21 oktober 2008

Det ska vara roligt

att ha hund och är det verkligen roligt att ha en Pondus?
Jo till 80% är det väl det. De andra 20% suger verkligen!
För han kan inte bara ha EN skruv lös utan det är en hel j**la skruvkartong som saknas!

För vad gör man med en hund som tagit till att morra när han inte får som han vill? Och kommer han ingen vart med det så tvekar han inte att bita.

Egentligen så är saken ganska klar att han borde tas bor, då han är farlig i vissa situationer. Men jag är väldigt egoistisk här och vill inte göra det eftersom att då står jag helt utan hund att träna med. Eftersom att Jackie är pensionerad och snart går på övertid hon med.
Det finns ingen möjlighet att ta en valp då jag jobbar heltid och sambon med.
Vad ska jag då skaffa mig för ny livsstil och fritidssysslor?


Känner mig verkligen desperat nu, jag vill så gärna ha kvar Pucko.
För att han är arbetsvillig, rolig att träna med, bjuder på sig. Han är en gosig hund och tillåter handtering.
Å f*n jag vill inte att alla som sagt att han är en skithund ska få rätt!

Har kontaktat en "hundpratarer" nu för att se vad Pondus har att säga till henne. Hoppas det ger nått *Hoppas*

Varför...

tar jag alla misslyckanden så himla personligt?
Jag vet ju att hans beteende inte är mitt fel, men samtidigt så kan jag inte låta bli att bli besviken på mig själv.

Jag har gått för fort fram har bara varit fokuserad på att han ska gå bra på appellplanen och glömt socialisera honom med andra hundar. Nu kan han knappt vara ihop med "stökiga" hundar utan att bli stressad, osäker och arg.

Visst så går han ju bra på plan men inte om det brötas runt av andra hundar. Folk har han inga problem med utan arbetar på bra.

Men som jag så j**la duktigt berättat för andra så:
* Lär man sig av sina misstag
* Av motgångar blir man starkare
* Av varje hund man har så breddar man sina kunskaper för att bli en bättre förare


Ja ja Bryt ihop och gå vidare!

19 oktober 2008

Hundmötes träning

Idag pallrade vi (sambo, hundar, kamera och jag) iväg oss till slussarna i Trollhättan för att förhoppningsvis få träna på hundmöten.
Utrustad med korv, kong, klicker (vad fult det lät) och på med munkorgen så var vi berädda att möta hundar.

Först mötte vi en jack russel - inga problem passerade och stannade. Då kom ett litet morr när han tittade på den men inget mera.

Hund nummer två var en pinscher - inga problem här heller för världen var så full av dofter att inget annat existerade.

Hund nummer tre var en schäfer med denna blev inget möte utan att vi gick efter den. Inga problem här heller, lugn och fin matte och ännu lugnare Pucko.

Så mötesträningen gick över förväntan. Lite roligt är det att vara ute med P bland folk för man får höra mycket roligt kommentarer.
Många barn som tycker att det är en "så stor hund"
Vuxna som ska imponera på bekanta "det är en såndär schnauzer"
Eller "Oj en så fin, men den är nog elak" (berodde nog på munkorgen)

Lite bilder från dagen
Jag ska bara upp

Uppe

Törstiga

Törstig eller jakt på vattensork?

Ett försök att arrangera en bild...
Sambon sliter och hundarna är allmänt ointresserade av att agera modeller...

Spårträff

I lördags så hade vi stämt träff med Astra och hennes matte för att spåra.

Pondus fick tre spår, alla på fotbollsplan.
1.a Rakt spår. Svårstartad men sedan koncentrerad och enstacka frustrations skutt och skall. Spanade efter apporten men hittade inget. För hans matte hade varit jävlig och lagt gräs på den. He he!!!

2. Rakt spår. Mer lättstartad, men i detta spår så hade han svårt att hålla sig i spårkärnan låg ca 3-4dm till vänster hela tiden. Berott på vinden men borde han inte då legat vill höger på första spåret???

3.dje Rakt spår med en vinkel. Lättstartad, men med frustrationsskutt och skall. Tappade spåret och blev orolig, virrig innan vinkeln. Kan berott på vilt då vi såg spår efter dem.
Ledde honom ur vinkel och startade om. Fick en blick som om jag vad dum i huvudet... Jag kan sitta fot istället....
Suck. Tillslut fick jag startat honom och då var det ca 2meter kvar till apporten men de två metrarna såg väldigt bra ut iallafall.

Det gick mycket bra för Astra och det har blivigt stor skillnad sedan vi träffades sist! Nu var hon mycket mera fokuserad och visste vad hon gjorde. Bra jobbat S!
Du vet hur man ska göra och du kan!

En del hundprat blev det också, och vi vill nu efterlysa ett bok skriven för riesenägare. Finns många bra böcker men inga som beskriver hur man gör med en riesen. Följande problem finns till exempel
* Hur motiverar man hunden att spåra?
* Vad gör man om hunden är rädd för post it-lappen (klicker)?
* Hur gör man om hunden är rädd för balanshindrerna på agilityplanen?
* Vill inte gripa eller leker med apporten?

Men var är boken som hjälper till med problem som?
* Hur får jag bort fyrhjulsdriften från schnauzern i spåret?
* Hur gör man om hunden äter upp post it-lappen innan man hinner klicka?
* Vad gör man för att dämpa hundens lust att ta livet av sig på balanshindrena?
* Hur gör man om hunden gör tandpetare av träapporten och kastar tungapporter på förarens tår?

Någon som vet en bra bok eller någon som kan tänka sig att skriva en???

17 oktober 2008

Vikt-quiz

Sambon var idag snäll och tog Jackie och Dezzi till veterinären för P-spruta.
Samtidigt passade han på att väga dem och Pondus.
Så vad tror du vovvarna vägde?
Jag gissade på Jackie 28kg, Dezzi 35kg och Pondus 45kg

Och de rätta svaren är....
Jackie 30kg - hmm kändes som hon gått ner i vikt kroppsmässigt men hade ökat 1,5 kg på 6månader.... Inte bra

Dezzi 37 kg - ååå vad sur jag blir på dem! jag har ju sagt till pappa och brorsan att de ska banta henne. Fast konstigt nog känns hon smalare i kroppen.

Pondus 48kg Herregud!!! Jag trodde han gått ner i vikt, han har känts så smal och jag tycker att han är dåligt musklad med...
Men så fel man kan ha nu väger han mer än någonsin. Inte konstigt att han var svårhållen i spåret sist...

16 oktober 2008

Sagan om promenaden

Ska berätta en liten historia om hur det kan vara på promenad med hundar. Detta är inte på något sätt en personlig historia. (Verkligen inte)
Låt nu kalla de tre hundarna J, P & D & ägaren för matte

Promenaden idag var bra i ungefär 40minuter...
Sen stötte de på på lukt från antingen
*Älg
*Rådjur
*Vildsvin
Tror inte på rådjur för P brukar inte morra åt dem. (Jag hoppas på älglukt för jag är det vildsvin kommer det inte bli annat än kopplade "city"promenader)

Hade det bara varit för P så är lukter inte så farligt men nu så är både J och D med. Och vilket pusslande det var för att få ihop hundarna...

J och P kom men D...
- Jag blev lite döv här ett tag och växer nu fast i marken, försökte hon bortförklara sig .
F*n tänker matten och försöker lägga de andra ner.
- Ja ligger, säger J
- Jag är lite stel, kommer P med
-Lägg dig ner! småstressad matte
- Jag ligger! säger J och vrider på sig
Det tar tid för gamla schnauzrar att vika ihop benen, och än en gång säger den stressade matten; - Lägg!
- Du e ju totalt knäpp, jag LIGGER ju!!! säger J och går demonstrativt iväg
- Inte du, kvittrar matten
- Nu är jag nere, kommer från en slö P som är på väg upp efter det roliga ljudet från matten
- Stanna hur ni än är!

Matten går fram och monterar loss D från marken.
- Åååå vad du e elak tycks hon tänka och drar in ett djupt andetag av den goda doften.
- Nu går vi här! försöker matten vara övertalande och säga.
Långsint som J är så surar hon iväg. Matte kvittrar tillbaka henne och ser samtidigt att D vindar in nåt igen.
- D kom hit! (ingen reaktion...) MEN kom hit då!
- Va är det mig du pratar med? Ja ja jag ska bara
- Hel****
Ser då J sura iväg mumlande nått om att "livet är inte värt att leva ihop med den dumma matten"
- Kvittrar tillbaka henne och kommer på att vi nog hade med en svart hund på promenaden också.... Men vart är den tro....
- P vart är du?
- Jag är inne i dungen och letar lekkompisar...
- Men sluta lek nu Pondus, Dezzi plugga igen nosen och Jackie var glad!
Annars blir det koppel hela vägen hem!

Här avrundar vi historien men kan upplysa er om att hotet fungerade och en måttligt road matte kom hem med två skit glada och en halv glad hund.

15 oktober 2008

Nu...

Känns det bättre och efter en timmes promenad utan rådjur och med lydnadsträning.
Så fick jag den dumma idén att plockat fram den fyrhjulsdrivna-spårschnauzern. Höll på att åka på mage efter honom men han var såå duktig att det inte är värt att klaga på. Han hittade båda apporterna och snurrade max 1,5meter utan för vinkel.

Lydnaden gick bra, fast nu börjar han nästa trycka eller heter det ploga?
Vilket som... jag lyckades trampa honom på tassen i alla fall... Stå:endet ser fint ut och han fryser nästan till i skuttet.
Tänk att en kong kan göra träningen så mycket lättare för mig och livet så mycket roligare för schnauzern.

Han bara älskar att springa och tugga på den, han har även blivigt duktigare på att komma in med den. Både för att bli klappad, för att kampa och byta mot godis.

Fast numera undviker jag våldslekar med schnauzern då han på något sett har dragit på sig ett stort ögonfel eller helt tappat bort sitt ögonmått... Det gör lite ont, och efter att ha läst vad Liam lyckades göra med Anna-Carins hand så är det nog bäst att hålla händer, armar och fingrar i styr.
Annars så fungerar det bra att hålla i skägget och kampa. Då kanske skägget blir lite längre också? :-)


Och lite kuriosa angående skägg.
Killar/män som tänker mycket på sex får en snabbare skäggväxt...
(Måste genast fixa lite bilder till Pondus och se om det blir någon skillnad....)