16 november 2008

Rainbows bridge


Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...
Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.

Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågens Bro.
Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda. Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.

Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig. De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran... Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva. Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom, allt snabbare och snabbare...

Du har blivit upptäckt, och när du och din speciella vän äntligen möts, kramar ni varandra länge, överlyckliga att återförenas, för att aldrig mer bli skilda åt igen. Ditt ansike blir vått med glädjekyssar; dina händer smeker igen det älskade huvudet, och du tittar åter igen in i ögonen på din tillitsfulla vän, som så länge varit borta från ditt liv, men aldrig frånvarande från ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro...

för att aldrig mer skiljas åt.


Skrivet av en okänd författare

2 kommentarer:

  1. Visst är det skönt att tänka och tro så!!!
    Jag blir alltid glad när jag ser regnbågen och tänker på alla "mina" djur som finns där och har det bra.
    Och du, vi går snart mot ljusare tider, när det är som mörkast så vänder det snart......
    Tusen kramar C

    SvaraRadera
  2. fy, nu gråter jag igen. tusen tack för orden i bloggen, de värmde men fan vilket svårt beslut det är.

    SvaraRadera