29 september 2008

Riesenläger

I helgen var det läger på Tånga. Så roligt att träffa alla igen och se hur det har utvecklats under tiden.
Under lördagen tränade vi lite hundmöten med "snäll" hundar som inte brydde sig, tränade kontakt och jag fick lära mig hur jag kan förbättra fotgåendet och hur man "går" till vänster.

På söndagen var det mycket jobbigare träning då man provocerade fram hans "knäppa" beteenden. Detta för att komma fram till hur man ska kunna hantera honom när han morrar och beter sig illa.
Vi kom fram till att han är osäker, i kombination med att han blir jätte arg och jätte fort. Kort sagt har han väldigt kort stubin. Summan av detta är att han är en farlig hund.
Troligtvis så är det väl ett flipperspel i huvudet på honom, och då blir det till omvända aggressioner. Om man inte kan hantera detta - vilket jag inte är så bra på.
Men det konstaterades att han är en svår hund, de andra trodde inte att de skulle kunnat hantera det bättre och de tyckte jag jobbade bra med honom.

Fick ALDRIG höra av någon att jag är helt hopplös!!! De trodde att det skulle gå att rätta till, med massa träning.
Det känns väldigt skönt att höra att man inte gjort något fel.

Sättet som ska användas är att när han börjar morra, ska jag avbryta morrandet med att kommendera SITT. Och belöna med kel. Han var visst en riktig kelgris. Sen fortsätta gå och upprepa detta om han börjar morra igen. Dock ska han nu bära alltid munkorg, för min säkerhet, andras säkerhet och för att jag ska kunna stressa ner i dessa situationer.
Är lite emot det men vad gör man inte för att kunna ha kvar honom...?


Så idag ska jag åka och köpa en ny munkorg (A-C hade en väldigt bra!) och ett nytt koppel. Skulle egentligen jobbat men kändes lite jobbigt då alla tankar flyger omkring och helt plötsligt så sitter man och grinar. Så jag skolkar från jobbet idag. Chefen har hund så jag hoppas få lite förståelse när jag ringer henne.

TUSEN TACK ALLA SOM VAR PÅ LÄGRET! ALLA VÄRMANDE ORD, STÖD OCH HJÄLP!

2 kommentarer:

  1. Tvekar inte en sekund på att du och Pondus kommer att fixa det här :)

    SvaraRadera
  2. Håller tummarna för dig och Pondus. Lita på hjärtat och se till att du vet vad du verkligen vill. Förstår att det känns jobbigt men ingen kan göra det bättre än du, det är du som känner din hund bäst. Stor lycka-till-kram!

    SvaraRadera