16 augusti 2008

Ledsen och besviken

Denna dagen hade jag verkligen sett framemot.
Skulle gå en långpromenad på morgonen och sedan så skulle jag åka ner till Doggygagarna för miljöträning.

Promenaden var väldigt mysig, och mycket raceande För Pucko och Stina. Gick en kortare med Jackie när jag kom hem. Hon lyckades trampa i ett jordgetingbo men klarade sig otroligt nog utan stick.

På Doggydagarna va bägge två med, men Stinas matte tog hand om Jackie, för att jag skulle kunna träna dem P. Allting gick hyfsat bra tills en man släppte fram sin beagel, då Pondus morrade men gick att bryta. Allting brast när han blängde på en gråhund och sedan gjorde utfall mot den. Snabbt ryckte jag till i kopplet och helt utan förvarning så står han med sina framben upp mot mina armar, morrandes och blängande.
Jag tittar tillbaka, (vågar inte visa underkastelse) och säger till honom att gå ner och lägga sig. Efter ett tag morrar han mindre och kan lägga sig. Men han blänger och morrar fortfarande. Ytterligare en stund senare så han han slutar morra och blänga. (Konstigt nog så sa Stinas matte att han viftade på svansen hela tiden, vilket jag själv inte tänkte på)

Fan var jag blir ledsen när han gör så här, det han hänt en gång tidigare men så hade han problem emnd toncillerna och jag trodde att det skulle sluta efter de opererades bort.

Vi gick efter detta bort och satt oss i skuggan och då kom en man och pratade men Helen(Stinas matte)och under tidens å matade jag P med godis. Han var då ganska lugn och den gång han morrade så sprutade jag lite vatten på honom och matade sen med mera godis.

Innan vi gick hem så kom en bekant och ville hälsa på honom, då morrar han på henne också! (Vet inte om jag ryckte till i kopplet denna gången menjag sa Nej till hon och att han skulle komma) Men så står han upp mot mig igen...
Denna gången gick det fortare att få ner honom att lägga sig.


Så nu är jag så less på vad allt med hund heter. Det känns som vad jag än gör så blir det bara fel.
*Jag lägger verkligen ner min själ i att hinna med hundarna men så får jag höra att jag aktivarar och promenerar med dem för lite.

*Här har jag en hund som är arbetsvillig men jag vet f*n inte hur jag ska hantera den i arbetet ännu mindre hur den ska tas med människor och hundar.

*Eller är det något mera fel på honom, vad ska jag behöva operera bort mer än analsäckarna och toncillerna?

*Har jag köpt en monsterhund? (som vissa säger)

*Eller är har jag tagit mig vatten över huvudet och köpt fel ras?
Å vad ska jag ha istället? En pekinges eller ett gosedjur kanske? Kanske ska satsa på frimärken eller biodling...

Helt klart är det så att det skit i andra ändan av kopplet dvs mig...

Har bett en riesenuppfödare om lite hjälp, ska ringa honom i veckan som kommer och hoppas att det kan ge något.

Ett tag framöver så lägger jag ner allt vad träning heter!!!

Snart så finns det en riesenhane på 2år till salu på blocket för den som är intresserad...

1 kommentar:

  1. Hej tjejen! Jag blev ledsen när jag läste om dina problem med P. Samtidigt känner jag igen mig! Jag har liknande situationer med Curry... "Jag som alltid velat ha en Briard!" Jag har i alla fall bestämt mig för att inte ta en ompacering igen! När jag fick hem Curry tränade vi flera korta pass varje dag, gick långa promenader m.m. - Briarden är ju en brukshund! Och ju mer tid jag la på honom dessto mer saker förstörde han! Skor, sänggavel, matskålar, bilinredning... Nu när jag är ganska lat efter semestern, så är han cool, förutom "svartsjukan" (morrar på Charlie, eller folk, när han kommer nära mig o Curry, och morrar på mig när jag tillrättavisar honom). Han har förvisso vuxit in i flocken och vuxit till sig "i huvet", men vår relation är inte 100%-ig...

    SvaraRadera