30 november 2011

Kära uppfödare

Jag måste gjort ett felköp och man har väl ångerrätt fram tills de är 12 år, inte sant? Jag skulle därför om det är möjligt vilja upphäva köpet av den lilla svarta. Då jag ville ha en riesenschnauzer och inte något muterat vattenlevande rovdjur eller om det är så att hon bara har en alldeles för stor kärlek till vatten och dess rovdjur. Jag menar inte att jag ogillar vattenlevande djur. Utan jag tycker att de är väldigt fascinerade och jag stödjer henne i sina intressen, men hade hellre sett att hon valt att vara som den kloka delfinen Flipper eller som den söta späckhuggaren Willy och inte välja att vara den hemska Hajen. Min söta lilla flicka tycks dras mer och mer till den mörka sidan och jag är orolig över att det kan komma att bli ett problem.

Som som valp bestämde hon sig för att hon var en kamouflerad krokodil och lurpassade på sitt byte (d.v.s. katterna) bakom stolar och andra skydd som naturen erbjöd. Med mycket stor precision och helt ljudlöst smög hon sig på bytet. För att i precis rätt ögonblick hoppa på dem, tacklas och morra och de stackars katterna flydde för livet från den landlevande krokodilen. De var tvungna att bosätta sig på högre breddgrader så som köksbänkar, byråer och bord. Men största likheten med var hennes dödsrullningar, likt en krokodil snurrade hon runt för att slita sönder de större bytena (då kampleksaker, bollar i snöre, handskar och tuggben). Krokodiler gör tydligen göra detta för att de inte kan tugga men denna lilla krokodil är unik. Hon kan faktiskt tugga! Jag trodde att detta var något som skulle växa bort när hon blev äldre och ja, till viss del men nu badar hon i stället i alla dypölar hon hittar och därifrån attackera sina större byten (d.v.s. mig) och dra ner dem i leran eller i alla fall få det att se ut som att de varit där i.

Andra gånger tror hon sig vara en muterad landlevande piraya och hugger hejvilt efter bollen/godis och man får vara lycklig om man kommer hem med alla kroppsdelar efter träning och promenad. Är alla kroppsdelar med hem har man i stället stora blåmärken som vittnar om att det gått vilt till och man fått kämpa för att få behålla kroppsdelarna. Hon roar sig även med att sätta skräck i omgivningen (främst sin matte och husse) genom att ligga på lur och inväntar rätt tillfälle att attackera, samtidigt som hon nynnar på ledmotivet till filmen Hajen. Attackerna innebär att hon oftast kommer rusandes mot en och sedan tacklas eller så har hon en pinne med sig som hon smäller i knäveckan på en intet ont anande ägare eller förbipasserande.

Hon är en hejjare på att simma och gör detta med glädje, hon älskar att jaga vågor och ligger gärna och guppar med dem. Vid andra tillfällen så jagar hon änder och tror att hon ska komma ikapp dem och då inte som en retriever utan har som plan att fånga in dem levande eller prova dödsrullningarna i rätt miljö. Vattensorkar får det också hett om öronen när hon är i närheten annars ger hon sig ut på jakt på dess landlevande släktingar. Där står hon på lur, lokaliserar och med ett skutt rakt upp tar hon satts för att komma åt. Väl nere börjar hon hysteriskt gräva. Det flyger jord och grästorvor åt alla håll och man får akta sig för att inte få en dusch av geggan. ”Snart har jag dig” tycks hon tänka och kör ner hela huvudet i hålet och försöker nosa sig fram till sitt byte. Jord i nosen och hon nyser och frustar. (Hade det varit en tecknad film hade jorden kommit ut som rökmoln ur omkringliggande hål.) När hon tar upp huvudet för att andas så har hon jord och bös i hela ansiktet, skägget är brunt och i ögonbrynen sitter det gräs. Hon är smart den där bruden som försöker kamouflera sig för sorken! Hon försöker däremot inte dölja jordskalvet som blir i gångarna när hon frustar och fnyser rakt in i sorkens hus.

Kan det vara så att hon inte bara har en skruv lös utan att en hel skruvkartong saknas, så om ni kan se om ni hittar den vore jag mycket nöjd och slipper returera henne. För det blir inte lätt för er att sälja denna blandning av schnauzer, krokodil och piraya. Ett förslag vore väl att sälja henne till någon djurpark med exotiska djur, en samlare av exotiska djur eller till någon person som har lika stor kärlek till vatten och vattenlevande rovdjur. Annart så tänkte jag på att eftersom att hon gillar Hajen-filmena så kanske det kunde passa med någon entusiast till den typen av filmer som vill kunna skryta med att den har en hund som gillar Hajar och kan nynna ledmotivet till filmerna. Jag kan inte veta vilka eventuella konsekvenser blir för personen men kan erbjuda mig att skicka med en skylt där det står ”Varning för Haj-schnauzern”


/// En förvirrad rovdjursägare

PS. Fast ibland tror jag inte hon är något vattenlevande djur utan snarare en bergsget. Hon har en förkärlek till att hoppa på stenar och gärna gå balansgång på murar. Vintertid är hon mer snöhögarna än på backen. I våras hoppade hon dessutom rakt in i en mur för att hon försökte balansera på det som en gång varit en snöhög under vintern. Tror ni att det är då största skadan skett eller finns det risk att hjärncellerna blåst bort då vi varit ute i dåligt väder? D.S

27 november 2011

Stormig debut

Kvart över fem rullade jag livlös ur sängen och kastade väckarklockan i väggen.Undrade hur f*n man kunde komma på idéen att ta en biltur på närmare två timmar för att få spåra och sedan köra lite lydnad.  På med kläder och försök att pilla i sig lite frukost vid datorn, samtidigt som schnauzern studsade jämfota jämte mig i hopp om att kunna få liket att tappa sin macka.

Husse kom till slut upp ur sängen och drog sig sakta ut och somnade snabbt i bilen. Stormen Berit drog fram och det regnade och blåste. Med andra ord en underbar dag att debutera i appellspår. Räknade med att jag skulle åka fel så vi hade gott om tid, och efter en felåkning på några mil så kom vi tillslut fram och hittade klubbstugan. Ibland så känner jag mig själv för väl. Under dragningen av startordningen trodde jag att jag skulle spy men lyckades att låta bli och så småning om rullade vi i karavan ut mot spårmarkerna.

Jag blev tilldelad min plätt att lägga spåret på. Klart och tydligt var spåret uppmärkt med flaggor för start, vinklar och slut. Tävlingsledaren påpekade vikten av att gå mot rätt flaggor och pekade klart och tydligt vilken flagga det skulle tas sikte mot. Detta för att folk tagit fel flaggor. Jag nickade och talade om att det vore typiskt mig att göra ett sådant misstag. Detta skulle bli lätt som en plätt, vit/röd flagga som start, vita vid vinklar och röd som avslut. Stampade upp starten och gick rakt mot den vita flaggan, lade apporten halvvägs, fortsatte gå, plockade upp flaggan och gjorde vinkeln. Gick vidare, lade apport, gjorde en vinkel, plockade flaggan och vidare mot slutet. Flaggan såg dock inte lika röd ut därifrån, konstigt, men det fanns ju ingen annan synlig flagga så det var bara att gå. Lade slutapporten och gick för att plocka flaggan. Hmm... här var det upptrampat... Och självklart hade jag lyckats komma tillbaka till startpunkten.
F*n vad pinsamt. ”Vad var det jag sa, typiskt mig?!” sa jag till tävlingsledaren som muttrade och såg irriterad ut och tilldelade mig ny mark. En stubbåker med hjulspår efter traktor som kört fram och tillbaka på den vattensjuka åkern. Fick här ut ett riktigt spår, med start, två vinklar och ett slut. Sen återstod väntan tillsammans med de andra tävlande och stormen Berit.

Berit gjorde väntan olidlig genom sitt ihärdiga blåsande och jag tror att hennes plan var att sabotera allt. Föreberedde mig på att linan skulle trassla och  lade ut den i god tid. Inget trassel. Äntligen något som gick rätt. På med selen och schnauzern bogserade mig fram till starten. Fick efter många om och men lagt henne, kopplat på linan och kommenderat ”spår”. Ut gick det, 10 meter och jag kunde äntligen följa med. Efter två steg tog det stopp då skägget hittade små svarta harkarameller i spåret och jag fick hotat igång hennen på spåret igen. Vinden dansade runt oss och det duggregnade nu bara men det blåste desto mer. Schanuzern hade inte jättehög fart framåt utan jag fick mer kämpa emot vinden och försöka sänka farten för att inte blåsa förbi skägget. En kastande sidvind och skägget tappade spåret. Hon arbetade sig bra tillbaka och hittade första apporten. Fort fram, byta till den medhavda apporten som hon fick tugga på. Vår rutin; flisa sönder pinnen och sedan godis. (Kanske var för snabb att sätta henne på spåret igen då jag brukar vilja att hon ”skakar av sig” spåret innan vi går vidare men inte gjorde det denna gången.) När hon flisat klart och ätit körde vi vidare igen. Framåt men här gick något fel och vinkeln var som bortblåst eller så hade den drunknat i lervällingen. Med lera upp till knäna försökte schnauzern hitta tillbaka till spåret och jag kände att det var inte rättvist att ens försöka mer så vi bröt här. Jag var ändå nöjd med skäggets insats och hon hittade i alla fall första apporten trotts att Berit nog lagt mitt spår på villospår och nöjd med att jag kommit på en bra rutin vid apporterna. Tyvärr så var det väl delade meningar om rutinerna vid apporten och det enda domaren kunde säga om spåret var att jag sjabblade till det och drog ut på tiden vid apporten och att jag sabbade med att ge godis. Så där blev jag faktiskt riktigt ledsen och funderade på att skita i allt och åka hem. När man äntligen känner sig nöjd med något så är det ändå inte bra! Torkade tårarna och begav mig vidare mot lydnaden.  

Först började vi med budföring, skägget var måttligt road av gubben på planen som skulle vara vår mottagare. ”Ja, jag hej på dig” sa hon och letade efter mer karameller. Vi ställde upp och jag kopplade loss. ”Marsch” Fort iväg, rakt fram 20 meter och sedan kom hon på att det var dags att showa lite. Hon viker av rakt upp på altanen och upp till publiken för att kolla läget. Vilka som hejade på henne och vilka kändisar som var med. Det var bara husse som var känd sedan tidigare men han var ett kärt återseende och nu hade hon flera nya vänner. ”Vad gör jag nu?” var det enda jag tänkte. ”Du kan gå och hämta hunden” sa domaren och förvånad lämnar jag planen. Så en minnes lapp till mig själv är att ta med husse på träning men att INTE ha honom som mottagare. Fast mest troligt är att det var en kast vind som blåste upp henne i publiken.

Domarna och tävlingsledaren såg inte ut att ha allt för höga tankar om skägget och mig när vi äntrade planen. ”Skit sak samma, jag har betalat för denna träning. Så nu kör vi” tänkte jag och jag är inte besviken på resultatet;

Linförighet 7/8 – sakta sitt, trycker, snett sitt/ tänger, snett sitt
Framförgående 0/0 - avstår
Platsläggande 8/9 - saktar vid kommando/steg
Inkallning 10/10
Apportering 7/8 - Tugg
Hopp över hinder 0/0 – hoppar inte.
Platsliggning 0/0 – avstår

Jag valde att avstå platsen och det tackar jag min lyckliga stjärna för, då det blev partaj på planen när en av dem fick upp alla de andra på ett rejvparty. Avstod även framförgåendet då det inte är befäst och vid hoppet så hoppade hon inte. Kan berott på att hindret var målat i neonorange färg eller på nått annat.


21 november 2011

Ri(e)siga ordspråk

Riesenschnauzer är en unik ras, därför behöver de några alldeles egna ordspråk.
  • Bättre 10 bollar än ingen.
  • Har man riesen i sängen får man knô som fan.
  • Väck ej den riesen som sover.
  • Varför gå över leran när man kan gyttjebrottas?
  • Den som gräver en grop, kan hitta ben eller sork.
  • Riesen har galen ägare.
  • Den som tar, han har (och bäst är om man kan skylla på någon annan.)
  • Det som inte dödar ger i alla fall många blåmärken.

14 november 2011

2-årskalas

Röja firade sin födelsedag med pompa och ståt, kusin Dezzi var där och de hade hattar och tutor.



Matte fick efter mycket tjat också vara med och tuta lite. Tydligen är man inte så roligt längre utan mest pinsam...

Så klart bjöds det på tårta också. Tårtan är äkta och inte något fotomontage(!) Schnauzern klarade att sitta framför den utan att krascha i eller äta upp den.

13 november 2011

Önskelista

Röja fyller två år i morgon och hon håller på att tjata hål i huvudet på mig om vad hon önskar sig i födelsedagspresent... Därför lovade jag att hjälpa henne att skriva ner listan om hon slutade tjata. Hon har sina idéer om vad hon önskar sig, och det är väl bra. Bäst vore dock om de flesta inte handlade om mig, min inblandning eller att studentekonomin skulle bli ännu mer lidande av hennes idéer. Så låt se, vad var nu hennes önskningar...?

  • Bollkastnings kurs till matte så att jag lär mig kasta långt men helst åt det håll där skägget befinner sig.
  • Bollar som inte fastnar i träd om matte inte får en bollkastnings kurs.
  • En ny aktiveringsboll som inte fastnar under soffan eller sängen. Det är så jobbigt att hela tiden behöva gräva fram den eller be matte om hjälp för hon är tydligen sååå långsam och låter henne inte leka så länge som hon vill om matte måste plocka fram bollen hela tiden. Kan hon inte få en bättre boll så är högre möbler en bra present också.
  • En snabbare cykel som man slipper dra efter sig och en gladare matte som inte tjoar så fort det, enligt henne, går lite för fort eller fel
  • En friseringsutbildning till matte så att man slipper se ut som ett vivelmarsvin och hela tiden måste hålla på att fixa med luggen för att se det man ser.
  • Stora leksaker med mycket ludd. Dessa är roliga och hon uppfattade det även som att matte också älskar ludd . För att matte låter så roligt när hon springer runt och försöker samla in luddet som skägget lyckas få ur dem. För ett ögonblick erkände skäggapan att hon brukar sprider ut luddet över allt för att matte ska springa runt och knorra ännu mera. Mattes ljud är tydligen bättre än leksaker som piper!
  • Tysta grannar som inte stör hennes skönhetssömn eller väcker henne mitt i natten och då påverkar mattes humör.
  • Frolic som man inte får ont i magen av.
  • Mer frihet men eftersom matte anser att hon är för omogen för det så vill hon istället att mattes syn försämras så att hon kan utforska skogen och dess invånare lite mer...

4 november 2011

Ungdoms fasoner...?!


Schnauzern börjar bli tonåring och flörtar vilt med allt av det motsatta könet. Man skäms över att ha en slampa till skägg och blir ytterst generad över hennes dåliga smak när det gäller tilltänkta blivande fäder till sina skäggstubb. Hade hon hållit sig till andra skägg kunde jag acceptera flörtandet men när det nu är allt av det motsatta könet, två- samt fyrbenta,  med och utan skägg, då får man skämmas!

Den som kommenterar med "sådan ägare, sådan hund" kommer jag säga upp kontakten med!