16 januari 2012

Bajspåsar – ingen skitsak!


Min pojkvän frågade tidigt i vårat förhållande om jag hade några kläder som inte innehöll hundgodis eller bajspåsar. Jag funderade en lite stund och kom till slut fram till att;  "ja, det har jag, de utan fickor" och på något konstigt sätt så letar dessa svarta påsar sig in även i de kläder som inte är så kallade ”hundkläder”. Så när man står där och ska betala i kassan och letar småpengar i fickorna flyger det påsar och godis åt alla håll. Samtidigt som man får sortera bort godisarna från de lösa mynten och på ett diskret sätt blåsa borta godissmulor ut plånboken. Ibland kan det dock vara bra att vifta med påsarna lite sådär nonchalant, för att tyst förklara att man inte blivit rånad eller misshandlad eller ja på sätt och viss misshandlad men av sin hund på ett vänligt, eller ja i alla fall kärleksfullt... Skit sak samma, man kan lättare förklara de smutsiga kläderna när man panikartat sprigner in på affären för att köpa köttbullar till dagens träning eller vill bortförklara blåmärken på kroppen eller lerstänket i ansiktet efter träningen.

Är man inte särskilt van vid hundar är man inte heller medveten om påsarnas alla användningsområden. Första gången pojkvännen öppnade mitt kylskap var han inte särskilt imponerad av att finna en svart påse ståendes i kylskåpet; ”Men för i h–vete vad är det där du har i kylskåpet?”sa han förskräckt och pekar in i kylskåpet. Jag förstod ingenting och gick för att se vad det var för fasansfull upptäckt han fann där. Det fanns en risk att det var något som fått liv efter att ha vistats där inne en aning för länge. Gröna luddiga tomater är ju ingen ovanlig upptäckt eller en gurka som förvandlats till slajm. I värsta fall kunde det varit hushållsosten som blivit allt för lik någon av sina släktingar inom mögelostarna. ”Där” sa han och pekar på en svart påse som står på en hylla jämte mjölken. ”Det ligger något en bajspåse så jag trodde du hade lagt in det där... Jag blev orolig att du flippat totalt!” Jag kunde verkligen inte motstå frestelsen och lät de små djävulshornen växa ut lite diskret bakom luggen. ”Men du vet väl att skägget ska ju till veterinären med avföringsprov i morgon...?” sa jag med frågande blick.

Jag kan verkligen inte beskriva hans ansiktsuttryck men den var verkligen obetalbar. Man kunde tydligt se hur tankarna rullar om hur han på ett fint sätt ska kunna dumpa bruden som förvarar hundskit i kylskåpet. Han börjar sakta bli grön i ansiktet och jag såg att han försökte ta det som en man och dölja sin äckelkänsla. Efter det tappade jag pokeransiktet och för att inte förstöra förhållandet var jag tvungen att berätta sanningen. Det var bara korv och köttbullar från gårdagens träning i den svarta påsen och att skäget inte skulle lämna något avföringsprov till veterinären dagen där på. Han lärde sig därefter att man inte förvarar hundbajs i påsar i kylen.

I stället råkade han utför att jag hämtade upp honom efter jobb och efter att tiden gick så blev han mer och mer orolig. (Inte beroende på att jag kör dåligt eller på något sätt oansvarigt.) Så diskter som möjligt började han vrida och vända på sig. Tittade på sina skor, bytte ställning och vände på sig igen men sa ingenting.  Efter ytteligare någon kilometer kom jag på vad det berodde på och talade om att; ”Om du tycker det  luktar skit så är det det! Jag hittade tyvärr ingen papperkorg att slänga påsen i och så var jag sen att hämta dig så den ligger på golvet bakom sätet.” En lättande suck kom från honom. Han hadeb blivit orolig att jag skulle känna doften och funderade på om det var så att han trampat i något eller att någon av hans klienter kletat på honom eller att han i värsta fall inte inte blitt klart på toa själv..... Stackars människa vad han får stå ut med, inte nog med att skägget är galet, hennes matte är det också.

Åter till bajspåsarna, dessa svart plastpåsar hittar man även på något underligt sätt i handväskan, bilen, badrummet, nattduksbordet, vinden, garderoben, frysen, tvättmaskinen och på tvättlinan. Dessutom har de många användingsområden, nöden har ingen lag och bajspåsar är defentitivt ingen skituppfinning de går att använda till mycket som t.e.x bokmärke, doggy bag på restauranger för både matrester och porslin, soppåse, godispåse  eller som jag erbjöd en ”åksjuk” (läs överförfriskad) vän på nattbussen hem; ”Här får du en bajspåse att spy i...” Personen tackade vänligt och sa efter en stund ”Kan jag få en spypåse att skita i...? Eller nä, skit i det”

Bajspåsarna finns ju även i andra färger och till min stora förtjusning med dödskallar på. Jag trodde att döskallarna var till som en rolig dekoration och inte som pojkvännen antydde att det skulle vara en varning för farligt avfall. Vilket vi ännu inte överens om men i vilket fall så kan dessa påsar användas till mycket och frågan är om det är ett bra eller dåligt tecken och om man bör bli orolig eller stolt när ens,  inte så hundvana,  pojkvän också börjat tvätt hundbajspåsar (oanvända ska tilläggas) i tvättmaskinen? 

8 januari 2012

MyDog

Började natten med att sova mycket dåligt p.g.a. att grannarna hade förfest. När de tillslut slutade förfesta och gick på krogen somnade jag. Klockan 4,30 vaknade jag av att de vrålade. Suck. Bara en å'n halv timma tills jag ska upp. Försöker somna om och när man lyckas, ringer klockan. Tjoho! Studsar (läs ålade) ur sängen för att försöka inta lite frukost vid datorn och kik på fejjan. "Heja småkakorna" stod det på några personers logg. Vilken fylla det måste varit i natt.

Personen som bestämde att vi skulle åka kl. halv 8 hade backat ur men vi skulle ändå åka mitt i natten. Mycket god ide eftersom att chauffören muttrar över trötthet och jag instämmer och klagar på grannarnas fest. Hon förklarar att det var nog hockey. Så det var därför de vrålade så, men vad var de för "några jävla småkakor" alla skrev om. Hon bryter ihop och håller på att köra i diket. SMÅKRONORNA! Sak samma det var tydligen fotboll eller hockey som gjorde att grannen och gästerna vrålade.


Vita, svarta, gula, röda och blå. Korthåriga, långhåriga, rakade, krulliga, dreadlocks och diverse specialdesignade frisyrer, Stora och små, unga, gamla, korta, långa, smala, tjocka och nakna, alla varianter finns det på både hundar och ägare. Ja, några nakna ägare såg jag visserligen inte men inte långt ifrån om man säger så.  Men självklar kikade vi mest på alla skägg i alla dess storlekas. Schnauzrar alltså. På utställningen var det fem anmälda riesenschanuzer men bara två kom. Mycket tråkigt. Vi såg desto fler dvärgar och mellisar. Fräckaste hunden under dagen var onekligen grandisen Willow som körde freestyle. Vilken härlig hund och vad roligt att se att det finns de som arbetar med sina och att de inte bara visas upp i vänster varvet.

Tillbehören på mässan går i mode, i år såg jag inte en enda som sålde gåband eller barnvagnar att köra runt hundarna i. Det var desto fler som marknads förde sina helt naturliga foder utan spannmål, E-nummer och som i stället innehåll rent kött från bl.a bisonoxar och vildfångad lax. Det fanns även krokodilspray som var någon typ av dunderkur mot alla sårskador och torra tassar. Annars så var mässan sig lik med hundtillbehör, saker man inte behöver, saker man behöver, vill ha och undrar varför man behöver. Dock inga leksaker för skägg, om man inte vill ha vitt ludd i hela bostaden, eller "boll och snöre" i stället för "boll i snöre". Tuggben i massa former, färger och storlekar. Där färgerna mestadels måste vara för att det ska vara roligare för ägaren att ge ett rött eller grönt ben än ett vitt. För annars har bara färgen som uppdrag att färga av sig på hundens päls, liggplatsen och soffan.

Jag fick i alla fall handlat nya snitslar för här ska det inte mera gås vilse i skogen, fick även köpt en flagga att vifta med om det mot förmodan ändå skulle ske. Eller nä, den var nog tänkt till att markera starten på  appellspåren... Fick massa smakprov på foder och har införskaffat mutor i form av torkat kött och lever. Nu ska här tränas!

3 januari 2012

Rasstandard för riesenschnauzer

UPPDATERAD 9/-12


Inför årets första och troligtvis största utställningar så kommer här den nya uppdaterade rasstandarden för riesenschnauzer.


Ursprungsland; Tyskland


Andra namn; riesen, skägg, skäggapa, skäggtroll, griesenschnauzer, grisenskägg, fisenschnauzer, svartskalle (svarta) och gråben (p&s).


Helhetsintryck; Rasen är  godmodig, trotsig, kärlekfull och trogen sin familj. Den har ett respektingivande och klokt uttryck. Den sägs ha stor klokhet och läraktighet vilket kan ifrågasättas, stor humor och envishet borde det egentligen stå.


Färg; Riesenschnauzern förekommer i färgerna rent svart eller peppar och salt. Men ofta finns inslag av gräsfläckar, fröer och lera. Vintertid är det inte ovanligt med snöbollsdekorationer i skägg och benhår.


Bett: Bettet består inte bara av 42 tänder som används till att markera allt skägget äger utan också av välutvecklade käkar som gör att betten känns ordentligt de gånger synen sviktar. I munnen kan det lätt gömmas flertalet bollar, tuggben och andra spännande skatter. 


Huvud;  Huvudet har bra stötdämpning som klarar av att springa in i diverse hårda föremål utan att få bulor. Annars bär det upp ett vackert skägg och buskiga ögonbryn.


Hals; Halsen används till att visa upp fina halsband och ägarens goda smak.


Ögon; Ögonen används till att hålla utkik efter kända lekkamrater, konkurrenter, nya vänner inom hund- och människosläktet eller roliga föremål att leka med. Riesen har buskiga ögonbryn som skuggar ögonen vilket kan göra att synen blir dålig periodvis. Riesen har buskiga ögonbryn som skuggar ögonen vilket kan göra att synen blir dålig periodvis. En gles lugg är bra om man vill se när de små hornen växer ut eller ögonen förändras. En stor och buskig lugg vittnar om att ägaren är ständigt bered eller kanske till och med självmordsbenägen.


Öron; Öronen sitter högt upp för att används till att lyssna på tjo, tjim och stoj och andra positiva saker. Det dåliga skiter man oftast i om det inte är menat på riktigt allvar eller det innehåller svordomar eller hotelser. Öronen indikerar även på galenskapsnivå. Hängande öron är viloläge och de är lugna eller på laddning Ju mer öronen flaxar desto högre fart har de och även galenskaps nivån ökar i takt med att öronen viftar.

Bröstkorg; Används till att bära arbetskläder i form av tjänstetecken och selar men också myskläder i form av täcken. Ryggens uppgift är att se till att fram- och bakbenen inte springer ifrån varandra.


Extremiteter;  Väl fungerande stötdämpare för att undvika skador vid krockar och felberäkningar.


Tassar; Tassarna har inbyggda studsbollar vilket gör att det är svårt att låta bli att studsa. Målet är också att så få tassar ska vara i marken samtidigt.


Storlek; Idealiskt är att mankhöjden ska vara mellan 60-70 cm men det viktigaste är i alla fall att man når allt man vill ha eller kan få det på ett eller annat sätt. Längden på kroppen kan dock tänjas ut om man absolut vill nå någonting som är långt borta eller om man är väldigt nyfiken på någonting som egentligen är väldigt läskigt. Kroppen kan även anpassas så att man kan få plats som knähund.


Svans: Svansen används som roder, balanshållare vid mycket höga hastigheter. Den fungerar som propeller för att vifta ner sånt man vill ha på bord eller andra höga möbler och för att tala om känslor. Oftast rör den sig som ett hysteriskt viftande för att tala om hur lycklig den är, om man som ägare inte förstår detta så används svansen som piska för att man ska känna hur lyckliga de är.


Hårrem; Pälsen ska vara sträv, hård och tät. Att vara riesen är praktiskt då både hanar och tikar bär upp snygga och sträva skägg. De ska ha buskiga ögonbrynen, även singelögonbryn är snyggt. Att raka benen är en synd.


Rörelser;  Tre olika tempo finnes; så som turbo, studsboll och (när saker är tråkigt) slowmotion. På vissa individer och/eller under speciella tillfällen kan galopp, trav och skritt infinnas. Benen används mestadels till att ta fart och förflytta sig så fort som möjlig på minsta möjliga tid och gärna med så få steg som möjligt.


Sammanfattning; Rasen är av livsnjutartyp och gör helst som den vill, när den vill och om det finns någon bra motivering till varför. Den tar sig fram över allt och låter inget hindra den. Den kan lätt ta upp en dubbelsäng själv, samtidigt som den ser sig själv som en knähund. Rasens motto är "Love hurts" och visar kroppsligt hur den älskar sin förare genom kroppstacklingar, kärleksfulla bett och grovhångel. 



 Ägaren: För att vara en god ägare krävs gott tålamod, mycket humor och en bra sjukvårds försäkring som täcker både skall- och krockskador, brutna revben och andra ben. Samt någon försäkring som täcker söndertuggade figuranter, mobiltelefoner och buckliga bilar.

2 januari 2012

2011 året som gått

Jag har blev tant gånger två och fick vid års slutet reda på att man har kristaller i öronen och det märker man inte förens det är något fel på dem. Dessa gör att man upplever en rejäl fylla och hela världen snurrar i otakt.  Det blev en billig nyårs fylla kort sagt.

Året som gått har bjudit på många nya vänner och träningskamrater. Röja har fått en husse och jag en mottagare till en framtida rapporthund. Jag har nu bott ett år i Vänersborg och skolan går ganska bra. Har tyvärr haft lite problem med depression och nästintill utbränd men nu är jag på rätt köl igen. Har bloggat ganska bra i slutet av året och funnit min nisch med hur jag ska skriva. Som mål har jag att om jag får jag ihop det blir det förhoppningsvis en utgivning av de samlade blogginläggen i en bok. Men det är ett långsiktigt mål.

Röja och jag har tävlat i lydnads klass 1 och appell spår. Spåret blåste åt helvete tack vare stormen Berit men vi hänger inte läpp för det. Sämre än så här kan det inte gå och nu kan det bara gå bättre. Lydnads 1.an gick desto bättre och resulterade i en andra placering.

Röjas nya husse är en bra karl som för det första klarade skäggets test. Han är dessutom lätt lärd och kan lära sig egna saker och dra slutsatser. Detta visade han under en promenad när jag svor lite åt en hundägare som inte kunde hålla koll på eller ens hålla in sin hund när vi skulle passera. Då han säger; Men det såg du ju på håll, hon hade ju flexikoppel." Man blir lite varm i hjärtat samtidigt orolig, var han så lätt att förstöra...


Skägget har provat på att kamouflera sig till diverse raser bl.a. har ag fått beröm för min vackra rottweiler, fina flat coated retriever och efter att provat mörker sök så fick hon en kortare och trubbigare nos a la Boxer. 


På vårlägret i Vårgårda fick jag massa tips om den ultimata pojkvännen och har nu äntligen gjort en sammanställning av den med vad man ska leta efter, då ingen svarade på min kontaktannons. 

Den ultimata pojkvännen är lätt traumatiserad på grund av att han inte haft hund under uppväxten. Skadad på något sätt så att han inte kunde tävla på egen hand i fotboll, hockey eller orientering men inte så skadad att han är obrukbar. En före detta orienterare kunde vara bra men de kan ha en tendens att krångla till även det enklaste spår eller rapport sträckor. Men eftersom att jag själv inte kan läsa karta, förstå hur en kompass fungerar eller ens komma överens med en GPS så en orienterare vore det mycket bra.
Dessutom är det viktigt att hitta någon med hyfsad inkomst, lagom snygg för att undvika att alla svärmar runt honom, trevlig och  social så att han fixa alla läger. Han måste även vara glad att lära sig nya saker, tacksam för att laga mat till sin kvinna och inte kräver att hon ska se ut som en modepingla utan gillar lite rejäla byxor och kängor på henne. Lättlärd eller lättlurad är tacksamt då konsten att få mannen att göra som man vill är att låta honom tro att han gör det av fri vilja. Någon som man kan roa sig  kungligt med när man känner för det eller kanske rent ut av "tills döden skiljer oss åt"



Så kommer det lite mål året 2012
* Röntgen AD/ED.
* LP 1.
* Uppflyttad lägre spår.


1 januari 2012

Nyårspromenad

Bilderna från Nyårs promenaden får tala för sig själv. Att jag är svag för ansiktsbilder märks på något konstigt sätt.
Baltazar
Baltazar
Baltazar


Mycket spring i benen var det, de sprang och sprang och sprang.










Otis
Otis


Otis


Röja
Efter fyra timmars vandring med korvgrillning och godisletande var de tre musketörerna (eller små grisarna) trötta och på väg hem. Smeknamn som Den Onde, den Gode och den Fule skulle också passat, så även Dum, Dummare och Dummast. Utan inbördes ordning.

Att sakna en vän...

När man bor långt ifrån varandra kan ibland saknaden av en vän blir mycket stor och svår att hanterad, detta har Röjas vän Ilta märkt. Hon saknar nu Röja så mycket att hon börjat odla skägg. Röja uppskattade Iltas fina gest men vägrar raka av sig pälsen för att se ut som sin favorit dobermann. Hon har däremot rullat sig i lera för att få samma färg som henne.