När jag köpte riesen
visste jag vad jag ville, träna och tävla var målet.
Och med detta som mål har
jag flera gånger i veckan träffat mina träningskompisar och tränat, även på
promenader och hemma. De flesta läger har vi varit på och varje gång kommit hem
med massa inspiration och energi att fortsätta träna.
Röja har från ca.1 års
ålder periodvis varit väldigt flåsig och jag frågade en veterinär om detta i
samband med besök och fick till svart att det finns många kurser man kan gå.
Läser man mellan raderna menade han att hon var understimulerad. Jag fick
självklart jättedåligt samvete och ökade på träning, både fysisk och mental.
Efter det fick hon istället problem med klåda. Foderbytena avlöste varandra och
hittade till slut ett hypoallergic-foder som hjälpte.
Efter ett tag började jag
istället hitta blöta pölar i henne säng på morgonen. Detta beteende har kommit
och gått under perioder det senaste året. Vaknar jag på natten av att hon
slicka så är det oftast på framtassarna eller på sängen runt tassarna och säger
man till henne så slutar hon. Jag har tänkt mig att det varit någon typ av tics
men inte varit hundra säker på det. Ju mer tics hon har uppvisat desto mer och
hårdare har jag tränat då jag varit säker på att hon varit understimulerad. Jag
har känt mig som världens sämsta ägare som köper en aktiv brukshund men inte klarar
av att aktivera henne. De dagar vi inte har tränat hat hon varit riktigt jobbig
med att flåsa, flänga i kopplet på promenaderna, snurrat runt och gjort allt
för att få min uppmärksamhet och få träna. Magen rasade periodvis och allt utom
maten förbjöds att äta.
På träningarna visade hon
mer och mer frustration, trängningarna blev värre och stressnivån steg
lavinartat. Tidigare peppningar i form av en duns i sidan gjorde att hon
spårade ur totalt och hon blev riktigt förbannad på mig och visade sin ilska
genom att skälla ut mig, till sist blev det så illa att hon var uppe och
tuggade på min arm. Stressnivån berodde garanterat på att bollen hade blivit
för häftig. Bort med bollen och bara belöna med godis. Veterinär tid bokades
för att kolla vad det förändra beteendet berodde på, diagnosen blev en djup
öroninflammation och örondroppar fyra gånger om dagen i 10 dagar.
Under riesenlägret körde
vi lydnad och hon var lugn och hade en bra attityd under träningen, hon
slickade inte en enda natt. Det kändes jätteskönt att äntligen ha tröttat ut
henne och att hon inte längre var understimulerad. Känslan vände dock redan
första natten hemma då hon slickade två pölar. Hur sjutton kunde hon redan vara
understimulerad?
Jag slet mitt hår och
pratade med min pappa som sa något som jag inte alls trodde på egentligen; ”Du
tror inte att det är så att det är för mycket för henne då?”
Överstimulerad? Phu,
knappast! Jag är långt ifrån lika aktiv som alla andra vänner med sina hundar.
Den dumma tanken sköts bort men efter att par dagar började jag återigen
fundera på om det kanske var sant. Jag hade under lägret pratat med Pia, som
har en kullsyster till Röja, som berättat om de positiva effekterna hon haft på
Rut efter ett träningsuppehåll. Det var kanske inte så dumt ändå men hur skulle
det fungera, med tanke på att hon klättrar på väggarna de dagar hon inte får
träna?
Jag läste på mycket om vad
slickandet kunde bero på och frågade många vänner och fick väldigt olika svar,
det kunde vara allt från just tics till allergi, mage och tänder. Bestämde mig
för att börja laga egen mat då magen varit ett ständigt återkommande problem.
Då hon väldigt ofta fått diarré på läger osv. En ny veterinär tid bokades för
att diskutera slickandet, resultatet löd; Magkatarr med restrektionerna medicinering
och mild mat i små portioner flera gånger om dagen. Jag valde dock att dröja
lite med medicinuppstarten för att se om maten hjälpte och ja, att laga egen
mat till henne lugnade magen massor. Dessutom så tog vi träningsuppehåll efter
lägret vilket resulterade i en jättelugn och harmonisk Röja, hon är mindre
stressad och har inte samma förväntningar på att hon måste få träna. Hon har
fått åka med upp till klubben och fått ligga i bilen för att sedan bara leta
lite godis och sedan få åka hem. Att åka med ut och sitta på ett fik med matte
och hennes vänner är nu inte längre en risk att caféet vandaliseras utan hon är
lugn och sansad.
I skrivande stund, efter
en månad, provade jag att ta med henne ut på en gräsplan för att bara leka helt
kravlöst och vilket resultat! Ett lyhört skägg som bjöd upp till lek med bollen
utan att ta ärevarv. Nu fortsätter vilan och lagandet av egen hundmat. Kraven
på mig själv om att tävla har lagts på is då vi måste hitta en bra balans
mellan vila, promenader och träning som gör att hon inte stressar upp sig. I
min vilja att komma ut på tävlingsbanorna har jag istället missat det
viktigaste av allt ATT VILA. Nu tränar vi istället på att jag kan ta på mig
träningsvästen utan att det måste bli träning samt att äta på en filt, då BARF
(Biologiskt Anpassad Rå Föda, eller Biologically Appropriate Raw Food) Består
av en hel del råaben och jag inte vill ha dessa ätna i sängen eller i soffan.
Så med denna historia vill
jag säga VÅGA TA TRÄNINGSUPPEHÅLL, det gör gott både för hunden och en själv.
Mina krav och rädsla för en understimulerad hund gjorde istället att jag
pressade henne för hårt och hon istället blev helt slutkörd, men eftersom att
hon gör allt för att tillfredställa min vilja så kämpade hon på. Vilket i sin
tur orsakade stressen hos hennes som till slut blev till magkatarr.