Konsten att tvätta ett skägg

Vet inte om hon anade att något var i görningen när hon såg att badrummet tömdes på mattor och alla andra skadliga och lösa föremål eller om det var mattes böner till högre makter om att det skulle gå smärtfritt som gjorde att hon anade onåd. I vilket fall insåg hon att hon var inblandad i det som komma skulle och hon gjorde ett tapper försök att gömma sig bakom soffan.

Badrummet var tömt, handdukar, cyklop och snorkel framtaget - nu var det allt dags att tvätta skägget! Lockande med korv och till slut hot om indragna promenader men de hjälpte inte så det  var bara att ta spjärn med benen mot väggen och soffan och dra fram hunden. Lagen om kuperingsföbud kanske inte var så dum ändå...?! Förut har svansen bara använts till att riva ner saker men nu fanns det ett nytt användningsområde.

Kastade på halsbandet som ett lasso innan jag tappade taget och hunden for upp och ”somnande” i soffan och som försökte tala om att ”väck inte den schnauzer som sover”.  ”Tramsa inte nu” – sa jag och drog med mig en motsträvig lerhög. Vid första tröskel tog det stopp då hon hade nått att ta spjärn mot. Band fast kopplet i garderobs handtaget och gick runt hunden som fortfarande kämpade för livet för att inte passera tröskeln. Använde ett skohorn som hävsång för att få henne över första tröskeln. Heja, bara en kvar! Med hävstången i högsta hugg och lossning av förankringen så fortsatte vi mot nästa farthinder. Nu skulle det badas! Schnauzern ändrade taktik och talade om för mig att ”Tro inte att jag samarbetar bara för att jag följer med dig” och tog ett kliv över tröskeln och in i badrummet. Jag stängde och barrikaderade dörren ingen skulle nu komma in eller viktigast av allt ut.

Drar fram hunden som försökt gömma sig bakom toaletten, och lyft...”detta går bra” tänkte jag i mitt stilla sinne men ack vad fel jag hade skulle det sekunderna senare visa sig.  Lyft och i badkaret och ner... Öööö? ner! Nä då, benen ut åt alla håll, likt Gråben för att inte falla ner i en avgrund...  Hunden balanserar nu på badkarskanten. Efter många om och men och diverse hot om indragna promenader, spår och eventuellt en försäljningsannons så lyckades jag vika ihop benen på den i vanliga fall svarta hunden och få ner henne i badkaret. I samma stund vattnet kom på förvandlades hon till en rodeohäst och jag till dennas ryttare – snabbt som ögat hade jag hamnat i badkaret med en galen rodeoschnauzer mellan benen... Till slut lugnade hon sig och duschningen kunde påbörjas.  Vattnet färgades brunt av all jord, grus, sand och barr och se där, där kom en kvist flytandes. Var hade hon förvarat den?

Lät vattnet rinna när jag schamponerade och insåg att vattnet steg sakta men säkert i badkaret. Försöker gräva och se om det är kvisten som stoppar upp och då såg hon sin flyktchans! Upp i bortsidan av badkaret, river ner det enda jag glömt ta ut badrummet – en öppnad flaska med bubbelbad. Fångar schanuzern i språnget och får snabbt ner henne i badet igen. H***ete vad det skummar och vad hundschampot smakar illa. Rycker upp proppen som orakade stoppet. H***ete vad det skummar! Sköljer av skum och schampo från hunden. Torkar av och ser att hon njuter för fullt. Äntligen var det över, när hon kändes torr släpper jag ut henne och hon springer iväg likt kossor på grönbete och avslutar med ärevarv upp och göttar ner sig i soffan. Jag tackar de högre makterna - för att så här bra gick det inte förra gången!

 Nu återstår bara sanering av badrum och en välförtjänt dusch åt mig själv.