Min
pojkvän frågade tidigt i vårat förhållande om jag hade några kläder som inte innehöll
hundgodis eller bajspåsar. Jag funderade en lite stund och kom till slut fram
till att; "ja, det har jag, de utan
fickor" och på något konstigt sätt så letar dessa svarta påsar sig in även
i de kläder som inte är så kallade ”hundkläder”. Så när man står där och ska
betala i kassan och letar småpengar i fickorna flyger det påsar och godis åt
alla håll. Samtidigt som man får sortera bort godisarna från de lösa mynten och
på ett diskret sätt blåsa borta godissmulor ut plånboken. Ibland kan det dock
vara bra att vifta med påsarna lite sådär nonchalant, för att tyst förklara att
man inte blivit rånad eller misshandlad eller ja på sätt och viss misshandlad
men av sin hund på ett vänligt, eller ja i alla fall kärleksfullt... Skit sak
samma, man kan lättare förklara de smutsiga kläderna när man panikartat
sprigner in på affären för att köpa köttbullar till dagens träning eller vill
bortförklara blåmärken på kroppen eller lerstänket i ansiktet efter träningen.
Är man inte särskilt van vid hundar är man inte
heller medveten om påsarnas alla användningsområden. Första gången pojkvännen öppnade
mitt kylskap var han inte särskilt imponerad av att finna en svart påse
ståendes i kylskåpet; ”Men för i h–vete vad är det där du har i kylskåpet?”sa han
förskräckt och pekar in i kylskåpet. Jag förstod ingenting och gick för att se
vad det var för fasansfull upptäckt han fann där. Det fanns en risk att det var
något som fått liv efter att ha vistats där inne en aning för länge. Gröna luddiga
tomater är ju ingen ovanlig upptäckt eller en gurka som förvandlats till slajm.
I värsta fall kunde det varit hushållsosten som blivit allt för lik någon av sina
släktingar inom mögelostarna. ”Där” sa han och pekar på en svart påse som står på
en hylla jämte mjölken. ”Det ligger något en bajspåse så jag trodde du hade
lagt in det där... Jag blev orolig att du flippat totalt!” Jag kunde verkligen
inte motstå frestelsen och lät de små djävulshornen växa ut lite diskret bakom
luggen. ”Men du vet väl att skägget ska ju till veterinären med avföringsprov i
morgon...?” sa jag med frågande blick.
Jag kan verkligen inte beskriva hans ansiktsuttryck men
den var verkligen obetalbar. Man kunde tydligt se hur tankarna rullar om hur
han på ett fint sätt ska kunna dumpa bruden som förvarar hundskit i kylskåpet. Han
börjar sakta bli grön i ansiktet och jag såg att han försökte ta det som en man
och dölja sin äckelkänsla. Efter det tappade jag pokeransiktet och för att inte
förstöra förhållandet var jag tvungen att berätta sanningen. Det var bara korv
och köttbullar från gårdagens träning i den svarta påsen och att skäget inte
skulle lämna något avföringsprov till veterinären dagen där på. Han lärde sig därefter
att man inte förvarar hundbajs i påsar i kylen.
I stället råkade han utför att jag hämtade upp honom
efter jobb och efter att tiden gick så blev han mer och mer orolig. (Inte
beroende på att jag kör dåligt eller på något sätt oansvarigt.) Så diskter som
möjligt började han vrida och vända på sig. Tittade på sina skor, bytte
ställning och vände på sig igen men sa ingenting. Efter ytteligare någon kilometer kom jag på vad
det berodde på och talade om att; ”Om du tycker det luktar skit så är det det! Jag hittade tyvärr
ingen papperkorg att slänga påsen i och så var jag sen att hämta dig så den
ligger på golvet bakom sätet.” En lättande suck kom från honom. Han hadeb blivit
orolig att jag skulle känna doften och funderade på om det var så att han
trampat i något eller att någon av hans klienter kletat på honom eller att han
i värsta fall inte inte blitt klart på toa själv..... Stackars människa vad han
får stå ut med, inte nog med att skägget är galet, hennes matte är det också.
Åter
till bajspåsarna, dessa svart plastpåsar hittar
man även på något underligt sätt i handväskan, bilen, badrummet,
nattduksbordet, vinden, garderoben, frysen, tvättmaskinen och på tvättlinan.
Dessutom har de många användingsområden, nöden har ingen lag och bajspåsar är
defentitivt ingen skituppfinning de går att använda till mycket som t.e.x
bokmärke, doggy bag på restauranger för både matrester och porslin, soppåse,
godispåse eller som jag erbjöd en
”åksjuk” (läs överförfriskad) vän på nattbussen hem; ”Här får du en bajspåse
att spy i...” Personen tackade vänligt och sa efter en stund ”Kan jag få en spypåse
att skita i...? Eller nä, skit i det”
Bajspåsarna finns ju även i andra färger och till
min stora förtjusning med dödskallar på. Jag trodde att döskallarna var till som
en rolig dekoration och inte som pojkvännen antydde att det skulle vara en varning
för farligt avfall. Vilket vi ännu inte överens om men i vilket fall så kan
dessa påsar användas till
mycket och frågan är om det är ett bra eller dåligt tecken och om man bör bli
orolig eller stolt när ens, inte så hundvana,
pojkvän också börjat tvätt hundbajspåsar
(oanvända ska tilläggas) i tvättmaskinen?