16 november 2015

Att inte ta det så jävla hårt

Dagens träning kan man sammanfatta med helt jävla katastrof och jag känner mig som världens sämsta tränare och coach till den skäggiga damen.
Rutskick med godis på riktningspinne och hon äter godisen å rusar tillbaka till mig. Tar tag i halsband och leder ut henne och ställer henne i rutan igen. Belönar sen ståendet med att hon får ta en godis på pinnen bakom. Nu fattar hon tänkte jag. Gjorde en transport med belöning och ett nytt rutskick och då sätter hon sig...
Vid apporteringen har hon nu glömt hur man går in vid sidan när hon har en apport i munnen.
Jag lägger ner och skaffar guldfiskar!
Jag måste verkligen lära mig att inte ta det så hårt och lära mig att släppa besvikelsen. Jag är inte besviken på skägget utan på mig själv som inte kan förmedla till henne vad det är jag vill att hon ska göra.


UPDATE!
kl. 20.30 Guldfiskarna är avbokade. Skägget kan nu gå fot snyggt och lägga sig snabbt. I morgon i dagsljus ska vi prova rutan och apportering.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar