Beteendestörning

Beteenden kan smitta av sig och främst är det de dåliga beteendena d.v.s. så kan en hund lätt lära en annan att skälla på förbipasserande, jaga eller att rymma. I detta falla smittar felbeteendena från schnauzern till mig. Inte så att jag skäller på viltfrämmande människor (om jag inte anser att de behöver det förstås) eller jagar cyklar och vilt. Visserligen jagade jag lämpliga hanar till mig själv förut men nu försöker jag mest rymma från dem. Utan här handlar felbeteendet som härmas om att hon för det mesta gör som man säger om man har en bra belöning i form av godis och hon har mycket svårt att motstå det om de ligger framme. Samma tendens ser jag nu mera hos mig själv; ”om jag städar får jag choklad när jag är färdig” brukar jag motivera mig med men om jag vet var den ligger blir jag allt för fixerad vid den platsen och när ingen ser så snabbt som blixten försvinner den ner i magen och pappret ner i soporna. Jag har i alla fall förstått att man måste slänga bevismaterialet och inte sprida ut det i lägenheten sådär (o)diskret. Om det blir städat? Nä, jag har ju ingen belöning som motiverar mig och dessutom så är jag ju mätt. Externbelöning fungerar dåligt på matten och hunden. Ingen av oss klarar av vetskapen om att något gott eller roligt ligger en bit bort. Vi måste ha det med en gång och helst av allt redan igår!

Eftersom att jag är ganska så bekväm av mig så slutade jag bära in och ut träningsgrejerna i Sucken för länge sedan och har dem i stället på ständig förvaring i baksätet. Detta har nog skrämt upp den stackars schnauzer som börjat bli rädd för att studentekonomin gått i bott när hon såg att hela hemmet nu mera fanns i sucken. Rädslan över få leva som white trash i en gammal skrotig suck, som gör 0-100 på 2,5 minut, oroade henne. I samband med riesenlägret steg oron när inte bara hemmet fanns i sucken utan även middagen serverades där. Vilket hundliv, så kunde hon inte ha det!  Så för att hjälpa till att styra upp ekonomin eller för att inte behöva svälta ihjäl så bestämde hon sig för att börja hamstra både mat och vatten till sämre stunder. Genast började hon gräva ner sin mat och vattnet så ihärdigt att bilen skakade, filtar gick sönder och att hon till slut skavde upp nosen. I lägenheten hittar man undangömda ben i soffan, sängen och i tvättkorgen. Hon känner sig sååå smart och blir mycket förolämpad när man påpekar att men inte vill ha märgen undangömda under huvudkudden. ”Den som spar den har” har blivit schnauzerns mantra. Dessvärre tror jag att även detta är ett av hennes beteenden som har börjat smitta av sig på mig, inte så att jag gräver ner saker eller skaver upp näsan utan jag hamstrar. Idag hittade jag en skål med hundmat, en oöppnad läskeflaska och något som jag tror skulle påminna om en pommes frites under sätet i bilen.  Vid tidigare tillfällen har jag har även hittat tuggummi i soffan, colaglas på toaletten, vin i garderoben, lufttorkad korv i jackan och något grönt och luddigt i en plastpåse i en gammal träningsväst. Att spara på mat är ett sätt att överleva men det är ju bra om man lär sig konservera det så att man inte riskerar att  bli matförgiftad.