Stormig debut

Kvart över fem rullade jag livlös ur sängen och kastade väckarklockan i väggen.Undrade hur f*n man kunde komma på idéen att ta en biltur på närmare två timmar för att få spåra och sedan köra lite lydnad.  På med kläder och försök att pilla i sig lite frukost vid datorn, samtidigt som schnauzern studsade jämfota jämte mig i hopp om att kunna få liket att tappa sin macka.

Husse kom till slut upp ur sängen och drog sig sakta ut och somnade snabbt i bilen. Stormen Berit drog fram och det regnade och blåste. Med andra ord en underbar dag att debutera i appellspår. Räknade med att jag skulle åka fel så vi hade gott om tid, och efter en felåkning på några mil så kom vi tillslut fram och hittade klubbstugan. Ibland så känner jag mig själv för väl. Under dragningen av startordningen trodde jag att jag skulle spy men lyckades att låta bli och så småning om rullade vi i karavan ut mot spårmarkerna.

Jag blev tilldelad min plätt att lägga spåret på. Klart och tydligt var spåret uppmärkt med flaggor för start, vinklar och slut. Tävlingsledaren påpekade vikten av att gå mot rätt flaggor och pekade klart och tydligt vilken flagga det skulle tas sikte mot. Detta för att folk tagit fel flaggor. Jag nickade och talade om att det vore typiskt mig att göra ett sådant misstag. Detta skulle bli lätt som en plätt, vit/röd flagga som start, vita vid vinklar och röd som avslut. Stampade upp starten och gick rakt mot den vita flaggan, lade apporten halvvägs, fortsatte gå, plockade upp flaggan och gjorde vinkeln. Gick vidare, lade apport, gjorde en vinkel, plockade flaggan och vidare mot slutet. Flaggan såg dock inte lika röd ut därifrån, konstigt, men det fanns ju ingen annan synlig flagga så det var bara att gå. Lade slutapporten och gick för att plocka flaggan. Hmm... här var det upptrampat... Och självklart hade jag lyckats komma tillbaka till startpunkten.

F*n vad pinsamt. ”Vad var det jag sa, typiskt mig?!” sa jag till tävlingsledaren som muttrade och såg irriterad ut och tilldelade mig ny mark. En stubbåker med hjulspår efter traktor som kört fram och tillbaka på den vattensjuka åkern. Fick här ut ett riktigt spår, med start, två vinklar och ett slut. Sen återstod väntan tillsammans med de andra tävlande och stormen Berit.

Berit gjorde väntan olidlig genom sitt ihärdiga blåsande och jag tror att hennes plan var att sabotera allt. Föreberedde mig på att linan skulle trassla och  lade ut den i god tid. Inget trassel. Äntligen något som gick rätt. På med selen och schnauzern bogserade mig fram till starten. Fick efter många om och men lagt henne, kopplat på linan och kommenderat ”spår”. Ut gick det, 10 meter och jag kunde äntligen följa med. Efter två steg tog det stopp då skägget hittade små svarta harkarameller i spåret och jag fick hotat igång hennen på spåret igen. Vinden dansade runt oss och det duggregnade nu bara men det blåste desto mer. Schanuzern hade inte jättehög fart framåt utan jag fick mer kämpa emot vinden och försöka sänka farten för att inte blåsa förbi skägget. En kastande sidvind och skägget tappade spåret. Hon arbetade sig bra tillbaka och hittade första apporten. Fort fram, byta till den medhavda apporten som hon fick tugga på. Vår rutin; flisa sönder pinnen och sedan godis. (Kanske var för snabb att sätta henne på spåret igen då jag brukar vilja att hon ”skakar av sig” spåret innan vi går vidare men inte gjorde det denna gången.) När hon flisat klart och ätit körde vi vidare igen. Framåt men här gick något fel och vinkeln var som bortblåst eller så hade den drunknat i lervällingen. Med lera upp till knäna försökte schnauzern hitta tillbaka till spåret och jag kände att det var inte rättvist att ens försöka mer så vi bröt här. Jag var ändå nöjd med skäggets insats och hon hittade i alla fall första apporten trotts att Berit nog lagt mitt spår på villospår och nöjd med att jag kommit på en bra rutin vid apporterna. Tyvärr så var det väl delade meningar om rutinerna vid apporten och det enda domaren kunde säga om spåret var att jag sjabblade till det och drog ut på tiden vid apporten och att jag sabbade med att ge godis. Så där blev jag faktiskt riktigt ledsen och funderade på att skita i allt och åka hem. När man äntligen känner sig nöjd med något så är det ändå inte bra! Torkade tårarna och begav mig vidare mot lydnaden.  

Först började vi med budföring, skägget var måttligt road av gubben på planen som skulle vara vår mottagare. ”Ja, jag hej på dig” sa hon och letade efter mer karameller. Vi ställde upp och jag kopplade loss. ”Marsch” Fort iväg, rakt fram 20 meter och sedan kom hon på att det var dags att showa lite. Hon viker av rakt upp på altanen och upp till publiken för att kolla läget. Vilka som hejade på henne och vilka kändisar som var med. Det var bara husse som var känd sedan tidigare men han var ett kärt återseende och nu hade hon flera nya vänner. ”Vad gör jag nu?” var det enda jag tänkte. ”Du kan gå och hämta hunden” sa domaren och förvånad lämnar jag planen. Så en minnes lapp till mig själv är att ta med husse på träning men att INTE ha honom som mottagare. Fast mest troligt är att det var en kast vind som blåste upp henne i publiken.

Domarna och tävlingsledaren såg inte ut att ha allt för höga tankar om skägget och mig när vi äntrade planen. ”Skit sak samma, jag har betalat för denna träning. Så nu kör vi” tänkte jag och jag är inte besviken på resultatet;

Linförighet 7/8 – sakta sitt, trycker, snett sitt/ tänger, snett sitt

Framförgående 0/0 - avstår

Platsläggande 8/9 - saktar vid kommando/steg

Inkallning 10/10

Apportering 7/8 - Tugg

Hopp över hinder 0/0 – hoppar inte.

Platsliggning 0/0 – avstår

Jag valde att avstå platsen och det tackar jag min lyckliga stjärna för, då det blev partaj på planen när en av dem fick upp alla de andra på ett rejvparty. Avstod även framförgåendet då det inte är befäst och vid hoppet så hoppade hon inte. Kan berott på att hindret var målat i neonorange färg eller på nått annat.