9 december 2011
Med skägget i brevlådan
Skägget och
jag flyttade till lägenhet för ungefär ett år sedan och till en början så var
det väldigt lugnt på postfronten. Ja vi fick inget, inga räkningar, inga
tidningar, ja ingenting kom det igenom brevinkastet. Det enda som låg på golvet
när jag kom hem var konfetti. Tyckte till en början att det var en fin gest av
brevbäraren att fira att man även denna gång slapp räkningar men tyckte till
slut att han gott kunde sparat in på konfettin så att jag slapp städa varje dag
och gett mig en tårta i stället. Kanske det är svårt att skicka in den genom
brevinkastet men låtit den stått utanför dörren eller gett ett presentkort i
alla fall.
Det var först när jag en dag var hemma och brevbäraren
försiktigt öppnade brevinkastet och på en millisekund gick skägget från
djupsömn till att med ett vrål försöka pressa sig ut igenom springan och rycka
posten ur hans hand, som jag insåg att man inte fick konfetti utan att det
varit schnauzern som gjort konfettin!
Med ett högt rytande försökte jag hejda schnauzern från att
amputera fingrarna på brevbäraren och ryckte posten ut halsen på den levande
dokumentförstörare som tuggade och spottade frenetiskt. Fort in med henne bakom
lås och bom och ryckte upp dörren för att be den troligtvis chockade
brevbäraren om ursäkt. Om han blivit mest rädd för schnauzern eller vant sig
vid att all post brukade gå igenom en dokumentförstörare i denna lägenhet eller
om han fått en chock av ägarens vrål ska jag låta bli att spekulera i men när
jag öppnade dörren flydde han för livet ner för trappan.
Nu mera utan att jag ens bett om det läggs all post utanför
dörren. Vet inte om det beror på att posten oftast rycks ur handen på
brevbäraren med ett vrål. Eller att han såg schanuzerns blodröda ögon och kände
hur andedräkten pyste ut genom brevinkastet, i väntan på att få slutföra sitt
uppdrag och rädda matten från inkommande räkningar som troligtvis skulle
försätta studenten i ekonomisk kris.
I ett försök att be brevbäraren om ursäkt har jag själv
suttit på lur vid brevinkastet men han är skicklig, på något sätt missar jag
alltid honom och eftersom att tidningsbudet jobbar mitt i nätterna (allt före
kl. 8.00 är på natten) så försökte jag mig på att kommunicera med dem. Jag
ställde en burk med godis utanför och satte upp en lapp på dörren om hur man
hanterar skäggmonster. ”Här inne vaktar en levande dokumentförstörare, all post
går igenom dem. För att undvika det så kan man aningen behålla posten och
betala räkningarna själv eller så slänger man in lite godis innan posten och
hoppas på det stoppar upp maskineriet. Lycka till!” Men det fungerade inte så
väl eftersom att det var efter att lappen kom upp som posten började slängdes
utanför min dörr. I ett försök att be brevbäraren om ursäkt har jag själv
suttit på lur vid brevinkastet men han är skicklig, på något sätt missar jag
alltid honom och nu har jag gett upp och låter dem lägga posten utanför dörren.
Bättre det än att jag ser ut som ett fån som sitter och spejar ut genom
brevinkastet och att skägget skiter hemmagjord konfetti tre dagar
i veckan.
Det var först när jag en dag var hemma och brevbäraren
försiktigt öppnade brevinkastet och på en millisekund gick skägget från
djupsömn till att med ett vrål försöka pressa sig ut igenom springan och rycka
posten ur hans hand, som jag insåg att man inte fick konfetti utan att det
varit schnauzern som gjort konfettin!
Med ett högt rytande försökte jag hejda schnauzern från att
amputera fingrarna på brevbäraren och ryckte posten ut halsen på den levande
dokumentförstörare som tuggade och spottade frenetiskt. Fort in med henne bakom
lås och bom och ryckte upp dörren för att be den troligtvis chockade
brevbäraren om ursäkt. Om han blivit mest rädd för schnauzern eller vant sig
vid att all post brukade gå igenom en dokumentförstörare i denna lägenhet eller
om han fått en chock av ägarens vrål ska jag låta bli att spekulera i men när
jag öppnade dörren flydde han för livet ner för trappan.
Nu mera utan att jag ens bett om det läggs all post utanför
dörren. Vet inte om det beror på att posten oftast rycks ur handen på
brevbäraren med ett vrål. Eller att han såg schanuzerns blodröda ögon och kände
hur andedräkten pyste ut genom brevinkastet, i väntan på att få slutföra sitt
uppdrag och rädda matten från inkommande räkningar som troligtvis skulle
försätta studenten i ekonomisk kris.
I ett försök att be brevbäraren om ursäkt har jag själv
suttit på lur vid brevinkastet men han är skicklig, på något sätt missar jag
alltid honom och eftersom att tidningsbudet jobbar mitt i nätterna (allt före
kl. 8.00 är på natten) så försökte jag mig på att kommunicera med dem. Jag
ställde en burk med godis utanför och satte upp en lapp på dörren om hur man
hanterar skäggmonster. ”Här inne vaktar en levande dokumentförstörare, all post
går igenom dem. För att undvika det så kan man aningen behålla posten och
betala räkningarna själv eller så slänger man in lite godis innan posten och
hoppas på det stoppar upp maskineriet. Lycka till!” Men det fungerade inte så
väl eftersom att det var efter att lappen kom upp som posten började slängdes
utanför min dörr. I ett försök att be brevbäraren om ursäkt har jag själv
suttit på lur vid brevinkastet men han är skicklig, på något sätt missar jag
alltid honom och nu har jag gett upp och låter dem lägga posten utanför dörren.
Bättre det än att jag ser ut som ett fån som sitter och spejar ut genom
brevinkastet och att skägget skiter hemmagjord konfetti tre dagar
i veckan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha, egen levande dokumentförstörare är inte alla som har.
SvaraRadera