Tuffing...

Kommer ihåg en man som jag träffade på tågstationen i Skövde samma dag som jag hämtade Pondus från Hundstallet. Han var då 5månader gammal och lika galen som idag. Fast han hade varit väldigt duktig och tuggat på sitt ben och tittat på folk hela vägen på tåget från Stockholm till Skövde. När denna man kommer fram och undrade om ålder, kön, ras och innan han går säger han.
- Grattis den hunden kommer du få problem med...
Har funderat en del på vad han menade med detta. Men inte kommit på vad som skulle vara problemet. Visst så har vi haft våra diskussioner om vad som är rätt och fel i vårt "förhållande" och vad för saker som är ätliga och inte.

Hade massa problem med vad som var ätligt och inte när han var liten, för han visste att om man trycker in sig tillräckligt lång in i buskar och häckar så hitta man snus, cigarettfimpar, tuggummi och kondomer. Allt detta (utom sistnämnda som jag lyckades stoppa) passerar bra genom en riesenmage men resulterar i en ständig orolig mage…
Annat äckel som ruttna äpplen, bananskal, papper, näsdukar och ölburkar var sådant som hittades dagligen på promenaderna. Ett tag funderade jag på om man skulle sälja honom till kommunen som städhjälp…

Har idag inte samma problem med att allt ska ätas utan nu så säljer han de saker som hittas. Inte alltid så fräscht men slipper problemet med dålig mage.
Pondus 6månader

Visst så har vi en del problem med varandra men inte pågrund av att han är en för "tuff" hund. Utan för att jag inte vet hur, jag ska lära mig att lära honom eller hur jag ska kunna vara roligare än hela världen! Men det går sakta men säkert åt rätt håll, vi kommer bättre och bättre överrens och jag har planer på att anmäla oss till både en lydnadstävling och appellen i höst.

Idag så har vi försökt oss på att träna tryck, apportering och balansera godis på nosen idag.
Fungerar bra ett tag, tills han kommer på att det känns konstigt på benet. Eftersom jag sa till honom då, så tappade han motivationen att bjuda på sig själv.
Får hoppas det känns bättre i morgon, för dränaget togs bort idag.
Han var riktigt duktig på att balansera godis, vilken koncentration! Fast man får se upp då han kastar godis i hela köket när han får; Varsågod

På veterinärstationen skrek han som en liten gris när dränaget skulle tas bort. Vilken tuff riesenhane man har...
Han visade ingen osäkerhet mot sköterskorna eller veterinären, så det är inga negativa minnesbilder ifrån helgens vistelse.

Han var även lugn i väntrummet mot de andra hundarna som var där.
Hoppas att han kommit på att han inte är så stor och tuff. HOPPAS!!!