21 oktober 2008

Varför...

tar jag alla misslyckanden så himla personligt?
Jag vet ju att hans beteende inte är mitt fel, men samtidigt så kan jag inte låta bli att bli besviken på mig själv.

Jag har gått för fort fram har bara varit fokuserad på att han ska gå bra på appellplanen och glömt socialisera honom med andra hundar. Nu kan han knappt vara ihop med "stökiga" hundar utan att bli stressad, osäker och arg.

Visst så går han ju bra på plan men inte om det brötas runt av andra hundar. Folk har han inga problem med utan arbetar på bra.

Men som jag så j**la duktigt berättat för andra så:
* Lär man sig av sina misstag
* Av motgångar blir man starkare
* Av varje hund man har så breddar man sina kunskaper för att bli en bättre förare


Ja ja Bryt ihop och gå vidare!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar