Bajspåsar – ingen skitsak!

Min pojkvän frågade tidigt i vårat förhållande om jag hade några kläder som inte innehöll hundgodis eller bajspåsar. Jag funderade en lite stund och kom till slut fram till att;  "ja, det har jag, de utan fickor" och på något konstigt sätt så letar dessa svarta påsar sig in även i de kläder som inte är så kallade ”hundkläder”. Så när man står där och ska betala i kassan och letar småpengar i fickorna flyger det påsar och godis åt alla håll. Samtidigt som man får sortera bort godisarna från de lösa mynten och på ett diskret sätt blåsa borta godissmulor ut plånboken. Ibland kan det dock vara bra att vifta med påsarna lite sådär nonchalant, för att tyst förklara att man inte blivit rånad eller misshandlad eller ja på sätt och viss misshandlad men av sin hund på ett vänligt, eller ja i alla fall kärleksfullt... Skit sak samma, man kan lättare förklara de smutsiga kläderna när man panikartat sprigner in på affären för att köpa köttbullar till dagens träning eller vill bortförklara blåmärken på kroppen eller lerstänket i ansiktet efter träningen.

Är man inte särskilt van vid hundar är man inte heller medveten om påsarnas alla användningsområden. Första gången pojkvännen öppnade mitt kylskap var han inte särskilt imponerad av att finna en svart påse ståendes i kylskåpet; ”Men för i h–vete vad är det där du har i kylskåpet?”sa han förskräckt och pekar in i kylskåpet. Jag förstod ingenting och gick för att se vad det var för fasansfull upptäckt han fann där. Det fanns en risk att det var något som fått liv efter att ha vistats där inne en aning för länge. Gröna luddiga tomater är ju ingen ovanlig upptäckt eller en gurka som förvandlats till slajm. I värsta fall kunde det varit hushållsosten som blivit allt för lik någon av sina släktingar inom mögelostarna. ”Där” sa han och pekar på en svart påse som står på en hylla jämte mjölken. ”Det ligger något en bajspåse så jag trodde du hade lagt in det där... Jag blev orolig att du flippat totalt!” Jag kunde verkligen inte motstå frestelsen och lät de små djävulshornen växa ut lite diskret bakom luggen. ”Men du vet väl att skägget ska ju till veterinären med avföringsprov i morgon...?” sa jag med frågande blick.

Jag kan verkligen inte beskriva hans ansiktsuttryck men den var verkligen obetalbar. Man kunde tydligt se hur tankarna rullar om hur han på ett fint sätt ska kunna dumpa bruden som förvarar hundskit i kylskåpet. Han börjar sakta bli grön i ansiktet och jag såg att han försökte ta det som en man och dölja sin äckelkänsla. Efter det tappade jag pokeransiktet och för att inte förstöra förhållandet var jag tvungen att berätta sanningen. Det var bara korv och köttbullar från gårdagens träning i den svarta påsen och att skäget inte skulle lämna något avföringsprov till veterinären dagen där på. Han lärde sig därefter att man inte förvarar hundbajs i påsar i kylen.

I stället råkade han utför att jag hämtade upp honom efter jobb och efter att tiden gick så blev han mer och mer orolig. (Inte beroende på att jag kör dåligt eller på något sätt oansvarigt.) Så diskter som möjligt började han vrida och vända på sig. Tittade på sina skor, bytte ställning och vände på sig igen men sa ingenting.  Efter ytteligare någon kilometer kom jag på vad det berodde på och talade om att; ”Om du tycker det  luktar skit så är det det! Jag hittade tyvärr ingen papperkorg att slänga påsen i och så var jag sen att hämta dig så den ligger på golvet bakom sätet.” En lättande suck kom från honom. Han hadeb blivit orolig att jag skulle känna doften och funderade på om det var så att han trampat i något eller att någon av hans klienter kletat på honom eller att han i värsta fall inte inte blitt klart på toa själv..... Stackars människa vad han får stå ut med, inte nog med att skägget är galet, hennes matte är det också.

Åter till bajspåsarna, dessa svart plastpåsar hittar man även på något underligt sätt i handväskan, bilen, badrummet, nattduksbordet, vinden, garderoben, frysen, tvättmaskinen och på tvättlinan. Dessutom har de många användingsområden, nöden har ingen lag och bajspåsar är defentitivt ingen skituppfinning de går att använda till mycket som t.e.x bokmärke, doggy bag på restauranger för både matrester och porslin, soppåse, godispåse  eller som jag erbjöd en ”åksjuk” (läs överförfriskad) vän på nattbussen hem; ”Här får du en bajspåse att spy i...” Personen tackade vänligt och sa efter en stund ”Kan jag få en spypåse att skita i...? Eller nä, skit i det”

Bajspåsarna finns ju även i andra färger och till min stora förtjusning med dödskallar på. Jag trodde att döskallarna var till som en rolig dekoration och inte som pojkvännen antydde att det skulle vara en varning för farligt avfall. Vilket vi ännu inte överens om men i vilket fall så kan dessa påsar användas till mycket och frågan är om det är ett bra eller dåligt tecken och om man bör bli orolig eller stolt när ens,  inte så hundvana,  pojkvän också börjat tvätt hundbajspåsar (oanvända ska tilläggas) i tvättmaskinen?