Riesenägare

Egentligen skulle jag inte blogga nu för duschen och sängen ropar högljutt på mig! Men ett snabbt inlägg hinner jag nog med, får väl utveckla detta vid ett senare tillfälle.

Har ett tag gått och funderat på vad det är som gör att man väljer att ha riesen. Jag har inte lyckats lista ut vem den "typiska" riesenägaren är. Det enda som vi alla verkar dela är en viss forma av humor och avsaknad av självbevarelsedrift.

Ja, humor måst man ha för att kunna se glädjen i det som händer dagligen med en riesen i huset.
Annars så hade jag aldrig stått ut med denna stora och osmidiga hund, med blött skägg och en enorm vilja att verkligen leva livet.
Och hade det inte varit för de huslig och hjälpsam sidan, hade det nog inte fungerat. Vet inte om han delar detta med sina släktingar utan om det kanske var tillval eller bortval innan köp.

För han hjälper så gärna till med att välta ut vinglas över mattor så att de blir tvättade (sen kommer man iväg till glasinsamlingen också) Han är bra på att piska ur gardiner, grusa ner sängen, skaka kuddar och gömma/flytta skor.

Avsaknad av självbevarelsedrift är väl övergående i ett riesenekipage. Sådan Riesen sådan ägare. Eller om man har så mycket val egentligen.
Att bli släpad bakom en fyrhjulsdriven schnauzer i spårsele och lina är inget man väljer. Eller att bli omkullsprungen av en riesen inkommande i budföringen eller rapporten är inte frivilligt. En blöt skäggpuss innan man sätter sig fot.
Kanske är lite hjärnceller som saknas ibland också för jag vet inte hur många gånger P har "råkat" slicka på varma kastruller eller ugnen. Att springa in i träd har avtagit, numera bajsar han i små granar/buskar och håller på att kastrera sig själv när han ska försöka ta sig därifrån.
Att så fort man ser vatten slänga sig ut för att sedan komma på att: Oj det var djupt/kallt tillhör också vardagen med P.

Så vad är det som gör att man väljer att ha en riesen?
Jag tror det är för de motton som riesen får med sig från födseln.
* En hel och ren ägare är en olycklig ägare.
* Man får inte roligare änman gör sig
* Som riesen är allt möjligt

Så om andra riesenägare har det liknande kan man lätt känna igen riesenägare på de smutsiga kläder, blåmärkena, bitmärken (beroende på dåligt ögonmått hos rasen) och ett glatt flin. "För så här BRA gick det inte förra gången"

*******
Fick ett mail av S som jag inte kunde låta bli att del med mig av, citat.
Ha det så kul i Kungälv om du åker dit! Hälsa alla trevliga "svartskallar" (Det är väl verkligen vad de är i ordets rätta bemärkelse så det måste man väl få säga utan att vara rasistisk? Folk brukar för övrigt stirra märkligt på mig när jag säger att jag gillar tjejer med långa håriga ben och buskiga ögonbryn, när jag sen lägger till att de helst ska ha rikligt med skägg också tror de jag är helt pervers. Men det finns bara en sak som är vackrare och det är "grabbar" med motsvarande utseende men lite "maffigare" och med lite mer muskler).

En "riktig" hund

Saxat ur ett telefonsamtal jag hade igår...

- Oj, vad tråkigt att du kankse måste ska ta bort Pondus. Men det var ju en skithund sa jag ju...
- Mmmm, svarade jag
- Men jag har en "riktig" hund du kan få av mig.
- Jaha....???
- En schäferhane 2,5 år. Han har haft en taskig uppväxt och flyttat runt mycket men du är så bra att du kan få honom!
- Tack, men nej tack. Jag vill inte ha en "riktig" hund, jag vill ha en riesen...


Eller kanske en Norsk lundehund?

Ibland...

Så måste jag bara få av reagera mig!
Nu är jag så trött på min chef! (igen) Jag har väldigt lite frånvaro från mitt jobb men så idag mådde jag riktigt dåligt och kände att stannar jag mycket längre kommer jag kräka på någon eller något. Så jag åkte hem, påvägen hem ringde jag och sa som det var och få då till svar. - Okej men se till att bli friska så fort som möjligt, helst till i morgon!!!!
Jag blir så trött, jämfört med de andra så har jag inte kommit försent en ända dag, jag har inga sjuka barn, jag jobbar trotts idioter till kollegor och med sprängande bihålor och vad får man för det????
Ja ja tur att det är min blogg och jag själv bestämmer innehållet.

Så till hundägandeskapet som bloggen egentligen ska handla om.
Under en timme nu har jag varit en elak matte. Jag smög mig in och har nu studerat vad mina hundar gör när de är i hundgården. Det har varit intressant faktiskt eller inte.
Jackie ligger ute och spanar. Pondus sitter jämte och spanar han med.
Två gånger har han börjar skälla på något som han sett, Jackie har gått upp och kollat om det varit något för att sedan gå och lägga sig igen.
Grannarna har inte klagat på att de skäller så detta var förhoppningsvis bara en tillfällighet.
Nu ligger båda två ihop rullade ute, tysta och lugna. Så nu ska jag gå och stressa upp dem med en promenad så att vi sedan kan inta liggande läge i soffan resten av mina sjukdag...

Djur till djuren

I helgen fick jag förfrågan om jag var intresserad av att ta en över en border collie.
- Njae, ska fundera. Svarade jag och nu har jag funderat färdigt.
Nopp, är inte intresserad. Jag tror inte jag träffat en ända trevlig border förutom Kevin, då han vallat hela dagen.

Så om jag skulle skaffa en border collie och ville ha den trevlig, skulle jag behöva skaffa 15 får. Och det skulle helt frångå mina principer, då jag är emot att köpa djur till husdjuren.
Visserligen så har ju ena katten adopterat Pondus, men det var ju inte planerat att katten skulle få känslor för honom och nu när skadan redan är skedd så är det trotts allt billigare än att köpa lycka igenom 15 får.

Bevakningsträning

I onsdags kväll var vi i Lerum på något företag och tränade bevakning. Mycket roligt att få prova på ny miljö att träna i. Alla hundarna skötte det bra och var inte berörda av miljön, trots avsaknad av skog som vi brukar träna i.
Pondus tyckte att det var så roligt och spännande att klättra på betong"grejer" att han till och med glömde skälla och göra känguruhopp!
Bra träning för mig också då jag själv fick tänka ut bästa väg att kontrollera området, beroende på hur vinden låg på. Även att jag inte visste var figuranterna låg, om det fanns spårupptag eller om det var vind eller ljudfiguranet.

Vi fann tre figgar, två spår som han först vindade in, och sedan följde mycket fint. Sen hittade han ytterligare ett spår men avbröt det, eftersom jag såg figgen lät vi honom ta denna på ljud istället.

Både jag och Pondus tyckte att det var så roligt att träna bevaknig igen!
Han jobbade mycket bra trotts att han hade ett störande moment som munkorgen på.

**************

Så idag har vi också tränat bevakning.
En partullstig i skogen, med massa skall.
Han visade två tydliga spårövergångar, och hittade en vindfigge.
Duktig kille! Han arbetar så snyggt.

Sen fick han ett skogsspår. Tror det var 5 apporter: handske, påse, två metallburkar och bollslunga.
Han plockade alla och höll sig mycket bra i spåret, LUGNT tempo(!!!) tappade vid vägövergång men arbetade sig bra tillbaka. Inget intresse för klädnypor så nu ska jag plocka bort mina snitslar och bara köra klädnypor. Annars är P väldigt duktig på att rycka ner dem från träden.

Nu har det varit roligt att vara Pondus-ägare

Sen undrar jag om någon läsare har tips på hur man får bort förväntnings och frustrationsskall?
Detta är främst på patrullstigen men förekommer väldigt ofta på spår som ligger på gräs eller ängar också.

Bestämt mig

tror jag....
Som vanligt velar jag fram och tillbaka.
Men jag har i allafall bestämt mig att om inget allvarligt/oförutsett händer så är Pondus kvar året ut.
Sen vid årsskiftet kommer det jobbiga.
Blir han bättre får han stanna - blir det värre får somna in.
Men så kommer problemet, om det inte blir någon skillnad då?
Ja ja, som man säger; den dagen den sorgen.

Ska börja kolla lite smått på ny hund och kennel. Tyvärr så är jag enkel spårig och det lutar åt en riesen, fast korthårig collie är ju fina också. Men kan ju inte komma med en kh collie på riesenlägret i sommar... Det blir problematiskt, fast det finns kanska någon kostym att hyra.

Läskigt telefonsamtal

Med risk för att bli totalt idiotförklarad så ska jag nu berätta om ett väldigt läskigt telefonsamtal. Tro på det eller ej. Jag tror på det men jag tror också på spöken, änglar och andligtväsen...

På bestämd tid ringde jag upp "hundprataren". Berättade vad jag hette, vad Pucko var för ras och att vi varit hos henne tidigare i våras. Berättade att han strular vi hundmöten och om hon kunde fråga vad hans problem var.

Det hon fick fram var.
Han är vuxnare nu, stor och stark.
Beskyddande, sen frågade hon om vi skaffat något nytt litet djur, hundvalp eller kattunge...!
och ja vi har ju två nya katter...!
Att dessa katter dragit igång hans beskyddandekänsla.
J**la katter de är alltid till besvär
Men han älskar sin matte
skönt att höra, ibland tvekar jag

Sen kom det läskiga...
Matte är stressad, har värk i kroppen och känner att hon inte hinner eller orkar med.
Hur kan hon veta det när hon sitter längst upp i Norrland???

Jag känner hur det börjar krypa i kroppen och att det blir vart i svanken.
- Känner du värmen i ryggen? frågar hon. De är min kraft som rensar ut stressen. Detta fortsätter till mage, axlar, lungor och helt plötsligt ser ja en menatlbild av broccoli. (hmm, skumt)
Och ungefär samtidigt så frågar hon; varför ser jag grönsaker? behöver du de eller saknas det?

Innan vi lägger på så säger hon alla som känslor som kommer sen släpp fram dem.
När jag lagt på telefonen känner jag mig piggare och gladare än någonsin men samtidigt så kan jag inte sluta gråta. Men jag har ingen värk eller känner mig trött i kroppen. Igår orkade jag vara vaken till klockan 9 (sent för att vara mig) och idag vaknade jag och var pigg när klockan ringde kl 4.00.
Visst jag gick inte upp men det var ändå en så skön känsla att vara pigg och kunna unna sig att ligga kvar en halvtimme och inte snooza bort den.

Så min stress och oro har smittat av sig på P. Så nu är det mentalträning för mig som gäller. Så jag ska lära mig andas och ska träna upp min självbild och sen ska jag återkomma till henne nästa vecka.