bön om att skägget skulle ligga kvar. Gudarna och skägget hörde mig men inte domaren så vi fick en 10 i betyg. Skägget var taggat och jag kände att någon uppvärmning behövdes inte så vi körde på linförigheten med en gång. Härlig attityd och fin kontakt periodvis, nerdrag för gnäll och nosande. Linförigheten är vår akilleshäl just nu men idag skötte jag mig och gick bra, avslappnat och ned avslappnade armar utan att ticksa för mycket.

Vid läggande och ställande under gång har jag svårigheter att kommendera och gå samtidigt så när talet ska ta vis saktar kroppen ner. Jäkla motoriska problem!

Inkallningen fick vi 10.a på trots att hon använde mig som krockkudde.  Apporteringen 10.a.
Så kom hopp över hinder och fråga mig inte vad som skedde där, om det var någon släng av tillfällig blindhet, att luggen låg i ögonen eller tillfällig sinnesrubbning men skägget springer jämte! När hände det sist liksom, har ju typ aldrig hänt! Om man bortser från det oreanga hoppet i Mariestad som ställde till det i hjärnkontoret på skägget för två år sedan.

Men jag är så nöjd med tävlingen, bra attityd hos skägget. Jag skötte mig och var inte nervös.

Poängen då? Jo, 151,5 = 2.pris. I konkurrensen blev det en 3.dje plats och en fin brons buckla fick vi med oss hem.


På söndagen åkte vi till Kungälv för att starta appellspår. Även då var jag lugn och inte nervös om man bortser från att magen levde sitt eget liv. Drog startnummer 5 och insåg att vi var näst sist, jaja inte mycket att göra åt saken. Pia med syster Rut fanns med mig som coach under dagen vilket var ett jättebra stöd.

Nerverna var på rätt plats tills jag skulle gå fram till spåret, då blev benen som bly och bröstkorgen tung. Nu skulle jag svimma på vägen ut till spåret. Stannade och andades några gånger på vägen och tävlingsledaren pratade lugnande med mig. Gick fram till spåret och satte på linan... "Spår" Fort iväg gick det för skägget och jag vågade inte hålla emot i linan för då hade det osat bränt trots handskarna. Vi gick lång, och jag var bomsäker på att vi missade apporten tills skägget kom skuttandes med den i munnen. Belöning med kattmat och skägget bar gör nöjd med sin insats. Lugnt och fint tog vi det och sedan iväg igen. Nu gick det mer behagligt. Hon tog vinkeln fint, vi gick och gick och gick. Ännu en gång var jag säker på att hade vi missat apporten men så stannade hon upp och började nosa runt på en plats. "Jävla hund som letar sork" tänkte jag men behöll smajlet för att finta domarna.  Konstigt nog kom hon inte med en sork i munnen utan PINNE NUMER TVÅ!!! Belöning med kattmat igen.
Wow, tänkte jag - detta går ju bra.

Vidare i spåret, gick och gick och gick. Nu var vi fel! Skägget började vinda in i dungen och jag var säker på att nu skulle det komma rådjur! Ja, ja bara att följa med och lita på skägget. Skägget vinklade och jag med, så fick hon grepp om spåret och farten ökade igen. Nu, var vi rätt! Om det inte var rådjursspår förstås... Katastroftankarna avlöste varandra fram tills skägget kom studsande med slutapporten i munnen.
Ett glädjetjut från matten som bytte pinnen mot boll medans skägget förnöjt njöt av sin prestation. Vi tog oss runt! Av sex startande var vi nu bara tre kvar.

Efter spåret blev det en lång väntan innan lydnaden då det även var två rapport hundar och en sök hund som skulle prova sina kunskaper i skogen.Ännu en gång var nerverna på rätt plats och jag kunde till och med äta lunch. Allt var lugnt fram tills de berättade vilken tid vi skulle återses. Jag satte mig i bagaget med skägget för att samla tankarna och sedan gick vi och värmde upp för att sedan med bestämda steg gå in på planen. Skägget var samlat och jag lyckades få bort den värsta nervositeten. Hon gick riktigt bra och höll kontakten riktigt fint och framförallt inget nosande. Mattens prestation var dock sämre då hon ticksade med armarna som vanligt men man kan inte lyckas jämt. Betyget blev 7-8.

Avstod framförgående. Platsläggande funkade inte riktigt då jag var noga med att inte stanna upp vid kommendering vilket resulterade i att hon inte la sig.

Inkallning 10 trots att jag användes som krockkudde. Vid apporteringen  hade skägget glömt hur man bär en apport och hon tog den i ena klossen istället men skötte sig riktigt fint ändå. Vid hoppet var jag lite orolig att blindheten skulle slå till igen men den oron var onödig då hon hoppade riktigt fint och satte sig på ett bra avstånd för att kunna hoppa tillbaka utan problem.

Budföringen var inga problem och hon sprang med säkra steg mot mottagaren, satte sig fint och sprang sedan tillbaka med glädje tillbaka till mig

Platsliggningen var helt okej, något orolig och pep. Ena domaren hörde detta och inte den andra.

Poängen blev 262,5, 2.dra placering och UPPFLYTTADE!