Eftersom att jag är ganska så bekväm av mig så
slutade jag bära in och ut träningsgrejerna i Sucken för länge sedan och har
dem i stället på ständig förvaring i baksätet. Detta har nog skrämt upp den
stackars schnauzer som börjat bli rädd för att studentekonomin gått i bott när
hon såg att hela hemmet nu mera fanns i sucken. Rädslan över få leva som white
trash i en gammal skrotig suck, som gör 0-100 på 2,5 minut, oroade henne. I
samband med riesenlägret steg oron när inte bara hemmet fanns i sucken utan
även middagen serverades där. Vilket hundliv, så kunde hon inte ha det! Så för att hjälpa till att styra upp ekonomin
eller för att inte behöva svälta ihjäl så bestämde hon sig för att börja
hamstra både mat och vatten till sämre stunder. Genast började hon gräva ner
sin mat och vattnet så ihärdigt att bilen skakade, filtar gick sönder och att
hon till slut skavde upp nosen. I lägenheten hittar man undangömda ben i
soffan, sängen och i tvättkorgen. Hon känner sig sååå smart och blir mycket
förolämpad när man påpekar att men inte vill ha märgen undangömda under
huvudkudden. ”Den som spar den har” har blivit schnauzerns mantra. Dessvärre
tror jag att även detta är ett av hennes beteenden som har börjat smitta av sig
på mig, inte så att jag gräver ner saker eller skaver upp näsan utan jag
hamstrar. Idag hittade jag en skål med hundmat, en oöppnad läskeflaska och
något som jag tror skulle påminna om en pommes frites under sätet i bilen. Vid tidigare tillfällen har jag har även
hittat tuggummi i soffan, colaglas på toaletten, vin i garderoben, lufttorkad
korv i jackan och något grönt och luddigt i en plastpåse i en gammal
träningsväst. Att spara på mat är ett sätt att överleva men det är ju bra om
man lär sig konservera det så att man inte riskerar att bli matförgiftad.
15 december 2011
Beteendestörning
Beteenden kan smitta av sig och främst är det de dåliga beteendena d.v.s. så kan en hund
lätt lära en annan att skälla på förbipasserande, jaga eller att rymma. I detta
falla smittar felbeteendena från schnauzern till mig. Inte så att jag skäller
på viltfrämmande människor (om jag inte anser att de behöver det förstås)
eller jagar cyklar och vilt. Visserligen jagade jag lämpliga hanar till mig
själv förut men nu försöker jag mest rymma från dem. Utan här handlar felbeteendet
som härmas om att hon för det mesta gör som man säger om man har en bra
belöning i form av godis och hon har mycket svårt att motstå det om de ligger
framme. Samma tendens ser jag nu mera hos mig själv; ”om jag städar får jag
choklad när jag är färdig” brukar jag motivera mig med men om jag vet var den
ligger blir jag allt för fixerad vid den platsen och när ingen ser så snabbt
som blixten försvinner den ner i magen och pappret ner i soporna. Jag har i
alla fall förstått att man måste slänga bevismaterialet och inte sprida ut det
i lägenheten sådär (o)diskret. Om det blir städat? Nä, jag har ju ingen
belöning som motiverar mig och dessutom så är jag ju mätt. Externbelöning
fungerar dåligt på matten och hunden. Ingen av oss klarar av vetskapen om att
något gott eller roligt ligger en bit bort. Vi måste ha det med en gång och
helst av allt redan igår!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ha, ha ha! Nu har du förgyllt min dag igen!
SvaraRadera