Träning söndag till måndag

Börjar morgonen med att dagen till ära byta underkläder (trots att jag inte skulle ragga) och då smällde det till i ländryggen. I ett kort ögonblick trodde jag att jag blivit förlamad men eftersom att jag fortfarande stod upp var den diagnosen felaktig. Jag satte mig på sängen för att få på mig mina långkalsonger då det inte gick i stående ställning men även i denna position var det svårt då benen var längre än jag kunde böja mig.
Väl på letade jag reda på voltaren och lade mig i sängen för värme och vila. Det var ett smart drag tills dess att jag skulle upp ur sängen. Efter flertalet försök att att ta mig upp men insett att jag nog var lika dömd att bli liggandes som en strandad val lyckades jag rulla ur sängen lika graciöst som en valross på land.
Kruxet därefter var att få på byxorna. Att inse att ryggen inte kan börjas och benet inte lyftas mer än 20cm komplicerar påklädning något men en byrå som stöd, byxor på golvet och lirkande in med foten så löstes även det. Därefter tog jag mig ut med skäggiga damen och in i bilen.

3 timmar bakom ratten  med rumpvärmen på max och AC samt TD (tvärdrag) för att inte dö av värmeslag gjorde gott för ryggen.

Framme i Ljungby var jag lika rörlig som ett träd i ryggen och jag blev fascinerad över hur långt det blir ner till marken när ryggen krånglar - att sätta ut konor är annars en barnlek men nu kändes det som att vägen ner var oändligt lång.

Fokus för träningen var att försöka lära skägget att det är bra att ha avstånd på uthoppet. Då det är väldigt svårt att hoppa tillbaka om man sätter sig precis bakom planket som man knappt ser över utan att slå i eller riva hela hoppet. Trots dessa fadäser är vi ännu inte överens.

Därefter var det träning på att inte tränga så att matten snubbar på sina egna ben i fotgåendet. Sakta men säkert blir det bättre och vid något tillfälle var hon så perfekt i position att jag trodde att jag tappat henne då jag kunde gå utan att knäa mig själv.

Pass två fokuserade matte på fjärrdirrigering och skägget på inkallning.  En jättefin sådan men på helt fel signal. Sitt och Hit låter  tydligen låta väldigt lika i skäggets värld och mattens bakläxa blir att använda olika tonlägen.

Dag två började vi med spår och blev tilldelad en jättestor och lämplig åker. Enda problemet var att ta sig över krondiket för att nå marken. Efter att ha tagit mig över och insett att skäggiga damen och jag skulle bli riktigt osams när vi skulle ta oss över dit gemensamt knatade jag ut spåret.

När det var dags att börja spåra följde Mia ned ner för att filma starten.
Väl framme vid krondiket fick matten ta till den stränga rösten för att skäggiga damen inte skulle bogsera mig över vallgraven och då riskera att dränka matten eller bryta alla ben i kroppen.
- "men ni tog ju er över utan problem"!  Tjoade Mia från andra sidan "fy vad tråkig, jag som filmade för säkerhets skull"

Spåret gick över förväntan efter ett alldeles för långt uppehåll. Enda bekymret är att vi inte har någon riktig bra spårsele som inte åker upp i halsen och kväver henne när hon  bogserar bromsklossen bakom sig.
Trots kvävning,  bromsklossen till matte som vägrar springa i skäggets tempo och blåst hittade hon alla pinnar och till slut sitt spengummi och lyckan var total!

Vid spår två som inte var matte-spår blev vi lite osams då hon inte riktigt tyckte att det var så intressant som innan men efter att ha påmint henne om vad hon skulle göra och att det var väldigt lätta att råka glömma ett skägg när man är såhär långt hemifrån skärpte hon till sig. Att sedan hitta en bitkudde i slutet gjorde att det blev jackpot för henne och matten kände sig lite nöjdare skäggiga damen fick lov att följa med hem.

Vi avrundade dagen med lydnadsträning och allt rullade på.  Rutan stod kvar utan att bli en oval.  Hoppet togs utan islag och utan att vältas och med långt avstånd ut.
Apportering utan att den blev till tandpetare och en inkallning där matte användes som krockkudde. Man kan inte lyckas med allt jämt.

Med en riesen är livet aldrig tråkigt!